17 000 besökare från 47 länder
17 000 visitors from 47 countries
17 000 visitors from 47 countries
16 jan. 2014
SNABBTITT
Jag är som ni vet på RETREAT
Vet in inte vad det innebär?
Enklaste förklaringen är TYSTNAD, MEDITION, VARA STILLA, FRAMFÖR EN ELD.
Du kan göra en retreat med dina vänner förutsatt att ni kan hålla tyst tillsammans eller som jag gör, lånar ett lite hus vid en fors långt från byar och städer. Där hittar jag hem i mig själv och har funnit tråden som visar vart mitt hjärta som varje dag ber mig att jag inte ska förlora vägen ur sikte utan gå ditt mitt hjärta leder mig.
Men mitt hjärta har överseende med mig att jag inte kan stressa mig igenom det.
Det får ta den tid det tar.
So if you
Så om ni ser en björn nos sticka upp ur idet så är det bara jag som vill kolla om våren kommit....
.DET HAR DEN INTE!!!
Så ner i mitt varma sköna ide med granris.
Jag kommer nog ut ur mitt ide tidigare än våren.....
Jag har ju så mycket att planera och ställa i ordning....
Moving to Kochi, Kerala, India in Nov 2014
I am, as you know on RETREAT.
Don´t know what that means?
Simplest explanation is SILENCE, MEDI TION, BE STILL IN MAYBE FRONT OF A FIRE.
You can make a retreat with your friends provided that you can keep quiet together or as I do, borrow a little house by a stream far from villages and towns. There can I find home in myself and have found the thread that shows my heart that every day asking me that I should not lose sight of the road, but go...
GO WHERE MY HEART LEAD ME!
So if you see the nose of a big brown sticking out a little under the snow so it's just me who are smelling for spring .....I CAN TELL YOU, IT HAS NOT COME!!!!
So I rush quickly down to my nice ideas and a warm bed of pine boughs
But my heart has pardoned me that I can not rush me through det.
It must take the time it takes.
I will probably get out of my hibernation earlier than spring .....
I have so much to plan and set up ....
Movin to Kochin, Kerala, India in November 2014
WELCOME TRINIDAD / TOBAGO
Welcome you join my blog Trinidad / Tobago
There is a transltion gadget to the right
There is a transltion gadget to the right
7 jan. 2014
MAMMA TILL MIN EGEN MAMMA / MOTHER TO MY OWN MOTHER
Mamma till min mamma
English translation further down
I början kunde jag bli så irriterad på henne och så intill döden trött på hennes tjatande. Någon gång då och då under det första året hade jag nog sagt åt henne att skärpa sig när hon för tionde gången den dagen frågade mig samma sak. När hon ibland kunde avgöra hur lång en timme var och när hon från en dag till en annan inte hittade hem till min lägenhet.
Det började bli kusligt och jag visste inte om jag skulle be henne åka till en läkare, men hur skulle jag kunna säga en sådan sak utan att såra henne djupt.
"Mamma, du bör nog boka en tid på vårdcentralen för en undersökning för jag börjar fundera om du håller på att bli dement, galen, psykiskt sjuk på nåt sätt" Nej, det kunde jag bara inte säga, utan jag försökte hjälpa henne så mycket jag kunde men ibland var det svårt. Som när jag kom och hälsade på och hon hade tagit på sig långbyxor, kjol, linne, t-shirt och blus, alla plagg över varandra.
Hon lade sin "småtvätt" i blöt som hon alltid gjort....men hon hade satt in baljan i kylen.
Smöret hittade jag ganska ofta i badrummet eller i någon garderob. När jag frågade mamma varför hon hade gjort så, så tittade hon upp med sina bruna ögon och förstod inte vad jag menade. Det var ju så hon alltid hade gjort, sa hon. Varför skulle jag komma dit och ställa till med oreda i hennes liv?
Ja, varför skulle jag det? Så länge hennes liv fungerade ganska bra, i alla fall nästan varje dag, så varför skulle jag tjata.
Jag försökte ofta förklara för mamma när hon gjorde fel ....
Men blev det bättre så för henne; att alltid höra att hon hade fel, inte förstod eller hade glömt. Hon började se ledsen ut ..... Förstod hon att hon var sjuk?
Till sist kunde hon inte längre bo hemma - pappa bodde redan på ett boende efter att han haft tre stroke. Nu var det mammas tur att flytta in i samma hus men på en avdelning för människor med Alzheimer....
Hon ville inte vara där och gick därifrån så ofta hon kunde. Vid ett flertal tillfällen var polis med hundpatrull inkallade för att söka efter mamma. Hon hittade inte, hon visste inte vem hon var eller vart hon skulle. Min mamma hade blivit "en annan".....Jag kände igen hennes kropp men i den kroppen fanns en annan kvinna som jag inte kände och som var min mammas raka motsats. Jag saknade henne så oerhört!
Åren gick och min pappa dog, då tog mammas liv helt slut. Hon pratade aldrig mer och hennes ögon miste all glans. Trots hennes svåra sjukdom så visste hon att han som hon levt med över 50 år var borta. Jag försökte nå henne men hon reagerade inte på någonting. Hon hade brutit ett ben och kunde efter det inte lära sig gå igen utan hon satt alltid i sin rullstol och tittade ut över den vackra omgivningen med sjön alldeles intill.
Jag skulle resa till Indien och åkte till mamma några dagar innan.
Det var i slutet av april och våren hade kommit på allvar så jag tog mammas rullstol och drog ut den i det vackra solskenet. Jag gick längs sjön och drog en filt tätare intill mamma för att hon inte skulle frysa. Hon sa ingenting och jag sa ingenting men när jag såg på hennes ansikte märkte jag att hon log en aning. Vi kom närmare sjön och där fanns en bänk och jag satte hennes stol intill bänken och slog mig ner bredvid henne. En svag bris kom från sjön och hennes hår rörde sig stilla. Hon blundade och log och somnade gott. Jag vände tillbaka och mamma sov hela tiden...
Mother to my Mother
In the beginning I could become so annoyed with her and so unto death tired of her nagging . Every once in a while in the first year , I probably told her to tighten her when she for the tenth time that day asked me the same thing. When she could realize how long an hour was and when she from one day to another is not found the way to my apartment .
It was getting weird and I did not know if I should ask her to go to a doctor , but how could I say such a thing without hurting her deeply.
- "Mom, you should probably make an appointment at the health center for an examination , I start thinking about you becoming demented, insane , mentally ill in some way " No, I just could not say , but I tried to help her as much as I could but sometimes it was hard .. Like when I came to visit and she had put on pants, a skirt, two different tops, t-shirt and a blouse....
She put her " small laundry items " in the wet as she always did .... but she sat in the tub in the fridge.
The butter I found quite often in the bathroom. When I asked my mother why she had done so, she looked up with her brown eyes and did not understand what I meant. That was how she had always done , she said. Why would I get there and put her life in disarray .
I tried to explain to her how it would be when she did wrong ....
But did it got better for her, to always hear that she was wrong, did not know or had forgotten . She began to look sad ..... She realized that she was sick ?
At last she could no longer live at home - father lived at an accommodation after he had three strokes. Now it was mom's turn to move into the same house but in a ward for people with Alzheimer's ....
She did not want to be there and walked away as often as she could. On numerous occasions where police with dogs patrol called in to search for mom. She did not find the way , she did not know who she was or where she was going . My mother had become "someone else"..... I recognized her body but inside the body there was another woman I did not know her and "she" was my mother's opposite. I missed her terribly !
Years passed and my father died , that ended mother's life completely. She never spoke , and her eyes lost all shine. Despite her serious illness, she knew that he man with whom she had lived with for over 50 years was gone. I tried to reach her but she did not react to anything. She had broken a leg and after that she couldn´t learn to walk again ,so she always sat in her wheelchair , looking out over the beautiful surroundings of the lake.
I was going to travel to India and went to mother a few days before.
It was the end of April and spring was seriously coming so I took my mother's wheelchair and pulled it out in the beautiful sunshine. I walked along the lake and put a blanket tighter so she wouldn´t get cold. She said nothing and I said nothing, but when I looked at her face, I saw that she was smiling slightly. We got closer to the lake and there was a bench and I put her chair next to the bench and sat down beside her. A faint breeze came from the lake, and her hair was moving still. She closed her eyes and smiled and fell asleep. I turned back and mom slept all the time ...
.jpg)
English translation further down
I början kunde jag bli så irriterad på henne och så intill döden trött på hennes tjatande. Någon gång då och då under det första året hade jag nog sagt åt henne att skärpa sig när hon för tionde gången den dagen frågade mig samma sak. När hon ibland kunde avgöra hur lång en timme var och när hon från en dag till en annan inte hittade hem till min lägenhet.
Det började bli kusligt och jag visste inte om jag skulle be henne åka till en läkare, men hur skulle jag kunna säga en sådan sak utan att såra henne djupt.
"Mamma, du bör nog boka en tid på vårdcentralen för en undersökning för jag börjar fundera om du håller på att bli dement, galen, psykiskt sjuk på nåt sätt" Nej, det kunde jag bara inte säga, utan jag försökte hjälpa henne så mycket jag kunde men ibland var det svårt. Som när jag kom och hälsade på och hon hade tagit på sig långbyxor, kjol, linne, t-shirt och blus, alla plagg över varandra.
Hon lade sin "småtvätt" i blöt som hon alltid gjort....men hon hade satt in baljan i kylen.
Smöret hittade jag ganska ofta i badrummet eller i någon garderob. När jag frågade mamma varför hon hade gjort så, så tittade hon upp med sina bruna ögon och förstod inte vad jag menade. Det var ju så hon alltid hade gjort, sa hon. Varför skulle jag komma dit och ställa till med oreda i hennes liv?
Ja, varför skulle jag det? Så länge hennes liv fungerade ganska bra, i alla fall nästan varje dag, så varför skulle jag tjata.
Jag försökte ofta förklara för mamma när hon gjorde fel ....
Men blev det bättre så för henne; att alltid höra att hon hade fel, inte förstod eller hade glömt. Hon började se ledsen ut ..... Förstod hon att hon var sjuk?
Till sist kunde hon inte längre bo hemma - pappa bodde redan på ett boende efter att han haft tre stroke. Nu var det mammas tur att flytta in i samma hus men på en avdelning för människor med Alzheimer....
Hon ville inte vara där och gick därifrån så ofta hon kunde. Vid ett flertal tillfällen var polis med hundpatrull inkallade för att söka efter mamma. Hon hittade inte, hon visste inte vem hon var eller vart hon skulle. Min mamma hade blivit "en annan".....Jag kände igen hennes kropp men i den kroppen fanns en annan kvinna som jag inte kände och som var min mammas raka motsats. Jag saknade henne så oerhört!
Åren gick och min pappa dog, då tog mammas liv helt slut. Hon pratade aldrig mer och hennes ögon miste all glans. Trots hennes svåra sjukdom så visste hon att han som hon levt med över 50 år var borta. Jag försökte nå henne men hon reagerade inte på någonting. Hon hade brutit ett ben och kunde efter det inte lära sig gå igen utan hon satt alltid i sin rullstol och tittade ut över den vackra omgivningen med sjön alldeles intill.
Jag skulle resa till Indien och åkte till mamma några dagar innan.
Det var i slutet av april och våren hade kommit på allvar så jag tog mammas rullstol och drog ut den i det vackra solskenet. Jag gick längs sjön och drog en filt tätare intill mamma för att hon inte skulle frysa. Hon sa ingenting och jag sa ingenting men när jag såg på hennes ansikte märkte jag att hon log en aning. Vi kom närmare sjön och där fanns en bänk och jag satte hennes stol intill bänken och slog mig ner bredvid henne. En svag bris kom från sjön och hennes hår rörde sig stilla. Hon blundade och log och somnade gott. Jag vände tillbaka och mamma sov hela tiden...
Det var sista gången jag såg mamma i livet.
Jag åkte till Indien och två veckor senare
dog min kära mamma i sömnen.
Mother to my Mother
In the beginning I could become so annoyed with her and so unto death tired of her nagging . Every once in a while in the first year , I probably told her to tighten her when she for the tenth time that day asked me the same thing. When she could realize how long an hour was and when she from one day to another is not found the way to my apartment .
It was getting weird and I did not know if I should ask her to go to a doctor , but how could I say such a thing without hurting her deeply.
- "Mom, you should probably make an appointment at the health center for an examination , I start thinking about you becoming demented, insane , mentally ill in some way " No, I just could not say , but I tried to help her as much as I could but sometimes it was hard .. Like when I came to visit and she had put on pants, a skirt, two different tops, t-shirt and a blouse....
She put her " small laundry items " in the wet as she always did .... but she sat in the tub in the fridge.
The butter I found quite often in the bathroom. When I asked my mother why she had done so, she looked up with her brown eyes and did not understand what I meant. That was how she had always done , she said. Why would I get there and put her life in disarray .
I tried to explain to her how it would be when she did wrong ....
But did it got better for her, to always hear that she was wrong, did not know or had forgotten . She began to look sad ..... She realized that she was sick ?
At last she could no longer live at home - father lived at an accommodation after he had three strokes. Now it was mom's turn to move into the same house but in a ward for people with Alzheimer's ....
She did not want to be there and walked away as often as she could. On numerous occasions where police with dogs patrol called in to search for mom. She did not find the way , she did not know who she was or where she was going . My mother had become "someone else"..... I recognized her body but inside the body there was another woman I did not know her and "she" was my mother's opposite. I missed her terribly !
Years passed and my father died , that ended mother's life completely. She never spoke , and her eyes lost all shine. Despite her serious illness, she knew that he man with whom she had lived with for over 50 years was gone. I tried to reach her but she did not react to anything. She had broken a leg and after that she couldn´t learn to walk again ,so she always sat in her wheelchair , looking out over the beautiful surroundings of the lake.
I was going to travel to India and went to mother a few days before.
It was the end of April and spring was seriously coming so I took my mother's wheelchair and pulled it out in the beautiful sunshine. I walked along the lake and put a blanket tighter so she wouldn´t get cold. She said nothing and I said nothing, but when I looked at her face, I saw that she was smiling slightly. We got closer to the lake and there was a bench and I put her chair next to the bench and sat down beside her. A faint breeze came from the lake, and her hair was moving still. She closed her eyes and smiled and fell asleep. I turned back and mom slept all the time ...
That was the last time I saw mom in life.
I went to India, and two weeks later
my dear mother died in her sleep.
31 dec. 2013
GOTT NYTT ÅR / HAPPY NEW YEAR
Jag önskar Er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2014
Min önskan för det här året är att vi ska försöka se varandra med kärleksfulla ögon.
Inse att vi har bara en jord och en utsatt tid att leva.
Lyssna inåt mot hjärtat och upptäcka vad som är rätt för mitt liv och att våga leva det livet även om ingen annan förstår.
Vi har fått vårt liv som en gåva, låt oss förvalta den på bästa sätt för oss själva och våra medmänniskor i världen.
___________________________________________
I wish You all a very HAPPY NEW YEAR 2014
My wish for this year is that we should try to see each other with loving eyes.
Realize that we have only one earth and a vulnerable time of life.
Listen inwards towards the heart and discover what is right for my life and daring to live that life, even if no one else understands.
We have got our life as a gift, let us maintain the best for ourselves and our fellow human beings in the world.
Min önskan för det här året är att vi ska försöka se varandra med kärleksfulla ögon.
Inse att vi har bara en jord och en utsatt tid att leva.
Lyssna inåt mot hjärtat och upptäcka vad som är rätt för mitt liv och att våga leva det livet även om ingen annan förstår.
Vi har fått vårt liv som en gåva, låt oss förvalta den på bästa sätt för oss själva och våra medmänniskor i världen.
Med kärlek från mig till Er alla!
___________________________________________
I wish You all a very HAPPY NEW YEAR 2014
My wish for this year is that we should try to see each other with loving eyes.
Realize that we have only one earth and a vulnerable time of life.
Listen inwards towards the heart and discover what is right for my life and daring to live that life, even if no one else understands.
We have got our life as a gift, let us maintain the best for ourselves and our fellow human beings in the world.
With love from me to You all!
30 dec. 2013
ÅRET 2013 / THE YEAR 2013
Det går så sakta mot sitt slut - Året 2013
Som alla tidigare år gav det både glädje och sorg, skratt och tårar.
Men Året 2013 var ändå ett mycket annorlunda år för mig. Jag gick från drömmen om att någon gång i framtiden flytta till Indien till att jag inte hade så många andra alterntiv.
Sjukdom och sjukhus var en stor bit av Året 2013.
Jag åkte till sjukhus i ambulans det här året än jag föurt gjort i hela mitt liv.
*Misstanke om stroke, tre gånger med olika undersökningar
Datortomografi av hjärnan för att se om orsaken är en blodpropp eller en blödning.
Ultraljudsundersökning av halskärlen för att upptäcka eventuella förträngningar.
Lumbalpunktion som innebär att läkaren sticker in en tunn nål mellan de nedersta ryggkotorna för att komma åt den vätska som omger ryggmärgen. Det är samma vätska som omger hjärnan, och den undersöks för att se om den innehåller blod.
*Min mage slutade fungera pga ESBL som jag fått i Indien för ett par år sedan
*Jag fick diabetes
*En tumör upptäcktes i min tunga och en bit av tungan opererades bort, inte cancer.
*Jag fick migrän och var sängliggande i genomsnitt två-tre dagar/vecka.
*Min tidigare utmattningsdepression blev sämre och min ork för att leva ett normalt liv hemma försvann mer eller mindre.
*Det fanns nätter när jag bad Gud om att få slippa - slippa vakna mer.
Jag insåg att vården bara fungerade i vissa delar och att vissa patienter inte var så viktiga. Jag insåg också att jag tillhörde den gruppen som inte var så viktiga. Varför gjorde jag det?
Jag var kvinna över 50 år.
Många inom vården vill så gärna hävda att det är fel men de flesta kvinnor 50+ kan intyga att jag har rätt. Om man som jag också har journalanteckningar från en psykiatrisk mottagning - pga av min utmattningsdepression - då tar läkaren ofta den enklaste vägen ut och lägger inte ner tid på undersökningar och behandlingar som en man på 25 år hade fått omedelbart. Låt oss tala klarspråk - det finns prio 1 likaväl som det finns prio 2 och prio 3. Så ser svensk sjukvård ut idag.
För att inte helt sjunka in i någon form av total letargi ägnade jag tid att läsa mina journaler och rätta alla fel och brister - där fanns både halvsanningar och rena lögner.
Speciellt två personer ljög om mig och jag gjorde en fyra sidor lång anmälan till Patientnämnden. Det hindrade mig från att tappa all styrka och jag kunde komma tillbaka pga "helig vrede"
Det var Året 2013
Nu ser jag fram emot Året 2014.
Det ska bli annorlunda - jag har fått min kraft tillbaka - och jag tar hand om rodret.
Sorg och sjukdom kan man inte försäkra sig emot men man kan bestämma hur man ska förhålla sig till det.
Jag lämnar inte över min kropp och själ till den svenska vården igen utan att vara mycket noga med att bevaka vad som händer, vad man gör och vad man inte gör.
Året 2014 innebär med största sannolikhet att min stora dröm blir verklighet och att jag kan flytta till Kerala i slutet av oktober. Mina vänner hjälper mig med lägenhet i Kochi och jag ska måla väggarna solgult, lindblomsgrönt och vitt - ett rum för varje färg. Jag ska lämna allt jag äger och bara ta med mig det som har stort affektionsvärde för mig. Jag har också hittat en möbelaffär i Kochi som säljer precis de lätta och vackra bambu- och korgmöbler som jag vill ha. Jag har hittat en ayurvedaklinik dit jag kan gå och få behandling för kropp och själ. Jag kan gå en gång i veckan eller två eller tre...
Jag kan vandra vid Arabiska havet i solnedgången och låta "tiden" få sin tid med mig. Se ut över vågorna och gräva ned fötterna i den ännu varma sanden. Min själ får den tid den behöver.
_________________________________________________________________
It is slowly coming to an end - The Year 2013
Like all previous years it gave both joy and sorrow , laughter and tears.
But the year 2013 was still a very different year for me. I went from the dream of moving to India in the future, to realize I didn´t have any other alternative.
Illness and hospital was a big chunk of the year 2013.
I went to the hospital in an ambulance this year more often then I had done in my entire life.
*Suspected stroke, three times with different surveys
Computed tomography of the brain to see if the cause is a blood clot or a hemorrhage.
Ultrasound examination of the carotid arteries to detect any constrictions .
Lumbar puncture means that the doctor puts a thin needle between the lower vertebrae to access the fluid surrounding the spinal cord. It is the same fluid that surrounds the brain, and it is examined to see if it contains blood.
My stomach stopped working due to ESBL I've had in India a few years ago.
I got diabetes.
A tumor was discovered in my tongue and a bit of the tongue was surgically removed, it was not cancerous.
I got a migraine and had to stay iin bed for an average of two to three days / week.
My previous exhaustion depression got worse and my strength to live a normal life at home disappeared more or less.
There were nights when I asked God to not have to wake up again.
I realized that care only worked in certain areas and that some patients were not so important. I also realized that I belonged to the group that was not so important. Why did I do it ?
I was a woman over 50.
Many healthcare so want to argue that it is wrong but most women 50 + can attest that I'm right. If, as I also have journal entries from a psychiatric clinic - because of my chronic fatigue syndrome - when the doctor takes often the easiest way out and do not spend time on examinations and treatments as a man of 25 years had received immediately. Let us be clear - there is priority 1 as well as there are priority 2 and priority 3. That is the Swedish health care today.
In order not to completely sink into some kind of total lethargy , I devoted time to read my medical records and correct any mistakes - there were both half-truths and outright lies .
Especially two people lied about me and I did a four page report to a special board. It prevented me from losing all strength and I could come back because of " holy wrath"
It was the year 2013
Now I look forward to the year 2014.
It will be different - I 've got my power back - and I will take care of the rudder.
Grief and diseases can not be secured against but you can decide how to respond to it .
I do not leave my body and soul to the Swedish health care again without being very careful to monitor what is happening , what to do and what not to do.
The year 2014 means most likely that my big dream come true and I can move to Kerala in late October. My friends help me with apartment in Kochi and I'll paint the walls sunshine yellow , lime green and white - one room for each color. I will leave everything I own and just take that with me that has great sentimental value for me. I have also found a furniture store in Kochi selling just the light and beautiful bamboo and wicker furniture that I want. I've found an ayurveda clinic where I can go and get treatment for body and soul. I can go once a week or two times or three ...
I can walk by the Arabian Sea at sunset and let "time" get their time with me Look out over the waves and dig my feet into the still warm sand . My soul gets the time it needs .
Som alla tidigare år gav det både glädje och sorg, skratt och tårar.
Men Året 2013 var ändå ett mycket annorlunda år för mig. Jag gick från drömmen om att någon gång i framtiden flytta till Indien till att jag inte hade så många andra alterntiv.
Sjukdom och sjukhus var en stor bit av Året 2013.
Jag åkte till sjukhus i ambulans det här året än jag föurt gjort i hela mitt liv.
*Misstanke om stroke, tre gånger med olika undersökningar
Datortomografi av hjärnan för att se om orsaken är en blodpropp eller en blödning.
Ultraljudsundersökning av halskärlen för att upptäcka eventuella förträngningar.
Lumbalpunktion som innebär att läkaren sticker in en tunn nål mellan de nedersta ryggkotorna för att komma åt den vätska som omger ryggmärgen. Det är samma vätska som omger hjärnan, och den undersöks för att se om den innehåller blod.
*Min mage slutade fungera pga ESBL som jag fått i Indien för ett par år sedan
*Jag fick diabetes
*En tumör upptäcktes i min tunga och en bit av tungan opererades bort, inte cancer.
*Jag fick migrän och var sängliggande i genomsnitt två-tre dagar/vecka.
*Min tidigare utmattningsdepression blev sämre och min ork för att leva ett normalt liv hemma försvann mer eller mindre.
*Det fanns nätter när jag bad Gud om att få slippa - slippa vakna mer.
Jag insåg att vården bara fungerade i vissa delar och att vissa patienter inte var så viktiga. Jag insåg också att jag tillhörde den gruppen som inte var så viktiga. Varför gjorde jag det?
Jag var kvinna över 50 år.
Många inom vården vill så gärna hävda att det är fel men de flesta kvinnor 50+ kan intyga att jag har rätt. Om man som jag också har journalanteckningar från en psykiatrisk mottagning - pga av min utmattningsdepression - då tar läkaren ofta den enklaste vägen ut och lägger inte ner tid på undersökningar och behandlingar som en man på 25 år hade fått omedelbart. Låt oss tala klarspråk - det finns prio 1 likaväl som det finns prio 2 och prio 3. Så ser svensk sjukvård ut idag.
För att inte helt sjunka in i någon form av total letargi ägnade jag tid att läsa mina journaler och rätta alla fel och brister - där fanns både halvsanningar och rena lögner.
Speciellt två personer ljög om mig och jag gjorde en fyra sidor lång anmälan till Patientnämnden. Det hindrade mig från att tappa all styrka och jag kunde komma tillbaka pga "helig vrede"
Det var Året 2013
Nu ser jag fram emot Året 2014.
Det ska bli annorlunda - jag har fått min kraft tillbaka - och jag tar hand om rodret.
Sorg och sjukdom kan man inte försäkra sig emot men man kan bestämma hur man ska förhålla sig till det.
Jag lämnar inte över min kropp och själ till den svenska vården igen utan att vara mycket noga med att bevaka vad som händer, vad man gör och vad man inte gör.
Året 2014 innebär med största sannolikhet att min stora dröm blir verklighet och att jag kan flytta till Kerala i slutet av oktober. Mina vänner hjälper mig med lägenhet i Kochi och jag ska måla väggarna solgult, lindblomsgrönt och vitt - ett rum för varje färg. Jag ska lämna allt jag äger och bara ta med mig det som har stort affektionsvärde för mig. Jag har också hittat en möbelaffär i Kochi som säljer precis de lätta och vackra bambu- och korgmöbler som jag vill ha. Jag har hittat en ayurvedaklinik dit jag kan gå och få behandling för kropp och själ. Jag kan gå en gång i veckan eller två eller tre...
Jag kan vandra vid Arabiska havet i solnedgången och låta "tiden" få sin tid med mig. Se ut över vågorna och gräva ned fötterna i den ännu varma sanden. Min själ får den tid den behöver.
Jag är hemma i Kerala.
It is slowly coming to an end - The Year 2013
Like all previous years it gave both joy and sorrow , laughter and tears.
But the year 2013 was still a very different year for me. I went from the dream of moving to India in the future, to realize I didn´t have any other alternative.
Illness and hospital was a big chunk of the year 2013.
I went to the hospital in an ambulance this year more often then I had done in my entire life.
*Suspected stroke, three times with different surveys
Computed tomography of the brain to see if the cause is a blood clot or a hemorrhage.
Ultrasound examination of the carotid arteries to detect any constrictions .
Lumbar puncture means that the doctor puts a thin needle between the lower vertebrae to access the fluid surrounding the spinal cord. It is the same fluid that surrounds the brain, and it is examined to see if it contains blood.
My stomach stopped working due to ESBL I've had in India a few years ago.
I got diabetes.
A tumor was discovered in my tongue and a bit of the tongue was surgically removed, it was not cancerous.
I got a migraine and had to stay iin bed for an average of two to three days / week.
My previous exhaustion depression got worse and my strength to live a normal life at home disappeared more or less.
There were nights when I asked God to not have to wake up again.
I realized that care only worked in certain areas and that some patients were not so important. I also realized that I belonged to the group that was not so important. Why did I do it ?
I was a woman over 50.
Many healthcare so want to argue that it is wrong but most women 50 + can attest that I'm right. If, as I also have journal entries from a psychiatric clinic - because of my chronic fatigue syndrome - when the doctor takes often the easiest way out and do not spend time on examinations and treatments as a man of 25 years had received immediately. Let us be clear - there is priority 1 as well as there are priority 2 and priority 3. That is the Swedish health care today.
In order not to completely sink into some kind of total lethargy , I devoted time to read my medical records and correct any mistakes - there were both half-truths and outright lies .
Especially two people lied about me and I did a four page report to a special board. It prevented me from losing all strength and I could come back because of " holy wrath"
It was the year 2013
Now I look forward to the year 2014.
It will be different - I 've got my power back - and I will take care of the rudder.
Grief and diseases can not be secured against but you can decide how to respond to it .
I do not leave my body and soul to the Swedish health care again without being very careful to monitor what is happening , what to do and what not to do.
The year 2014 means most likely that my big dream come true and I can move to Kerala in late October. My friends help me with apartment in Kochi and I'll paint the walls sunshine yellow , lime green and white - one room for each color. I will leave everything I own and just take that with me that has great sentimental value for me. I have also found a furniture store in Kochi selling just the light and beautiful bamboo and wicker furniture that I want. I've found an ayurveda clinic where I can go and get treatment for body and soul. I can go once a week or two times or three ...
I can walk by the Arabian Sea at sunset and let "time" get their time with me Look out over the waves and dig my feet into the still warm sand . My soul gets the time it needs .
I'm back home in Kerala
18 dec. 2013
17 dec. 2013
TIGGARE ELLER INTE? / BEGGARS OR NOT?
Jag satt och läste lite här och lite där på Facebook och såg ett inlägg om tiggare och hemlösa.
Det är så lätt att vända bort huvudet åt ett annat håll och låtsas som man inte uppmärksammat att de fanns där på andra sidan gatan. För det är väl inte så att du INTE VILL ge något till kvinnan eller gatumusikern från Östeuropa.
Nej självklart vill ALLA ge. Men nu har man ju hört att det är ligor som ligger bakom och vad finns det för anledning att bli lurad av en person från Rumänien. Estland eller något annat östeuropeiskt land. Kan de ta sig hit för att tigga så har de ju pengar till bilar och bensin.....bättre de stannar hemma och jobbar.
Så säger man för att döva sitt dåliga samvete!
Vem tror du föredrar att få några kronor efter timmar av tiggande som tär på självrespekten. Hellre åka till Stockholm i höstrusk för att tigga om det hade ett alternativ.
Jag kan nästan till 100% försäkra att ingen hade kommit hit om de haft en människovärdig
tillvaro i sina hemländer. Skulle du göra det??
Under mina resor i Indien möter jag ständigt människor som går efter mig - både barn, vuxna och gamla och har lärt sig säga "one rupie, only one rupie".
Jag fick för några år lära mig av en man i Delhi att de som verkligen inte har mat har inte heller kraft att tigga. Därför ser jag mig gärna om efter någon som antagligen sover på gatan med smutsiga kläder och tomma ögon - de som redan har gett upp - de som sitter alldeles stilla trätt tryckta mot ett träd eller en husvägg.
Jag frågar med teckenspråk om han eller hon är hungrig och det är de oftast - veg curry med ris och gott vatten, en litet glas te kommer också med. Jag brukar sätta mig strax bredvid för att plocka fram min lunch som ser likadan ut. Det är trevligt att lunchsällskap.
Jag tecknar till mannen att jag är varm och visar att det är han också och vi ler.
Det finns en vattenkran lite längre bort och jag fyller den med vatten, köper en tvål och så har vi enkelt skapat en dusch bakom en utskjutande vägg.
Jag köper en dohti åt honom på marknaden, det är i princip bara ett skynke för att dölja sig i. Han tar den på sig och hela hans ansikte strålar och han ler med en alldeles tandfri mun.
_________________________________________________________________
I was reading a little here and a little there on Facebook and saw a post about beggars and homeless.
It is so easy to turn away your head the other way and pretend that you did not notice that they were there on the street. For that is not the case. you just DO NOT WANT to give something to the woman or street musician from Eastern Europe.
No, of course EVERYONE wants to give But now we have heard that it's leagues behind , and what is the reason to be fooled by a person from Romania. Estonia or any other Eastern European country . Can they get here to beg , they have the money for cars and gasoline ..... better they stay at home and work .
So you say to numb his conscience !
Who do you prefer to get a few bucks after hours of begging which depletes self -respect. Rather go to Stockholm in the damp autumn weather to beg if it had an option.
I can almost 100% sure that no one had came here if they had a human
dignified existence in their home countries. Would you do it ?
During my travels in India , I meet constantly people going after me - both children , adults and old and has learned to say "one rupee , onlu one rupee " .
I got a few years to teach me by a man in Delhi that those who really do not have food have not the strength to beg. Therefore I am happy about for someone who probably sleeps on the street with dirty clothes and empty eyes - those who have already given up - those sitting perfectly still entered snug against a tree or a wall.
I ask with sign language if he is hungry and most often they are - veg curry with rice and plenty of water, and a small glass of tea also. I usually put me right next to pick up my lunch that looks the same . It's nice to have lunch companion .
I show to the man that I am hot and shows that he is aswell and we smile .
There is a water tap a little further away and I fill it with water , buy a bar of soap on the way and we have simply created a shower behind the protruding wall .
I have bought a dohti for him on the market - it's basically just a cover to hide in. He put it on himself and his whole face lights and he smiles without any teeths.
Nej självklart vill ALLA ge. Men nu har man ju hört att det är ligor som ligger bakom och vad finns det för anledning att bli lurad av en person från Rumänien. Estland eller något annat östeuropeiskt land. Kan de ta sig hit för att tigga så har de ju pengar till bilar och bensin.....bättre de stannar hemma och jobbar.
Så säger man för att döva sitt dåliga samvete!
Vem tror du föredrar att få några kronor efter timmar av tiggande som tär på självrespekten. Hellre åka till Stockholm i höstrusk för att tigga om det hade ett alternativ.
Jag kan nästan till 100% försäkra att ingen hade kommit hit om de haft en människovärdig
tillvaro i sina hemländer. Skulle du göra det??
Under mina resor i Indien möter jag ständigt människor som går efter mig - både barn, vuxna och gamla och har lärt sig säga "one rupie, only one rupie".
Jag fick för några år lära mig av en man i Delhi att de som verkligen inte har mat har inte heller kraft att tigga. Därför ser jag mig gärna om efter någon som antagligen sover på gatan med smutsiga kläder och tomma ögon - de som redan har gett upp - de som sitter alldeles stilla trätt tryckta mot ett träd eller en husvägg.
Jag frågar med teckenspråk om han eller hon är hungrig och det är de oftast - veg curry med ris och gott vatten, en litet glas te kommer också med. Jag brukar sätta mig strax bredvid för att plocka fram min lunch som ser likadan ut. Det är trevligt att lunchsällskap.
Jag tecknar till mannen att jag är varm och visar att det är han också och vi ler.
Det finns en vattenkran lite längre bort och jag fyller den med vatten, köper en tvål och så har vi enkelt skapat en dusch bakom en utskjutande vägg.
Jag köper en dohti åt honom på marknaden, det är i princip bara ett skynke för att dölja sig i. Han tar den på sig och hela hans ansikte strålar och han ler med en alldeles tandfri mun.
Det var en av mina finaste dagar i Indien.
I was reading a little here and a little there on Facebook and saw a post about beggars and homeless.
It is so easy to turn away your head the other way and pretend that you did not notice that they were there on the street. For that is not the case. you just DO NOT WANT to give something to the woman or street musician from Eastern Europe.
No, of course EVERYONE wants to give But now we have heard that it's leagues behind , and what is the reason to be fooled by a person from Romania. Estonia or any other Eastern European country . Can they get here to beg , they have the money for cars and gasoline ..... better they stay at home and work .
So you say to numb his conscience !
Who do you prefer to get a few bucks after hours of begging which depletes self -respect. Rather go to Stockholm in the damp autumn weather to beg if it had an option.
I can almost 100% sure that no one had came here if they had a human
dignified existence in their home countries. Would you do it ?
During my travels in India , I meet constantly people going after me - both children , adults and old and has learned to say "one rupee , onlu one rupee " .
I got a few years to teach me by a man in Delhi that those who really do not have food have not the strength to beg. Therefore I am happy about for someone who probably sleeps on the street with dirty clothes and empty eyes - those who have already given up - those sitting perfectly still entered snug against a tree or a wall.
I ask with sign language if he is hungry and most often they are - veg curry with rice and plenty of water, and a small glass of tea also. I usually put me right next to pick up my lunch that looks the same . It's nice to have lunch companion .
I show to the man that I am hot and shows that he is aswell and we smile .
There is a water tap a little further away and I fill it with water , buy a bar of soap on the way and we have simply created a shower behind the protruding wall .
I have bought a dohti for him on the market - it's basically just a cover to hide in. He put it on himself and his whole face lights and he smiles without any teeths.
One of my finest days in India.
9 dec. 2013
WELCOME SAUDI ARABIA
Welcome to my blog Saudi Arabia
مرحبا بكم في بلادي بلوق المملكة العربية السعودية
7 dec. 2013
JUL / CHRISTMAS
En ny jul väntar oss om några veckor och allt är precis som vanligt...
Människor gör inköp på morgonen, efter arbetet och sent på kvällen.
NU SKA VI VARA RIKTIGT GLADA!
DET ÄR JU SNART JUL!
Julen 2011 slogs det senaste rekordet vad gäller julhandeln, då handlade vi för 65,2 miljarder kr dvs 7.312.927.474 EURO eller 615.695.965.603 INR (indiska rupees).
Det skulle innebära att varje svensk inkl barn skulle handla för mer än 7000 kr, 785 EURO eller 66.000 INR.
Jag kan meddela att jag inte kan ingå i den statistiken eftersom jag inte har 7000 kr för julhandla. Tänk om vi skulle ta bara 10% av dessa 7000 kr dvs 700 kr och skänka till något som ligger oss varmt om hjärtat.
Boende för den som är utan hem
Mat till den som går hungrig
Kläder till den som är utan
Skor till den som är barfota
Att ha allt detta ser vi som självklart men det är det inte för de flesta människor i världen.
Vi har inte utfört något extremt arbete för att få ha det så här, vi har bara haft en osannolik tur. Världen är inte rättvis men kan vi inte göra allt vad vi kan för att göra den lite bättre för oss alla.
Jag har under många år haft privilegiet att vistas i Indien och ge support till indiska barn.
Jag vet inte hur mycket pengar det blivit under 34 år men har jag blivit fattigare? Nej, jag har inte saknat mycket materiellt och jag tror inte jag var lyckligare om jag haft dessa pengar idag. Tvärtom!
700 kr är ingenting i jämförelse med att föräldralösa barn får ett hem, att en handikappad får träning och omvårdnad. För mig är lycka att försöka hålla 30 barn i handen samtidigt eller krama mina killar i Premagiri...
Min tanke blir ofta
"Tack för att jag fått möjligheten att se och lära känna en annan värld med människor som inte är rika på saker men som har en förmögenhet i sin kärlek och omtanke"
________________________________________________________________
A new Christmas is waiting for us in a few weeks and everything is as usual ...
People make purchases in the morning, after work and late at night.
NOW WE WILL BE REALLY HAPPY!
SOON CHRISTMAS IS HERE!
Christmas in the year 2011 were the last record in terms of Christmas shopping in Sweden, then we traded for 65.2 billion SEK ie 7,312,927,474 EURO or 615 695 965 603 INR (Indian Rupees).
That would mean that every Swede incl children would shop for more than 7000 SEK, 785 EURO or 66,000 INR.
I can tell you that I am not able to be included in the statistics because I do not have 7000 kr for Christmas shopping. What if we were to take only 10% of these 7,000 kr ie 700 € and donate to something that is dear to our heart.
Accommodations for those who are without homes
Food for whoever goes hungry
Clothing for those who are without
Shoes for the barefoot
To have all this we see as obvious but it is not for most people in the world.
We have not done anything extreme work to get it, we've just had an unlikely luck. The world is not fair but why don´t do what we can to make it a little better for all of us.
I have for many years had the privilege of staying in India and provide support to Indian children.
I do not know how much money it has been for 34 years, but have I become poorer? No, I have not missed much material and I do not think I would have been happier if I had that money today. On the contrary!
700 SEK is nothing in comparison with that orphans get a home, a disabled get training and care. For me, happiness is to trying to keep 30 children in hand simultaneously or hug my guys in Premagiri ...
My thought is often
"Thank you for giving me the opportunity to see and learn about another world with people who are not rich in things but who has a fortune in his love and care"
Människor gör inköp på morgonen, efter arbetet och sent på kvällen.
NU SKA VI VARA RIKTIGT GLADA!
DET ÄR JU SNART JUL!
Julen 2011 slogs det senaste rekordet vad gäller julhandeln, då handlade vi för 65,2 miljarder kr dvs 7.312.927.474 EURO eller 615.695.965.603 INR (indiska rupees).
Det skulle innebära att varje svensk inkl barn skulle handla för mer än 7000 kr, 785 EURO eller 66.000 INR.
Jag kan meddela att jag inte kan ingå i den statistiken eftersom jag inte har 7000 kr för julhandla. Tänk om vi skulle ta bara 10% av dessa 7000 kr dvs 700 kr och skänka till något som ligger oss varmt om hjärtat.
Boende för den som är utan hem
Mat till den som går hungrig
Kläder till den som är utan
Skor till den som är barfota
Att ha allt detta ser vi som självklart men det är det inte för de flesta människor i världen.
Vi har inte utfört något extremt arbete för att få ha det så här, vi har bara haft en osannolik tur. Världen är inte rättvis men kan vi inte göra allt vad vi kan för att göra den lite bättre för oss alla.
Jag har under många år haft privilegiet att vistas i Indien och ge support till indiska barn.
Jag vet inte hur mycket pengar det blivit under 34 år men har jag blivit fattigare? Nej, jag har inte saknat mycket materiellt och jag tror inte jag var lyckligare om jag haft dessa pengar idag. Tvärtom!
700 kr är ingenting i jämförelse med att föräldralösa barn får ett hem, att en handikappad får träning och omvårdnad. För mig är lycka att försöka hålla 30 barn i handen samtidigt eller krama mina killar i Premagiri...
Min tanke blir ofta
"Tack för att jag fått möjligheten att se och lära känna en annan värld med människor som inte är rika på saker men som har en förmögenhet i sin kärlek och omtanke"
Bara 700 kr....snälla
________________________________________________________________
A new Christmas is waiting for us in a few weeks and everything is as usual ...
People make purchases in the morning, after work and late at night.
NOW WE WILL BE REALLY HAPPY!
SOON CHRISTMAS IS HERE!
Christmas in the year 2011 were the last record in terms of Christmas shopping in Sweden, then we traded for 65.2 billion SEK ie 7,312,927,474 EURO or 615 695 965 603 INR (Indian Rupees).
That would mean that every Swede incl children would shop for more than 7000 SEK, 785 EURO or 66,000 INR.
I can tell you that I am not able to be included in the statistics because I do not have 7000 kr for Christmas shopping. What if we were to take only 10% of these 7,000 kr ie 700 € and donate to something that is dear to our heart.
Accommodations for those who are without homes
Food for whoever goes hungry
Clothing for those who are without
Shoes for the barefoot
To have all this we see as obvious but it is not for most people in the world.
We have not done anything extreme work to get it, we've just had an unlikely luck. The world is not fair but why don´t do what we can to make it a little better for all of us.
I have for many years had the privilege of staying in India and provide support to Indian children.
I do not know how much money it has been for 34 years, but have I become poorer? No, I have not missed much material and I do not think I would have been happier if I had that money today. On the contrary!
700 SEK is nothing in comparison with that orphans get a home, a disabled get training and care. For me, happiness is to trying to keep 30 children in hand simultaneously or hug my guys in Premagiri ...
My thought is often
"Thank you for giving me the opportunity to see and learn about another world with people who are not rich in things but who has a fortune in his love and care"
Only 700 SEK .... please
26 nov. 2013
LÄMNA SVERIGE / LEAVE SWEDEN
English translation below
Mitt beslut att lämna Sverige och flytta till Cochin i Kerala i södra Indien var från början bara ett skämt. Jag kunde ju inte flytta dit.....eller kunde jag?
När jag var i Indien var jag lugnare, lyckligare, gladare och jag fann en mening med tillvaron som jag inte riktigt kunde känna i Sverige.
Sverige hade många fördelar framför Indien men
Mitt hjärta var i Indien
"Mina barn" var i Indien
Mina flesta vänner var i Indien
Min kärlek var i Indien och
MITT HEM var i Indien.
Nu skulle jag inte kunna tänka mig något annat än att sälja allt vad jag har i Sverige och resa till en ny fas av mitt liv i ...
________________________________________________________________
My decision to leave Sweden and move to Cochin in Kerala, South India was initially just a joke. I could not move there ..... or could I?
When I was in India, I was calmer, happier, and I found a purpose in life that I could not really feel in Sweden.
Sweden had many advantages over India but
My heart was in India
"My kids" were in India
Most of my friends were in India
My love was in India and
MY HOME was in India.
Now, I can´t think of anything else but to sell everything I have in Sweden and go to a new phase of my life in...
Mitt beslut att lämna Sverige och flytta till Cochin i Kerala i södra Indien var från början bara ett skämt. Jag kunde ju inte flytta dit.....eller kunde jag?
När jag var i Indien var jag lugnare, lyckligare, gladare och jag fann en mening med tillvaron som jag inte riktigt kunde känna i Sverige.
Sverige hade många fördelar framför Indien men
Mitt hjärta var i Indien
"Mina barn" var i Indien
Mina flesta vänner var i Indien
Min kärlek var i Indien och
MITT HEM var i Indien.
Nu skulle jag inte kunna tänka mig något annat än att sälja allt vad jag har i Sverige och resa till en ny fas av mitt liv i ...
MITT INDIEN
________________________________________________________________
My decision to leave Sweden and move to Cochin in Kerala, South India was initially just a joke. I could not move there ..... or could I?
When I was in India, I was calmer, happier, and I found a purpose in life that I could not really feel in Sweden.
Sweden had many advantages over India but
My heart was in India
"My kids" were in India
Most of my friends were in India
My love was in India and
MY HOME was in India.
Now, I can´t think of anything else but to sell everything I have in Sweden and go to a new phase of my life in...
MY INDIA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)