SORTERAR SAKER / SORT THINGS

Jag sorterar saker...

Varför har man så mycket saker?
Jag flyttade hit till Gammelstad för bara 4,5 år sedan och ändå...
fullt överallt med kläder, skor, böcker etc. Det börjar se lite bättre ut nu och stora säckar fylls med sådant som jag ska slänga och sådant som ska till Röda Korset för vidare försäljning i deras second hand butik. 

Några saker av stort affektionsvärde ska jag förvara hos min systerson men i övrigt ska allting bort. Det känns bra att börja om från början i Indien och att ge bort alla möbler etc. Det känns inte alls så sorgligt för mig som man skulle kunna tro. Saker är trots allt bara...SAKER. De kan inte göra mig lycklig och får aldrig vara ett hinder för att fortsätta leva det liv som jag önskar.

Jag kommer att ta med mig högst två resväskor och där måste allt rymmas som ska följa mig vidare i livet i Indien. Jag får möjlighet att lämna saker som påminner om en sorglig tid i mitt liv och skaffa nytt i Indien som blir till glädje för det kommande livet. 

I mitt nya hem i Fort Kochi tänker jag inreda minimalistiskt med bara några få vackra möbler - bara det jag verkligen behöver - och ett mjukt ljus, bilder/målningar på väggarna som ger mig ro och glädje samt många stora växter och doft av aromatiska oljor. 

Jag har en stor balkong också och då tänker jag såklart HÄNGMATTA, det finns de som har en egen ställning så det blir inga problem.
Det blir ett hem där jag kan trivas.

Jag har också en underbar plats och en älskad vän att komma tillbaka till i Sverige och det innebär att jag kommer att tillbringa somrarna i Bohuslän på den svenska västkusten.  

Jag får det bästa av två världar! 

___________________________________________

I sort things...

Why do I have so much stuff ?
I moved to Gammelstad for just 4.5 years ago and still ...
full everywhere with clothes, shoes , books, etc. It's starting to look a little better now , and large bags filled with things that I'll toss and such as going to the Red Cross for resale in their second hand store .

Some things of great sentimental value I will store with my nephew but otherwise everything will be removed. It feels good to start from scratch in India and giving away all the furniture etc does not feel so sad to me that you would think . Things are after all just ... THINGS . They can´t make me happy , and must never be an obstacle to continue living the life I desire.

I will take with me no more than two suitcases and there everything must be accommodated to follow me on in life in India. I get the opportunity to make things reminiscent of a sad time in my life and acquire new in India that will bring joy to the life to come .

In my new home in Fort Kochi , I intend to decorate minimalistic with just a few beautiful furniture - only what I really need - and a soft light , pictures / paintings on the walls that gives me peace and joy and many large plants and fragrance of aromatic oils.

I have a big balcony too and then I think of course HAMMOCK , there are those who have their own position so there will be no problem.
It becomes a home where I can feel comfortable.

I also have a wonderful place and a beloved friend to come back to in Sweden and that means I will spend the summers in Bohuslan on the Swedish west coast. 

I get the best of both worlds!

TANKAR / THOUGHTS

TANKAR

English translation below

Jag inser att tiden går mycket fort nu och det är så många saker jag ska hinna med innan jag avslutar livet här och förflyttar det till Indien.

Jag sitter på min balkong och tänker på hur livet förde mig hit, till beslutet att flytta till det land som jag faktiskt först var så rädd för. Det har varit en lång process - 17 år sedan min första resa - när jag trodde att det bara skulle bli en gång i livet. 

När började tanken på att göra Indien till mitt hemland? Jag vet inte exakt men mycket tidigt visste jag att Indien hade stulit mitt hjärta och att lämna landet och inte återkomma var helt omöjligt. 

Mötet med Samuel var naturligtvis den stora brytpunkten. Efter det fanns ingen väg tillbaka helt och hållet. Mitt hjärta och min själ hade flyttat till Indien långt innan jag förstod att resten av mig nog också skulle må bäst av att flytta dit. Att helt acceptera ett lite annat liv, en annan kultur och ett annat klimat. Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte så förtjust i varmt och fuktigt klimat.... Men vad ska jag göra? Södra Indien är både hett och fuktigt.... So what, det är där jag ska bo och inget kan få mig att ändra det beslutet.

Jag har under åren fått så många "vinkar" 

Människor jag mött som inte gått att glömma, som sagt mig saker som förändrat mitt tänkande och som i förlängningen gjort mig trygg och lycklig.
Människor som lärt mig ta ställning för det som visat sig vara det viktiga i mitt liv.
Människor som sett och älskat mig precis som jag är med min glädje, ilska, sorg och lust till livet.

När livet kändes bra
trots avsaknad av smink och stylat hår...
trots bristen på kallt vatten...
trots dåliga vägar och länga väntetider...
trots ont i magen...
trots att vara svettig på hela kroppen hela tiden...

Där fanns
den lilla handen som tog mig...
ögonen som glittrade...
fnisset från barn som är lite blyga...
kvinnan som delade sin lilla portion ris med mig...
leendet och omsorgen om mig som gäst i deras land...

Mitt i allt detta insåg jag nog att jag måste ta ett beslut för mitt livs skull...
Jag kunde inte svika det som vuxit fram under åren, det som visade vem jag verkligen var och som format den kvinna som var jag och som jag lärt mig älska.

Jag går tillbaka och läser vad jag skrivit i min blogg och jag delar det en gång till med er. 

Där fanns svaret...

där fanns ingen återvändo ...

jag skulle leva mitt liv hos Moder India.

___________________________________________

I realize that time passes very quickly now and there are so many things I must do before I finish my life here and move it to India.

I am sitting on my balcony thinking about how life brought me here, to the decision to move to the land that I actually first was so afraid of. It has been a long process - 17 years ago since my first visit - when I thought it would just be a once in a lifetime .

When did the idea first appear of ​​making India to my home country? I don´t know exactly but very early on I knew that India had stolen my heart, and to leave the country and never return was impossible.

The meeting with Samuel was of course the great breakpoint. After that day was no way back altogether. My heart and my soul had moved to India long before I realized that the rest of me probably also would do best to move there. Fully to accept a little different life, a different culture and a different climate . If I am to be really honest , I'm not so fond of the hot and humid climate .... But what do I do? South India is both hot and humid .... So what , that's where I'll stay and nothing can make me change that decision.

I have over the years received so many "hints"

People who have told me things that changed my thinking and that ultimately made ​​me feel safe and happy. 
People who have tought me to take a stand for what proved to be the most important in my life. 
People who have seen and loved me just as I am with my joy, anger, sorrow and lust for life. 

When life was good...
despite the lack of makeup and styled hair ... 
despite the lack of cold water ... 
despite bad roads and extend waiting times ... 
despite a stomach ache ... 
despite being sweaty all over the body all the time ... 

There was 
the little hand that took mine ... 
eyes that glittered ... 
giggle from the child who is a little shy ... 
the woman who shared her small portion of rice with me ... 
smile and concern for me as a guest in their country ...

Amidst all this, I realized enough that I have to make a decision for my life's sake ... 
I could not betray that which has grown over the years, it showed who I really was and shaped the woman who I am and who I have learned to love. 

I am going back and read what I've written in my blog and I share it again with you. 

There was the answer ... 

there was no turning back ... 

I would live my life in Mother India.

NEDRÄKNING / COUNTDOWN

Nedräkningen för min flytt till Indien kan börja

Jag har fått en bostad i Fort Kochi, 
tre sovrum,
kök,
kombinerat mat- och vardagsrum,
balkong och trädgård.
Det är lite svårt att riktigt förstå än....
Jag hade inte planerat så här stort men det är ju faktiskt kostnaden som är avgörande och enligt svenska mått mätt....kommer jag att betala en mycket rimlig hyra.

Fort Kochi är en del av staden Kochi i delstaten Kerala, Indien. Detta är en del av en handfull vattenbundna regioner mot sydväst i fastlandet vid Kochi, och kollektivt kallas Old Kochi eller västra Kochi.

Mitt hus ligger endast tio minuters gångväg från Arabiska havet och den fantastiska stranden. Jag kan föreställa mig en tidig morgon när jag vandrar i strankanten och känner det varma vattnet över mina fötter och havsbrisen genom mitt hår. När dagen vaknar och solen går upp över Västra Ghatbergen, salta stänk från vattnet och fiskarna som landar sina fångster. 

Sitta en stund och njuta av havets skönhet och låta tankarna komma och gå som de vill innan jag vänder hemåt till en god frukost på min balkong.

Livet ler mot mig...

______________________________________________________

The countdown to my move to India can begin

I 've got a home in Fort Kochi ,
three bedrooms,
kitchen,
combined dining and living room,
balcony and garden .
It's a bit difficult to really understand yet ....
I had not planned this big but it 's actually cost that is crucial and according to Swedish standards .... I am going to pay a very reasonable rent.

Fort Kochi is a region in the city of Kochi in the state of Kerala, India . This is part of a handful of water-bound regions toward the south-west of the mainland Kochi , and collectively known as Old Kochi or West Kochi.

My house is only ten minutes walk from the Arabian Sea and the stunning beach . I can imagine an early morning when I walk along the beach and feel the warm water over my feet and the ocean breeze through my hair . When the day wakes up and the sun rises over the mountains of Western Ghats , salty spray from the water and the fishermen landing their catches .

Sit a while and enjoy the ocean's beauty and let the thoughts come and go as they please before I return home to a delicious breakfast on my balcony .

Life smiles at me ...

MIN ÄLSKADE PAPPA / MY BELOVED DAD

English translation below

5 april 2014
Det är femton år sedan min älskade pappa lämnade jorden....
Jag sörjer honom idag...
Men ännu mer gläds jag åt att jag fick ha en så underbar pappa.
Han lärde mig det viktigaste i livet....KÄRLEK
Jag gjorde en hel del dumheter och han rättade mig...med KÄRLEK

När jag var barn så var familjen ofta ute i skogen för att plocka bär eller svamp eller bara njuta av tallarnas doft och fåglarnas sång. Det var ibland lite arbetsamt för en liten tjej med små ben och då kunde jag be pappa att böja sig ner och jag kunde klättra upp på hans rygg. Här kunde jag vila medan pappa vandrade vidare och jag var totalt trygg.
Han höll mig stadigt och jag lutade mitt huvud mot hans axel och efter en stund somnade jag.

Min pappa var allt det vackra naturen hade att ge oss....
Han var rådjuret och koltrasten 
Han var gröna äpplen
Han var havet och vågorna
Han var stekt salt sill med löksås
Han var svensk folkdans
Han var en Straussvals
Han var glädjen
Han var allvaret
Men framför allt...
Han var min PAPPA och
Han var KÄRLEKEN

Tack Pappa

Jag Älskar Dig

April 5, 2014
It is fifteen years since my beloved father left the earth ....
I mourn him today ...
But even more , I'm pleased that I got to have such a wonderful Dad.
He taught me the most important thing in life .... LOVE
I did a lot of nonsense and he corrected me ... with LOVE

When I was a child so my family was often out in the woods to pick berries or mushrooms, or just enjoy the pine fragrance and birdsong . It was sometimes a bit troublesome for a little girl with tiny legs and then I could ask Dad to bend down and I could climb up on his back. Here I could rest while Dad walked on and I was totally safe .
He held me firmly and I leaned my head against his shoulder and after a while I fell asleep 

My Dad was all the beauty nature could give to us ....
He was the deer and the blackbird
He was green apples
He was the sea and the waves
He was fried herring with onion sauce
He was a Swedish folk dance
He was a Strauss Waltz
He was the joy
He was gravity
But above all ... 
He was my DAD 
He was LOVE 

Thanks Dad 

I Love You

WELCOME TO MY BLOG ARGENTINA

Welcome to my blog Argentina
Bienvenido a mi blog Argentina

SNURRIG / DIZZY

English translation below.

Nu har jag varit snurrig och yr i en månad och det har inte varit kul. 
Ett steg hit och ett steg dit och världen går runt runt runt.
Började fundera på om jag snattat från barskåpet......ja, nu har jag ju inget sådant så det var inte svaret.

Tillbaka till sjukhuset IGEN.....jag är som en bra följetong där.
Nej, man hittade inget....ända tills en klok doktor tänkte till och sa "kristallsjuka"
Sånt satt i öronen fick jag lära mig och kunde ställa till besvär.... balanssinnet sitter ju också i öronen och här var svaret. Några små elaka kristaller hade skapats i några "bågar" i mellanörat och nu låg de där och satte världen gungning för mig.

Det skulle avhjälpas med övningar sa doktorn. Jag skulle sitta på sängkanten och lägga mig ner till höger och hamna på rygg och sen skulle jag därifrån ta mig upp och direkt lägga mig ner till vänster och vända huvudet mot golvet.....
JAG SA JUST.....gissa om världen är svajig. WOW.... vad är upp och vad är ner??

Men jag har inget val utan det är bara att svaja vidare i livet.

__________________________________________

Now I have been dizzy and lightheaded for a month and it´s not been fun.
One step here and a step there and the world goes round and round .
Began to wonder if I shoplifted from the liquor cabinet ...... well, I have no such thing so it was not the answer.

Back to the hospital AGAIN ..... I'm like a good serial there.
No, they found nothing .... until a wise doctor had a thought and said " crystal sickness"
These things sat in the ears , I was taught and could cause trouble .... the sense of balance is also in the ears and this was the answer. Some small nasty crystals had been created in some " hoops " in the middle ear and now they lay there and set the world reeling for me.

It would be remedied by exercises the doctor said . I would sit on the edge of the bed and put me down on the right and end up on my back and then from there to pick me up and put me right down to the left and turn my head to the floor .....
I JUST SAID ..... guess if the world is wobbly . WOW .... what is up and what is down ?

But I have no choice but to just swing on in life .

WELCOME GREECE

Welcome to my blog Greece
Καλώς ήρθατε στο blog μου Ελλάδα.

WELCOME TAIWAN

Welcome to my blog Taiwan
欢迎光临我的博客台湾

TILLRÄCKLIG / SUFFICIENT

English translation below.

När jag var barn lärde jag mig tidigt att "läsa av människor" för att veta vad jag skulle säga och hur jag skulle uppträda. Jag skulle vara just den där perfekta ungen som aldrig var till besvär eller sa fel saker. Jag såg ut som en liten ängel med mitt blonda långa hår och de vuxna förväntade sig att jag skulle uppföra mig på det sättet också.

Ibland gjorde jag fel och jag förstod det inte, men jag kunde se på ögonen som blev kalla och på munnen som blev smal, men inga ord, bara en suck.
Då visste jag att jag gjort fel och bad genast om förlåtelse. Jag visste inte varför jag skulle göra det men jag visste att jag måste göra det.

Ibland blev jag så förtvivlad när jag inte kunde räkna ut hur jag skulle göra utan fick stå ut med min skam. Vad var fel? Vad kunde jag göra istället? När skulle jag vara tillräckligt duktig och bra för att slippa de kalla ögonen och den smala munnen? Skulle jag någonsin komma dit? Varför räckte det inte med att vara bara den jag var med den livsglädje och som fanns hos mig?

Tiden har gått och jag är ingen liten flicka längre. Kom den där dagen när jag förstod? Nej, den gjorde ju aldrig det.Jag vet fortfarande inte varför jag inte var tillräcklig när jag var barn och försökte så oerhört mycket att vara den som var värd att älska och som aldrig var till besvär.

Nej, den dagen kom aldrig och kanske var det just det som var min stora vinstlott. Jag kunde inte förstå utan var tvungen att lära mig att lita på det som var rätt i mitt hjärta. Allt jag gjorde kunde inte vara fel. Det tog många år innan jag kunde ta det på allvar och låta mig vara precis den person som är jag med både skratt och tårar.

Det var i Indien jag fann den personen, det var inte den lilla flickan utan den vuxna kvinnan jag blivit med åren. En kvinna som kunde ta ansvar, vara en tillgång för andra medmänniskor och känna verklig innerlig kärlek.

En dag under monsunen i Kerala omfamnade jag den här kvinnan och sa:
"Du är välkommen. Jag har väntat länge på att få träffa dig"
Nu ska jag, som den här kvinnan, flytta mitt liv till den bit av världen där jag känner mig mer hemma och där jag kan resa mig upp med alla mina 158 cm och säga:

"Det här är jag och jag är tillräcklig precis som jag är"

______________________________________________________________________

When I was a child I learned early on to "read people " to know what to say and how I should behave . I would be just that perfect kid who was never to trouble or said the wrong things. I looked like a little angel with my blonde long hair and the adults expected that I would conduct myself that way too .

Sometimes I did wrong and I did not understand that someone corrected me but I could see in the eyes that were cold and the mouth was narrow, but no words , just a sigh.
Then I knew that I had done wrong and immediately asked for forgiveness. I did not know why I would do it but I knew I had to do it.

Sometimes I was so heartbroken when I could not figure out how I would do , but had to put up with my shame. What was wrong? What could I do instead? When would I be good enough and good to escape those cold eyes and the narrow mouth ? Would I ever get there? Why was it not enough to be just the person I was with the joy of life and curiosity that was within me?

Time has passed and I'm not a little girl anymore. Did that day come when I understood? No, it never did.I still do not know why I was not enough when I was a child and tried so very much to be the one that was worthy of love and that was never a bother.

No, that day never came, and maybe it was just that that was my big winning ticket. I could not understand but had to learn to trust that which was right in my heart. Everything I did could not be wrong. It took many years before I could take it seriously and let me be just the person I am with both laughter and tears.

It was in India I found this person, it was not the little girl but it was the adult woman I have become over the years. A woman who could take responsibility, to be a resource for fellow human beings and feel real heartfelt love.

One day during the monsoon in Kerala I embraced this woman and said:
"You're welcome., I have waited a long time to meet you"
Now I am, like this woman, moving my life to the piece of the world where I feel more at home and where I can get up with all my 158 cm and say:

"This is me and I am enough just as I am"

WELCOME REPUBLIC OF BELARUS

Welcome to my blog Republic of Belarus
 Добро пожаловать на мой блог Беларусь

17000 + VISITORS

Now + 17000 visits and counting...

From 48 countries...

THANK YOU ALL FOR YOUR RESPONS

NÄRMARE KOCHI / CLOSER TO KOCHI

Världen är så liten ibland...
English translation down below

Min planering för flytten till Kochi, Kerala börjar arta sig riktigt bra.
Jag har mest troligt en köpare till min lägenhet här i Gammelstad och min adress i Sverige kommer i fortsättningen bli hos min systerson - Fredrik i Motala. Det är där jag först kommer att dyka upp när jag hälsar på i Sverige. 
Ett annat alternativ är att som utlandssvensk bli skriven på GOTLAND. Fråga mig inte varför just Gotland...... Det är något påhitt att utlandssvenskar ska skrivas där.

Det känns så skönt att känna att nu är det inte bara drömmar och förhoppningar.....nu blir det nog så att min nästa karriär blir som "lite lagom tjock indisk tant". Odla mina blommor och om jag har lyckan att få en trädgård ska det bli både papaya, mango, ananas och  bananer. MASSOR av grönsaker eftersom jag mer eller mindre kommer att vara vegetarian där.....men nyfångad kingfisher direkt från båten och som grillas över öppen eld ......det avstår jag aldrig ifrån.

Dessutom har jag fått veta att jag har en person i Kochi som talar flytande svenska. Hon är indiska men har levt många år på Birgittaklostret i Falun och har nu blivit omplacerad till Kochi. Det är underbart att någon som kan stan OCH PRATAR SVENSKA.

Så många planer och jag ska uppfylla så många att livet känns precis så där skönt som när man ligger i en hängmatta och ser små molntappar glida förbi på en annars klarblå himmel.

Det är då jag ska göra karriär som

"lagom tjock indisk tant"

__________________________________________________

The world is so small sometimes ...

My planning for the move to Kochi , Kerala starts shaping up really well.
I have most likely a buyer for my apartment here in Gammestad and my address in Sweden will continue to be made with my nephew - Fredrik in Motala. It is the first place I will pop up in when i go back to Sweden for a visit
Another option is to become as foreign Swedish written in GOTLAND . Do not ask me why Gotland ......

It feels so good to know that now it is not just hopes and dreams ..... now it will be so that my next career will be as "suitable thick Indian auntie - Cultivate my flowers and if I have the good fortune to have a garden , there will be both papaya , mango, pineapple and bananas. LOTS of vegetables because I more or less will be a vegetarian there ..... but freshly caught kingfisher directly from the boat and grilled over an open fire ...... it refrains I never get away from .
Also, I've been told that I have a person in Kochi who speaks fluent Swedish . She is Indian but has lived for many years on Birgitta Monastery in Falun and has now been reassigned to Kochi. It is wonderful to have someone who knows the city AND SPEAK SWEDISH .

So many plans and I'm going to meet so many that life feels just as nice as when lying in a hammock and look small cloud drops glide by on an otherwise clear blue sky.

That's when I'll make a career as 

"a moderately thick Indian Auntie"