Welcome Guyana

Welcome to my Blog GUYANA

Most Welcome to my blog!
Translation gadget to the right!

Förändring

Ur förändringsprocessen återföds jag...


Ur förändringsprocessen återföds jag...
Jag läste ännu en gång orden som en vän skrivit och som först inte sagt mig något särskilt men...

Ur förändringsprocessen återföds jag. 
Mitt liv är förändring, just nu oerhört mycket förändring och det gör så ont. 
Jag vill inte! 
Jo, det är klart jag vill! 
Inte nu, kanske sen. 
Tänker jag fel? 
Gör jag rätt val?

När jag tänker tillbaka på åren som gått, ganska många nu, så ryser jag av obehag om Förändringen inte funnits. Om jag stått kvar och inte vågat ta alla stegen mellan då och nu. Allt fantastiskt vackert och skönt som jag jag inte fått uppleva. Men inte heller smärtan och tårarna som nästan förgjort mig. Skratten, vännerna och resorna... sorgen, förtvivlan och mörkret.

Livet är förändring...annars är det nog inget liv, en existens, en överlevnad, men inget liv. Men då har jag ju gjort rätt val och vågat även när jag inte vetat vart jag skulle. Vågat tro på att livet velat mig väl även där längst in i sorgen. Gå fast jag inte förstod! Gå för att alternativet att inte gå var omöjligt för mig, det var inte mitt liv. Jag har förbannat och älskat livet men jag har aldrig varit likgiltig. Det har varit toppar och dalar men det har aldrig varit händelselöst. 

Just nu är livet tufft och jag önskar ibland att jag fick sova tills allt var annorlunda. Men det är ju just det... 
Ur förändringsprocessen återföds jag. 
Det måste vara en process för att jag ska få förändring. Jag skulle inte uppnå något annars. Kanske kan jag inte uppskatta varken förändringen eller processen förrän efteråt...när jag återföds.

Jag har säkerligen levt mer än 2/3 av mitt liv och en dag tar det slut, det är det enda jag kan vara säker på och den dagen jag ska göra min resa över regnbågen kan jag göra det i förvissningen om att mitt liv var så perfekt det någonsin kunde vara.

Ur förändringsprocessen återföds jag...

KÄRLEK

Kärlek - en längtan att höra samman...

Att känna samhörighet, kärlek och trygghet vill vi ju alla, oavsett vad vi säger när frågan kommer på tal.
Att hålla någons hand och veta varje linje i ett ansikte.
Att lägga sin kind mot någons och blunda.
Att släppa prestigen och bara vara lycklig och varm med någon.



Romantiskt
Fånigt
Finns inte i verkligheten

Stå med båda fötterna på jorden och var praktisk.
Svärmeri finns bara i dåliga böcker.
Förälskelse går över.
Var förståndig.

Inte drömma.
Du är en vuxen kvinna.
Ägna dig åt återvinning av glas och plåt.

MEN JAG VILL INTE....
vill inte vara praktisk och återvinna...
inte just nu.

JAG VILL...
Älska i regnskogen tills tiden tar slut, solen går ned och övergår i månsken.
Strunta i konventioner och bara njuta av värmen, fukten och träden.
Närma mig en människa, en man, med len hud och vackra ögon.
Smeka en hand som inte ljuger, en hand som alltid finns kvar.
Jag vill blunda och bara andas honom, öppna ögonen och se ....

Jag vill älska i regnskogen...

Citat: Sven Wollter

Jag kan inte låta bli att citera Sven Wollter, när han säger PRECIS som det är i Sverige.

1. Orden som P4 censurerade:
   ”Kan man tänka sig något mera hjärtlöst än förslaget om tio års höjning av pensionsåldern? Jag blir så förbannad att jag får b...lodsmak i munnen. När man äntligen får chansen till ett nytt liv, som man knegat för i alla sina dar, ja då skall man bli snodd på det för att dom som sitter på stålarna inte vill lyfta på rumpan och släppa till vad som behövs, medan ungt folk får vänta i evigheter på en chans i arbetslivet.
   
   Ett enda liv har vi, en enda kort stund på jorden, och då skall några småljugande äggskallar komma och försöka bestjäla oss på det viktigaste vi har när hösten tonar in. Vår tid. Vår dyrbara tid i ålderdomens frihet. Men det är helt i stil med gamla traditioner från det hållet.”
   
   /... /
   
   ”Alla hjärtans dag känns som ett hån när jag tänker på alla dom som ­bara möter stenhjärtan i vårt allt mer förhårdnade fosterland. Sockrade ­gelehjärtan smakar kanske gott men bästa användningen skulle vara att ta tusen ton av dom och vräka dom över maktens boningar.
   
   Dags för de hjärtlösa att få smaka på folkets hjärtan. Tack för att ni orkade lyssna på denne argsinte pensionär. Jag skall inte klaga, jag får ut dryga 17 000 i pension.

   TACK SVEN!

Thank You!

All the nice readers round the world

For those of you who do not read Swedish, so there is a translation gadget to the right.

Thanks for all the great feedback!
Best regards / Lena

Längtar till Indien

Lite tidigt kanske...

...men jag kan bara inte låta bli att leta efter en lägenhet eller litet hus i Kerala.

1. Det här ser väl tjusigt ut. Ja, nu är det ju inte meningen att jag ska bosätta mig i hela huset men jag kan få 2 sovrum och 2 badrum samt ett kombinerat vardagsrum och matplats. Kök finns förstås också

2. I det lilla huset finns 3 sovrum och 4 badrum, kombinerat vardagsrum och matplats samt kök, terrass och en fin liten trädgård.

3. En lägenhet med balkong och den här utsikten kan jag verkligen inte klaga på.

Här finns 3 sovrum och 4 badrum

Och här har vi vardagsrummet med rum för matplats

Och månadshyra

950 kr - 1130 kr

Det ska va gött å leva - annars kan det kvitta

LONDON - MUMBAI

Det var storm i Stockholm...

...och på Arlanda flygplats lyfte inga plan i tid. Jag satt tålmodigt och läste min tidning och avgångstiden för mitt plan till London var sedan länge passerad.

Det är ingen idé att hetsa upp sig för det blir inte alls bättre, man blir bara svettig och frustrerad och säger fula ord. Jag behöll mitt lugn och efter 60 min väntan kunde vi gå ombord på planet.

Egentligen var det ingen bra idé att flyga via London till Mumbai med tanke på väderstrecken, först västerut och sedan österut. Efter fem timmar hade man inte förflyttat sig speciellt mycket i riktning mot Mumbai. Men det var billigast för tillfället och det avgjorde saken för min del. 

Min väntan i London var inte speciellt lång och jag började bli orolig för att inte hinna med planet till Mumbai. Heathrow är en stor flygplats och det kunde bli problem. Jag talade med kabinpersonalen och de skulle meddela markpersonalen att jag var i behov av en mycket snabb transport till rätt terminal och gate.

Det visade sig att det var ett par personer till som skulle med samma plan och vi möttes redan i dörren av personal som visade oss ut på plattan istället för att ta oss fram inomhus. Det gick fort, mycket fort med bil och vi nådde fram till rätt terminal. 

"Spring!", ropade var ledsagare från British Airways. "Strunta i kön vid säkerhetskontrollen och spring förbi allihop. Jag kommer efter och förklarar" 

Jag är normalt en person som inte vill göra för mycket väsen av mig men nu gällde det att strunta i sina medmänniskor och bara tränga sig förbi. Det var ingen större kärlek vi möttes av i kön, men vad gör man. Vår BA-man sprang efter och förklarade.

Efter spurten fram till gaten insåg jag att det var hög tid att börja träna igen. Kondition.....vilket skämt! 

Som den absolut sista passageraren sjönk jag flåsande ned vid min fönsterplats och så lyfte vi!

Jag hälsade på den unga vackra indiska mannen som satt bredvid mig och han beklagade att min resa fått en så tuff start. Men nu var jag på plats så nu skulle allt bli så bra. Vi var helt eniga och valde båda en riktigt god Chicken Curry och delade en flaska rödvin. Några glas senare tyckte jag livet var riktigt trevligt igen och efter en avslutande kopp te ville bara sova....och vakna i Mumbai.

Jag sa god natt till den vackra mannen och belysningen släcktes i planet. Sakta gungade jag iväg till drömmarnas land och där vandrade jag på en helt underbar äng med vackra blommor, sol och fåglars sång. Jag njöt fullständigt och det doftade underbart från alla blommor. Kunde livet vara bättre?

Men det var något märkligt med min äng och fågelsången. Jag hörde motorbuller som inte alls stämde in på min ljusblå dröm. Ljudet blev högre och högre, inte alls trevligt men den fantastiska doften från alla blommor fanns kvar. Till sist insåg jag att jag satt på ett flygplan och ljudet kom naturligtvis från motorerna, men doften...

Jag hade i sömnen vänt mig mot den vackra indiska mannen och lagt mitt huvud på hans axel och näsan tätt intill hans väldoftande hals. Det var hans rakvatten!!!! Vad skulle jag göra??? Det var pinsamt.

Jag såg försiktigt upp och möttes av de vackraste ögon man kan se på 10 000 meters höjd. Han log och sa att han inte velat väcka mig för jag sov så gott. Det är klart man sover gott när man tror att man är på en äng och samtidigt kryper intill vackra män! Vilken kvinna hade inte gjort det?

Jag rodnade nog en hel del och vände mig mot fönstret. Men gissa vad? När jag vaknade nästa gång hade gjort en repris och låg med huvudet mot hans axel IGEN!! Han skrattade och sa "Ligg kvar! Det är helt OK!" Och vet ni vad? Det gjorde jag!

Välkommen till Mumbai

WELCOME EGYPT

Welcome to my blog Egypt.
مرحبا بكم في بلدي بلوق مصر

There is a translator gadget to the right.

FRIENDS ALL OVER THE WORLD

10 000 besökare

runt hela vår värd

TRANSLATION

There is a translation gadget to the right on the screen. I am sure you will find some language that suits you.

Thank´s all of you for visiting my blog 

10 000

För tre minuter sen hände det...

...tio tusen besökare!!

FATTIGA BARN

I Sverige pratar vi just nu mycket om barnfattigdom...

...men vad är barnfattigdom?
Att det handlar om barn förstår jag men vad är egentligen fattigdom?
Att inte ha mat, hem och kläder är fattigdom. 

Är jag fattig? Ja, om jag jämför mig med flertalet svenskar så är jag nog fattig. Men om jag jämför mig med mina indiska vänner är jag inte fattig.....eller??

Var sätter vi gränsen för att vara fattig? När man ser på svensk TV kan man tro att man är fattig om man inte har två bilar, kan åka till Thailand samt köpa kläder av fina märken.
OCH då mina vänner är jag fattig!

Att barn ska vara fattiga kan de flesta av oss inte tolerera. Det ska vara som i Bullerbyn med hembakade kanelbullar.

En dröm som spruckit för länge sedan....Det är dags att ta fattigdomen på allvar och se var den finns och hur den yttrar sig.
Vi lämnar Bullerbyn, den finns inte.

Är det kanske så att fattigdomen hos barn i Svergie inte syns om vi jämför fattigdom i Indien - som jag känner till ganska bra. Barnen i Indien går utan skor....de gör nästan alla på landsbygden. Är man fattig då? I svenska ögon, ja! Men i indiska ögon....? 
Fattig i förhållande till vad? Om man bortser från det allra nödvändigaste för att klara sitt liv så är fattigdom ett relativt begrepp.

Men kan fattigdom definieras på något annat sätt än brist materiella tillgångar. Utanförskap är fattigdom! 
Att inte kunna vara med på det som anordnas av skola eller bland kamrater. Att skylla på att man inte är hungrig när alla kompisar bestämmer sig för att äta pizza.

Återigen bortser jag från de som behövs för att överleva....
Vilket känns tyngst; att inte ha alla saker som är skapade behov (exempelvis den nyaste mobilen) eller att inte ha någon att vara tillsammans med, ingen att anförtro sig åt. Jag är inte säker på att den materiella fattigdomen är värst. Min erfarenhet är att den högt efterlängtade mobilen kanske inte är så kul när nästa generation mobiler kommer ut på marknaden. Är man fattig för att man inte kan köpa en ny då?

Vi säger ofta; "Jag behöver ett par nya jeans" när det egentligen inte handlar om behov utan lust. "Jag vill ha ett par nya jeans".
Att köpa ett par nya jeans när man redan har tre par som är lite "off"....är det att vara fattig?

Jag har aldrig haft mycket pengar, varken när jag var liten eller som vuxen men har inte sett mig som fattig förrän nu. När jag blev arbetslös och sjuk och ingen hjälp fanns att få i vårt rika land. Att inte vara viktig för någon utan hänvisas till att kanske vi kan ta ett samtal om en månad. "Ja, men jag har inte pengar till mat" och få svaret "Så synd. Men så är reglerna"
Har vårt land fullständigt spårat ur eller ser vi inte verkligheten...

Nej, jag tror faktiskt inte att våra förtroendevalda har sett verkligheten i Sverige. Vill de inte se?

Det är nog ganska lätt att sätta upp regelsystem för gamla och unga om man redan fått sin lunch och vet att lönen är mycket bra och pensionen kommer.

Mitt val blir att flytta till ett land som anses fattigt och som materiellt är det. Men där den fattigdom vi har i Sverige - utanförskapet - inte finns i lika hög grad. 

Att få gå bakom en hjord vattenbufflar på en dammig landsväg och svänga av till min by - och mötas av alla barn som samtliga är utan skor - som kramar och pratar och skrattar, det är rikedom för mig. Jag väljer mer än gärna bort en ny bil eller en villa mot att få den gemenskap som kanske byggs av just det faktum att vi inte är rika utan måste ställa upp för varandra.

Inget barn ska behöva vara fattigt varken materiellt eller känslomässigt. Men då måste vi bestämma oss för vad som är fattigdom och hjälpas åt. Kanske göra avkall på våra egna krav att alltid få ha det bäst!

KERALA

Med magen i Kerala!

Av någon konstig anledning så är inte min mage lika förtjust i Indien som jag är. Här satt jag nu i paradiset i Kerala och njöt av livet. Då tyckte min mage att så enormt skönt var det nog i alla fall inte och rörde sig lite mystiskt.

Som tur var fanns läkare i närheten och jag rådfrågade honom om det fanns något som skulle göra min mage gladare och lugnare. Han ordinerade "ginger water" som bland annat bestod av pressad ingefära - mycket ingefära och honung. Det serverades som en liten "shot" av en trevlig man från ayurveda-avdelningen. Han kom var tredje timme och log och sträckte fram det lilla glaset. Det smakade inte illa men....Det var starkt och brände hela vägen från munnen till magen och sved minst en timme efteråt. Det gick inte att fuska heller för den trevliga mannen stod kvar och log mot mig tills jag druckit ur ordentligt. Men det var nog så att magen behövde precis den här blandningen.

Jag sträckte ut mig på terrassen och efter en stund lugnade den, uppretade magen, ner sig och jag kunde njuta av livet i Kerala.

Men efter någon timme ...... ja, ni förstår!!!

Jag fick mer "ginger water" och drack snällt upp varje droppe. Ingen mat på hela dagen och jag började känna mig lite darrig. Det var dags för middag men vad skulle jag kunna äta?

Hela personalen var nu informerad om min mage och jag fick flera förslag på bra mat när man var i mitt "tillstånd". Allt ifrån kokta grönsaker till svart te och toast och någon tyckte att det ändå var bäst med en rejält kryddad curry. Till sist fick chefen på hotellet bestämma och det blev kokt ris utan salt men med mycket vatten. 

OK....ärligt! Det var inte gott!!! Jag petade runt i riset en stund men övergick till te och toast utan smör.

Efter tre dagar var jag fortfarande inte frisk och den fantastiske hotell-chefen tyckte att jag skulle uppsöka hans läkare i stan. Han ringde och jag kunde komma till sjukhuset omgående. En auto-rickshaw körde fram och vi åkte iväg till sjukhuset. När vi stannat tog jag fram plånboken för att betala för resan men min chaufför sa att han gärna väntade på mig för jag skulle ju tillbaka också. Han parkerade och tog mig försiktigt i armen och förde mig till den lilla entrén. Det var mycket folk och han visade mig till en stol där jag kunde sätta mig, sedan gick han fram till receptionen och förklarade vem jag var och hur det var ställt med mig. En sköterska log rart emot mig och följde mig in till läkaren. Jag fick recept på medicin och betalade för besöket.

I väntrummet satt min chaufför kvar och väntade och såg lite bekymrad ut, men sköterskan förklarade för honom att nu skulle jag bara hämta ut medicinen och sen skulle jag bli så bra. Han log och så lättad ut när vi följdes åt till apoteket.

På vägen tillbaka kunde jag bara konstatera att så här hade jag inte blivit behandlad i Sverige. Tänk dig den taxi-chaufför som hade lagt ner flera timmar på att hjälpa en mag-sjuk kvinna från ett annat land.

Det är bland annat för de vänliga och omtänksamma människorna i Kerala som jag har bestämt mig för att flytta dit och förhoppningsvis lära mig "bli människa" med dem som lärare.

Får man göra så?

Jag skulle vilja slå honom i huvudet...

skrek min kollega Mia, när hon kom ut i personalrummet.

-Jag skulle vilja ...... Jag blir så vansinnigt ARG...

-Vad har hänt undrade jag.

- Den där ....*$"´-¤..... Lennart!!!! Han behandlar mig som om jag vore ett litet barn och inte förstod någonting. Jag vet inte hur han lyckas reta upp mig varje dag. "Nu ska du trycka på den här knappen", säger han och lutar sig över datorn. JAG ÄR INTE FÖDD IGÅR!

Känns det igen?

Det kallas för härskartekniker och är nog ganska vanligt på många arbetsplatser. Det är kränkande för den som blir utsatt och mycket svårt att konfrontera. 

1. Projiceringsmetoden

Du får skulden för det du klagar på. Exempel: "Vad tråkigt att du tar det så."

2. Komplimangmetoden

Den vänliga härskartekniken. Den inleds med en serie komplimanger, men i slutet kommer en uppmaning om något du egentligen inte vill göra. Exempel: "Du som är så duktig kan väl ta tag i det här projektet."

3. Stereotypmetoden

Härskaren behandlar en person utifrån de fördomar som finns. Exempel: Man utgår från att chefen bara är intresserade av pengar och makt.

4. Uteslutningsmetoden. 

Du blir inte sedd i en situation där du borde bli sedd. Exempel: Du blir inte medbjuden på fredagsölen efter jobbet.

5. Hierarkimetoden. Härskaren definierar dig med olika påhopp. Exempel: En kvinna kan bli definierad som "lilla gumman".

6. Tidsmetoden. Härskaren jämställer tidsaspekt eller ålder med kompetens. Exempel: Jag har varit på arbetsplatsen längre än du, så jag vet hur det här ska skötas.

7. Självförvållad härskarteknik. Du förminskar dig själv. Exempel: Du avslutar meningen med "eller jag vet inte."

Det kan bli så bra om vi kommer överens om att inte använda härskartekniker på arbetsplatsen.

Nytt År

2012 går mot sitt slut...

...och jag försöker sammanfatta det som hänt...

Året 2012 var ett av de svåraste år jag upplevt...

Kan man säga det så här så alla kan se? Det låter så gnälligt.

Året 2012 blev jag sjuk på många sätt...Hela min kropp gjorde uppror och jag var tvungen att låta vissa tillstånd få vänta för det fanns inte kraft för att ta itu med allt på en gång.

Jag var tvungen att se verkligheten och inse att jag inte var odödlig. De veckor jag väntade på besked om jag hade en elakartad tumör som kanske var cancer... så rädd jag var...

En dag vaknade jag upp utanför mitt hus och förstod ingenting...jag hade blivit medvetslös och fallit. Vad hände?

Jag fick diabetes...smärta i leder och muskler...feber....min glädje tog slut....jag kunde inte äta....

...och till sist orkade jag inte mer.

Stressen tog helt över och jag fick en utmattningsdepression.

Inget arbete, en ekonomi som inte gick att leva på...

Nej, 2012 var inget bra år för mig.

Men jag hade något eller rättare sagt några som höll mitt huvud över vattnet. På väggen fanns bilder av de jag älskade mest, så långt borta men så nära i mitt hjärta. 

Nithin

Samuel

Nithin

Maya

De fanns där och gav mig den kraft jag saknade själv. När jag tänkte på hur de kämpat för sina liv så blev det inte mina sjukdomar som var i första prioritet. De hade lärt mig att våga leva utan att livet var perfekt. De hade lärt mig att älska och de var det viktigaste i mitt liv.

Det är bara några timmar kvar av 2012 ..... och det var inget bra år... men det var det år jag fick och jag tar det med mig in i 2013 och använder mina nya erfarenheter. Jag har fått flera "ärr" men kärleken till "mina barn" ger mig förmåga att inte ge sorgen så stor plats

Det finns ett hopp

Hennes namn var Nirbhaya...

Igår startade jag ett upprop på Facebook och redan idag har över 70 personer talat om att de vill vara med och tända ett ljus för Nirbhaya den 1 januari 2013.

Det finns ett hopp om vi bara går tillsammans. Vi vill ju göra något för att förändra och tillsammans kan vi göra det. Inte förändra världen på en dag men varje människa som säger sin mening är en framgång. 
Du kan också delta, gå in på 
lenamaria.holgersdotter.7@facebook.com

STORT TACK TILL ALLA!

GÄNG-VÅLDTÄKT

Gäng-våldtäkt i Delhi

Nirbhaya blev våldtagen på en buss i Delhi den 16 december 2012.

Fyra män våldtog och misshandlade henne brutalt.

Hennes liv gick inte att rädda.

Hon dog den 29 december 2012.

Tänd ett ljus för Nirbhaya och låt henne vara en ledstjärna för oss att kämpa mot våldtäkt av kvinnor, män, pojkar och flickor över vår värld.

Nirbhaya, jag ska aldrig glömma dig.

Welcome Iceland

Welcome to my blog Iceland

Velkomin á bloggið Ísland minn

There is a translation to the right

Julen 2012

Så var snart den här julen slut....

Jag har firat den ensam.....och det är helt OK för mig. Men det är många som har gjort detsamma utan fri vilja. 

Hur känns det att vara helt bortglömd vid årets största högtid. En helg som förbereds mer än någon annan, som gör att människor åker land och rike runt för att vara tillsammans med dem man tycker om eller "måste tycka om".

 

I år gjorde vi slut på 66 miljarder kr till julen. Vi köpte presenter som någon bestämt att någon absolut behövde, förväntade sig eller av ingen anledning alls utom att något måste vi ju ge och den här låg närmast till och kostade inte så lite så vi får skämmas inför släkten....

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte påverkas speciellt mycket av julen, då skulle jag nog gråta floder av sorg. Verkar jag bitter? ...... Ja, kanske är jag det?!? Men jag förstår fortfarande inte varför vi firar jul på det sätt vi gör? För vem? För barnen säger vi förnumstigt. Det blir en så fin tradition för dem. Vilken tradition? Jag satt en gång bredvid ett barn i tre-årsåldern som gick ifrån julklappsutdelningen medan det fortfarande fanns flera paket att öppna. Hans kommentar var: "Jag orkar inte mer nu"

VILKEN TRADITION?!

Jag firar, som sagt, inte så mycket jul men jag brukar skicka hälsningar om en GOD JUL till vänner och bekanta. Så också i år. Och jag fick kort tillbaka via posten, mejl eller FB..... Men vilka var det som svarade? Inte mina "nära och kära" som jag kanske förväntat mig.....Det gjorde faktiskt ont....

Ingen julhälsning, inget telefonsamtal, ingenting....Ja, det gjorde faktiskt ont....

Men jag fick glada hälsningar från människor jag aldrig mött i verkligheten, Charlotta, Rosi, Patrick, Bala och många många fler. Människor runt jorden som kunde ge lite av sin tid för att önska GOD JUL. Det gjorde mig glad!!!

Mina underbara vänner och min familj i Indien fanns förstås där både i julhälsningar och i hjärtat. Det är inte avståndet som avgör kärlekens styrka!!!! Jag har en underbar familj fast inte en droppe av vårt blod har någon form av släktskap.

Kärleken är villkorslös....

det är en GOD JUL!

WELCOME LATVIA

Welcome to my blog Latvia

Welcome uz manu blogu Latvijā

Translator gadget to the right.

WELCOME ÅLAND

Welcome to my blog Åland!