Om du är född i Sverige eller har bott här och kommit upp i 47-årsåldern så har du med säkerhet hört en visa om en pojke som var sur och tvär.
Just det Gullan Bornemarks;
Sudda sudda
Det var en liten pojke, som jämt var arg och sur.
Han ville inte skratta,det var en trist figur.
En dag sa pojkens mamma:
Klä på dej, lille vän!
Du får gå ut och leka med Annika och Sven.
Då tog han på sej rocken,
men allra, allra sist så tog han på sin sura min så
arg och dum och trist.
Men då sa mamma :
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va glad
Munnen den ska sjunga tralala.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
På morron när han vakna, då var han rar och snäll,
och när han klädde på sej så hördes inget gnäll.
Han började med tröjan och skjortan i en fart,
sen satte han på byxor och strumpor ganska snart.
Sen tog han på sej skorna, men allra allra sist
så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist.
"Så glittrande glad, Sickan Carlsson och jag....."
Solen skiner och jag är inte alls glad
Jag är både ledsen och trött
Men visst ler jag och rättar till solglasögonen så det inte syns att jag gråtit
Är man på något sätt förtappad om man inte hela tiden har det så bra och LER?
Är inte livet jobbigt för oss alla då och då?
Visst, jag önskar också att det var en enda lycklig sång............
NEJ!!! Det gör jag inte!!
Livet är helt enkelt inte så himla kul hela tiden ;)
Så "Sudda sudda".... lägg av!
Jag tänker vara sur, trist, trött och ledsen tills jag är färdig med det!
Sen torkar jag tårarna, snyter mig och kokar te...
_______________________________________________________________________
If you were born in Sweden or have lived here and have reached 47 years of age then you have certainly heard a song about a boy who was sour and cross.
Right Gullan Bornemarks;
Rub rub
It was a small boy, who was still angry and grumpy.
He did not laugh, it was a sad figure.
One day, the boy's mother:
Put on you, little buddy!
You get to go out and play with Annika and Sven.
Then he put on his coat himself,
but the very, very end, he took his acid look so
angry and stupid and dull.
But then my mother said:
Rub, rub, rub away your acid look.
Rub, rub, rub away your acid look.
The mouth it should laugh and be happy
The mouth that will sing tralala.
The mouth, you've got to be trolley.
Rub, rub, rub away your acid min.
In the morning when he is awake, then he was sweet and kind
and when he dressed himself so heard no whining.
He started with a sweater and shirt in a fast,
then he put on pants and socks pretty soon.
Then he took on himself the shoes, but the very very end
so he took his acidic look, so angry and stupid and dull.
Do not dare sing that one in my presence right now!
YES, I am angry and sad ....
NO, I do not want to sing and be happy ...
"So glittering happy, Sickan Carlsson and I ....."
No and No there are no difficulties, sheer clover everywhere ... OH YES!
You put on the "going out" mask and smile at the neighbors
Go the elevator down and says, "Oh, what a wonderful summer we got!"
The sun is shining and I am not at all happy
I am both sad and tired
But yes, I smile and corrects sunglasses so it does not show that I cried
Are you somehow damned if you do not always have it so good and SMILING?
Isn´t life hard for all of us now and then?
Of course, I also wish that there was one happy song ............
NO! I do not!
Life is simply not that much fun all the time ;)
So the "Rub, Rub" .... Lay off!
I will be angry, sad, tired and sad until I'm finished with it!
Then I wipe the tears, blow my nose me and make a nice cup of tea ...
Just wanted to announce it!
Just det Gullan Bornemarks;
Sudda sudda
Det var en liten pojke, som jämt var arg och sur.
Han ville inte skratta,det var en trist figur.
En dag sa pojkens mamma:
Klä på dej, lille vän!
Du får gå ut och leka med Annika och Sven.
Då tog han på sej rocken,
men allra, allra sist så tog han på sin sura min så
arg och dum och trist.
Men då sa mamma :
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
Munnen den ska skratta och va glad
Munnen den ska sjunga tralala.
Munnen har du fått för du ska tralla.
Sudda,Sudda, Sudda bort din sura min.
På morron när han vakna, då var han rar och snäll,
och när han klädde på sej så hördes inget gnäll.
Han började med tröjan och skjortan i en fart,
sen satte han på byxor och strumpor ganska snart.
Sen tog han på sej skorna, men allra allra sist
så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist.
Våga inte sjunga den i min närvaro just nu!!
JA, jag är sur och trist ....
NEJ, jag vill inte sjunga och vara glad ...
"Så glittrande glad, Sickan Carlsson och jag....."
Nej och nej här finns inga svårigheter, idel fyrklöver överallt...JADÅ!
Man tar på sig "gå ut" masken och ler mot grannen
Tar hissen ned och säger "Åh, vad det är skönt med sommaren."
Solen skiner och jag är inte alls glad
Jag är både ledsen och trött
Men visst ler jag och rättar till solglasögonen så det inte syns att jag gråtit
Är man på något sätt förtappad om man inte hela tiden har det så bra och LER?
Är inte livet jobbigt för oss alla då och då?
Visst, jag önskar också att det var en enda lycklig sång............
NEJ!!! Det gör jag inte!!
Livet är helt enkelt inte så himla kul hela tiden ;)
Så "Sudda sudda".... lägg av!
Jag tänker vara sur, trist, trött och ledsen tills jag är färdig med det!
Sen torkar jag tårarna, snyter mig och kokar te...
Ville bara meddela det!
_______________________________________________________________________
If you were born in Sweden or have lived here and have reached 47 years of age then you have certainly heard a song about a boy who was sour and cross.
Right Gullan Bornemarks;
Rub rub
It was a small boy, who was still angry and grumpy.
He did not laugh, it was a sad figure.
One day, the boy's mother:
Put on you, little buddy!
You get to go out and play with Annika and Sven.
Then he put on his coat himself,
but the very, very end, he took his acid look so
angry and stupid and dull.
But then my mother said:
Rub, rub, rub away your acid look.
Rub, rub, rub away your acid look.
The mouth it should laugh and be happy
The mouth that will sing tralala.
The mouth, you've got to be trolley.
Rub, rub, rub away your acid min.
In the morning when he is awake, then he was sweet and kind
and when he dressed himself so heard no whining.
He started with a sweater and shirt in a fast,
then he put on pants and socks pretty soon.
Then he took on himself the shoes, but the very very end
so he took his acidic look, so angry and stupid and dull.
Do not dare sing that one in my presence right now!
YES, I am angry and sad ....
NO, I do not want to sing and be happy ...
"So glittering happy, Sickan Carlsson and I ....."
No and No there are no difficulties, sheer clover everywhere ... OH YES!
You put on the "going out" mask and smile at the neighbors
Go the elevator down and says, "Oh, what a wonderful summer we got!"
The sun is shining and I am not at all happy
I am both sad and tired
But yes, I smile and corrects sunglasses so it does not show that I cried
Are you somehow damned if you do not always have it so good and SMILING?
Isn´t life hard for all of us now and then?
Of course, I also wish that there was one happy song ............
NO! I do not!
Life is simply not that much fun all the time ;)
So the "Rub, Rub" .... Lay off!
I will be angry, sad, tired and sad until I'm finished with it!
Then I wipe the tears, blow my nose me and make a nice cup of tea ...
Just wanted to announce it!
