BRIST PÅ SJUKVÅRD / LACK OF HEALTH CARE

Den svenska sjukvården är inte värd namnet längre.
Vi har alltid haft det tryggt i mitt födelseland med bra sjukvård som nästan helt bekostas av skattemedel. Det har aldrig varit pengar som fått styra om en människa skulle få hjälp eller inte. Vi fick hjälp och vi fick i de allra flesta fall bra hjälp.

Idag är allt detta nedmonterat och sjuka och gamla har inte längre något som ens liknar trygghet. 
Sverige.... bara plats för A-människor...

Det finns inga ord för det förakt jag känner ...

__________________________________________

The Swedish health care system is not worthy of the name anymore. 
We have always been safe in my native country with good medical care almost entirely paid for by the taxes. It has never been money gained control whether a person would be helped or not. We got help and we got in most cases good help. 

Today, all this is disassembled and the sick and the old have no longer anything even resembling security. 
Sweden ......A-people only

There are no words for the contempt I feel ...

WHAT IS MEANT TO BE - WILL FIND A WAY

English translation below

Till slut såg hon sanningen som den var...
Hon satte sig långsamt, såg ut över älven och sa för sig själv "Det här är inte mitt land".
Till slut såg hon sanningen som den var...

Hon hade ju inte velat tro på det som hennes förstånd velat säga henne ganska länge nu. Hon hade ju gjort allt rätt; varit nykter och arbetat, betalat skatt och försökt vara en "bra" människa. Hon hade aldrig begärt något extra från det samhälle hon levde i och hon ville inte klaga.

Det var sensommar och hon såg ut över älven som var nästan helt stilla, det var vackert, det var det. Det kunde ju varit så bra, här uppe i norr där hon hade sina rötter. Men varken den norra landsdelen eller ens hennes födelseland hade någon plats för henne. 

Det var sanningen...
Det fanns ingen plats för henne i det land där hon var född...
Var hon bitter? Nej, hon konstaterade bara en sanning som hon velat blunda för.
"Det här är inte mitt land" sa hon igen med en klarare stämma.
Hon kände ingen direkt sorg över detta faktum snarare en lättnad.

Hon kunde välja bort det som gjorde henne så illa. När hon förtvivlat sökt hjälp för att få leva, för att få överleva, för att slippa dö...när ingen hade hört henne, när hon bara var ett hinder.

Det var så kränkande att känna att hon inte var till någon nytta alls, att hennes sorg och förtvivlan bara var tomhet för den hon försökte förklara för. Till sist hade hon slutat bry sig om människorna omkring henne. Hon log med munnen men leendet nådde inte hennes ögon. 

Hon funderade ibland på att avsluta allt .....avsluta på riktigt, för alltid! 
Det fanns en utväg... 
Men det var ju inte det hon ville, inte det som var meningen. Hon visste ju längst därinne att hon var kunnig, glad och full av energi och kreativitet. Hon hade provat så mycket och fått erfarenheter som gjorde hennes liv rikare.

Nu skulle hon lämna allt...inte för att avsluta livet utan för att börja det.
Det fanns en plats...det fanns flera platser...
Det fanns människor...
Det fanns en alldeles särskild människa...

Det hade blivit mörkt när hon reste sig och hon såg en sista gång ut över älven.

"Det finns något annat för mig. 

Det här är inte mitt land"

___________________________________________

Eventually, she saw the truth as it was ... 
She sat down slowly, looking out over the river and said to herself, "This is not my country." 
Eventually, she saw the truth as it was ... 

She had not wanted to believe what her mind tried to tell her for quite some time now. She had done everything right; been sober and worked, paid taxes and tried to be a "good" woman. She had never asked for anything extra from the community where she lived and she did not complain. 

It was the end of summer, and she looked out over the river which was almost completely still, it was beautiful, very beautiful. It could have been so good, here in the north where she had her roots. But neither the northern part of the country or even the country as a whole had any place for her. 

That was the truth ... 
There was no place for her in the country where she was born ... 
Was she bitter? No, she was just stating a truth that she had ignored.
"This is not my country," she said, again with a clearer voice. 
She felt no direct grief over this fact rather a relief. 

She was able to opt out of what treated her so badly. When she desperately sought help to live, to survive, to avoid having to die ... when no one had heard her when she was only a obstacle.
It was so insulting to know that she was not of any use at all, to her grief and despair was only emptiness to those people she tried to tell. Finally, she stopped caring about the people around her. She smiled with her mouth but the smile did not reach her ​​eyes. 

She thought sometimes to finish everything ..... quit for real, forever! 
There was a way out ... 
But it was not what she wanted, not what was meant. She knew far inside that she was knowledgeable, happy and full of energy and creativity. She had tried so much and gained experiences that made her life richer. 

Now she would leave everything ... not to end the live, but to start it. 
There was a place ... there were several places ... 
There were people ... 
There was a very special person ... 

It was dark when she got up from the chair and looked one last time at the river. 

"There's something else for me. 

This is not my country"

VAR GÅR GRÄNSEN... / WHERE IS THE LIMIT...

English translation below

Det finns människor som kan göra vad som helst för pengar
Det finns människor som är totalt utan empati och tankeförmåga
Det finns människor som inte har ...

Det finns människor som helt enkelt inte bryr sig om vad som händer så länge man kan utnyttja det till sin egen förmån och sin egen plånbok.

Fotografen Raj Shetye från Mumbai har för länge sedan passerat gränsen för mänskligt förakt.
Han har gjort en vidrig serie av foton där mode visas som kopior av den vidriga gängvåldtäkten i Dehli 2012 där en ung kvinna blev våldtagen och mördad på en buss.

Nu tar den här totalt samvetslöse fotografen fram sin kamera och får betalt för att visa den här oerhört traumatiska händelsen i mode sammanhang. 

Jag finner nästan inga ord för den avsky jag känner....
Frågan är om inte Raj Shetye begår ett precis lika stort brott som våldtäktsmännen.
Frågan är också; VEM KÖPER HANS BILDER???

http://www.deccanchronicle.com/140806/lifestyle-booksart/article/mumbai-based-photographer-raj-shetye%E2%80%99s-work-wrong-turn-sparks

______________________________________________________

There are people who can do anything for money 
There are people who are totally without empathy and thinking ability 
There are people who do not have ... 

There are people who simply do not care what happens as long as they can utilize it for their own benefit and their own wallet. 

The photographer Raj Shetye from Mumbai has long since passed the limit of human contempt. 
He has made a shocking series of photos where fashion appear as copies of the heinous gang rape in Delhi in 2012 where a young woman was raped and murdered on a bus. 

Now - this totally unscrupulous photographer - take out his camera and get paid to display this extremely traumatic event in a fashion context. 

I find almost no words for the disgust I feel .... 
The question is whether Raj Shetye commits a crime just as much as rapists. 
The question is; WHO BUYS THESE PICTURES??

http://www.deccanchronicle.com/140806/lifestyle-booksart/article/mumbai-based-photographer-raj-shetye%E2%80%99s-work-wrong-turn-sparks

TROGEN / FAITHFUL

English translation below

Solnedgången vid älven var mycket vacker, alldeles orange när den försvann bakom talltopparna. En fin plats att avsluta dagen på, vinden är ljum och det är en underbar sommar i Norrbotten i norra Sverige.

Jag var här mycket när jag var barn och hälsade på släkten och jag formligen älskade allt som hade med den här landsänden att göra. Jag var glad och stolt över att ha rötter här. 

Nu har jag bott här i mer än fyra år och jag kan sammanfatta tiden i Norrbotten.
Blev det som jag trodde och önskade?
Kände jag mig som en del av livet här?
Hörde jag hit?
Kom jag "hem" till Norrbotten?
På alla de frågorna kan jag svara nej. Nej, inget blev som jag hoppats.

Jag tror inte jag är ett offer för människors elakheter och småsinthet, men sanningen är att jag aldrig förstod "koderna" här. 
Jag tycker inte om att generalisera men jag ska göra det här och nu.
Människor sa något men menade något annat ibland kanske rent av motsatsen. När jag kom hit var jag inte van vid det och blev om och om igen besviken på människor jag mötte. Det gick inte att komma nära utan det var mest yta. Uttryck som "fina underbara du" och puss puss i luften. 



Jag fick ofta en obehaglig känsla av att man egentligen inte alls lyssnade på varandra därför att man hade alldeles tillräckligt med sig själv. Folk gled upp- och nedför Storgatan på lördagen, shoppade och gick till innestället och drack italienskt kaffe eller ett glas vin. Alla skrattade och sa : "fina du" hela tiden och alla spelade upp sin egen teater...... 

Det var så jag uppfattade det 
teater 
Man hade hängt på sig de finaste kläder man hade, sminkat sig perfekt och låtit frisören färga håret ännu en gång. Sen satt man alltså och lät sig beskådas av omgivningen.....
Eller...??

Var det här de "jämställda" kvinnorna som tyckte sig gå i spetsen för alla oss andra. Men hade de inte missförstått något?
Med en god självkänsla behöver man inte förställa sig och "pussa i luften".
Med verklig erfarenhet av livet behöver man inte citera författaren eller journalisten på modet. Då kan man bestämma sina åsikter själv helt utan rädsla för att ha "fel åsikt".
Man applåderade förnedring och förtal om andra människor därför att så hade någon "viktig" person tyckt eller sagt.

I, me and myself...

Istället för att sitta på innestället med "vännerna"...varför gav man sig inte ut i livet och fick egna erfarenheter. 

Men tänk om man "tyckte fel" och inte blev älskad och "pussad på i luften".
Tänk om man inte fick vara tillsammans med de människorna som räknades.... ?
Tänk om...

Det var nog här jag missade "koderna".
Jag hade mina egna åsikter och var inte intresserad av att finnas i "rätt gruppering".
En ganska stor ensamhet blev priset jag fick betala men vad hade jag för val?
Vem skulle jag vara trogen mot; mig själv eller "det vackra fina folket"?

Jag har träffat underbara människor här och jag ska minnas dem genom livet.....
men med tanke på att staden är ganska liten så tar det "vackra folket" en orimligt stor plats. Man hörs, man syns, man sprider sitt budskap och "pussar i luften" men hur mår man längst därinne när man har lagt sig och låtit ännu en dag gå utan att man tog ställning.

Sången med Peter Sarstedt är gammal men den har sin plats även idag.

Lyssna!

Where Do You Go To

__________________________________________

Sunset at the river was very beautiful, quite orange when it disappeared behind the treetops. A nice place to end the day, the wind is warm and it is a wonderful summer in Norrbotten in northern Sweden. 

I was here often when I was a child and visited relatives and I literally Loved everything about this end of the country.
 I was happy and proud to have roots here. 

Now I've lived here for more than four years and I can summarize the time in Norrbotten. 

Was it what I thought and wanted? 
Did I feel like a part of life here? 
Did I belong here? 
Did I came "home" to Norrbotten? 
On all these questions, I can answer no. 
No, nothing was as I hoped. 

I do not think I am a victim of human viciousness and pettiness, but the truth is I never understood the "codes" here. 
I do not like to generalize but I'll do it here and now. 
People said something but meant something else sometimes perhaps even the opposite. When I came here, I was not used to that, and was repeatedly disappointed by people I met. Not possible to get close and most surface. Expressions like "fine wonderful you" and "kiss kiss in the air".

I often had an uneasy feeling that they were not really listening to each other because they had quite enough with themself. People glided up and down Storgatan on Saturday, shopped and went to "the place in fashion" and drank Italian coffee or a glass of wine. Everyone laughed and said, "fine beautiful you" all the time and everyone played up her own theater ...... 

That was how I perceived it - theater. They had put on the finest clothes they had, putting on makeup perfect and let the hairdresser dye the hair once more. Then they sat there and let themself be seen by the environment ..... 
Or ... ?? 

Was this the "equal" women who found themselves at the forefront of all of us other women. But had they not misunderstood something? 
With a good self esteem there is no need to dissemble and "kiss in the air." 
With real experience of life, you don´t cite the author or journalist fashionable. Then you can decide for yourself your opinions without fear of being "wrong opinion".
They applauded the humiliation and slander about other people because so had an "important" person thought or said

I, me and myself ... 

Instead of sitting at the bar with "friends" ... why didn´t  you get out into real life and got own experiences. 

But what if you "did wrong" and was not loved and "kissed in the air." 
What if you could not be with the people that mattered ....? 
What if ... 

It was probably here that I missed the "codes". 
I had my own opinions and was not interested in being in the "right group". 
A pretty great loneliness was the price I had to pay, but what choice did I have? 
Who would I be faithful to; myself or "the beautiful delicate people"? 

I have met wonderful people here and I will remember them through my life ..... 
but given that the town is pretty small so "beautiful people" takes a disproportionate place. You heard, man appears, spreading their message and "kisses in the air"but how are you feeling inside when you have gone to bed and let one more day go by without you took a stand.

This song with Peter Sarstedt is old but still has a place

Listen!

Where Do You Go To

ENSAMHET / LONLINESS

Jag undrar...

Ar det skamligt att leva ensam?
Ensamheten i Sverige blir så påtaglig när man helst ska leva i par och dessutom ska man inte umgås utan sin partner eller bjuda in en singel till middag där de andra gästerna lever i parrelation. 

Vi ser inte varandra
Vi hör inte varandra
och framför allt
Vi TALAR INTE OM ATT VI ÄR ENSAMMA!

Jag trivs med att leva ensam
Jag har det bra ensam
Jag älskar mina verkliga vänner och träffar dem gärna
MEN...jag tycker om att leva ensam

Ensamhet...
är det att bo i ett hus som brinner
men ingen frågar efter om dig...
Berätta på FB att det brinner
och endast två personer av alla "VÄNNER" reagerar

Det är nog skamligt att vara ensam...

Den Svenska Ensamheten

___________________________________________
I wonder ...

Is it shameful to live alone?
Loneliness in Sweden becomes so obvious when you should live in pairs, and in addition, you should not hang out without your partner or invite a single to dinner with other guests living in relationship.

We do not see each other
We do not hear each other
and especially
WE ARE NOT TALKING ABOUT THAT WE ARE ALONE

I like to live alone
I'm fine alone
I love my real friends and meet them happily

BUT ... I like to live alone

Loneliness ...
is to live in a house that is burning
but nobody are looking for you
Share on FB that the house was on fire
and only two out of all the "FRIENDS" react

It's probably a shame to be alone ...

The Swedish Loneliness

GJORDE LITE ONT / HURT A LITTLE

English translation below

Det gjorde lite ont

Jag måste ordna ett litet utrymme för några kartonger med de saker som jag inte kan kasta eller ge bort, tänkte jag lite i förbigående. Inga problem med en sådan detalj.

Det var då jag upptäckte det...
Vem kunde jag fråga?
Fanns det någon självklar person?

Det kändes obehagligt att fråga.
Skulle mina kära gamla minnen bli bostadslösa.
Vissa saker kunde jag nog kosta på en frakt till Indien men ....inte
mammas och pappas gamla köksbord som varit placerat i hörnet vid vedspisen
det fanns små märken efter något vasst...
lite målarfärg som inte hörde dit och 
känslan av deras händer mot den mjuka furu

Jag kunde ju aldrig lämna bordet till någon annan...
inte till någon...
Men det fanns ingen naturlig plats där jag kunde lämna det ...
Hur skulle jag lösa det?

Det var lite sorgligt

___________________________________________
It hurt a little 

I have to organize a small space for a few boxes of the things that I can not throw or give away, I thought a little in passing. No problem with such detail. 

It was then that I discovered it ... 
Who could I ask? 
Was there any natural person? 

It felt uncomfortable to ask. 
Would my dear old memories become homeless. 
Some things I could probably afford the freight to India but not .... 
Mom and Dad's old kitchen table that has been placed in the corner by the wood stove 
there were small marks from anything sharp ... 
some paints that do not belong there and 
feeling of their hands against the soft pine 

I could never leave the table to someone else ... 
not to anyone ... 
But there was no natural place to put it ... 
What to do?

It was a little sad

Bara en liten lort / Just a little dirt

English translation below
Det är mitt i natten och jag funderar...

Gör jag rätt? 
Lämna allt och flytta till Indien...
Jag ser på mina flyttkartonger och undrar.
Det känns obehagligt....jag är rädd.

Tänk om det inte fungerar?
Tänk om jag inte klarar min diabetes?
Tänk om jag räknat fel så pengarna inte räcker?
Tänk om jag inte får nytt visum i april?
Tänk om jag inte trivs?
Tänk om jag känner mig ensam?
Tänk om min mage inte fungerar?
Tänk om jag måste åka tillbaka till Sverige? Då har jag ingen lägenhet.
Tänk om...

TÄNK OM....
Tänk om jag alltid hade frågat "Tänk om..." och önskat mig garantier.
MEN...livet har inga garantier.

Det finns bara en väg.... 
Det finns bara en väg att gå där jag kan vara trogen mot mig själv
Det finns inga garantier....jag tar chansen...vad har jag att förlora.
Jag blundar och slänger mig rakt ut och litar på att LIVET tar emot mig

"Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan."
Astrid Lindgren

Från filmen "Bröderna Lejonhjärta" SVT

________________________________________________

It's the middle of the night and I'm thinking ...

Am I doing right?
Leave everything and move to India ...
I look at my moving boxes and wonder.
It feels uncomfortable .... I'm scared.
What if it does not work?
What if I can not manage my diabetes?
What if I miscalculated so money is not enough?
What if I do not get a new visa in April?
What if I not happy?
What if I feel lonely?
What if my stomach does not work?
What if I have to go back to Sweden? Then I have no apartment.
What if ...

WHAT IF ....
What if I had always asked, "What if ..." and wished guarantees.
BUT ... life has no guarantees.

There is only one way ....
There is only one way to go where I can be true to myself
There are no guarantees ..... I'll take my chances ... what have I got to lose.
I close my eyes and throw me right out and trust that LIFE welcomes me

"But then Jonathan said that there were things that one must do, even if it was dangerous. 'Why', I wondered. 'Otherwise you're not a man, but just a little dirt,' said Jonathan."
Astrid Lindgren

From the movie "The Brothers Lionheart" SVT

19 000 visitors

Thank you!

En gång var du mig så kär.../ Once you were so dear to me ...

English translation below

En gång var du mig så kär...

Idag har alkoholen blivit din bästa vän
och skrivit med trubbig penna i ditt ansikte.
Glädjen och skrattet som brukat finnas där
har ersatts med sorg och grämelse.
Du går där i din stuga med flaskan som vän,
en vän som sakta dödar dig.
Din ilska, din bitterhet och din oförsonlighet
var kom de alla ifrån?
Du klarar inte din egen hygien eller vill kanske inte klara den 
ditt hus ännu mindre

Det är så otroligt sorgligt och jag önskar jag kunde hjälpa dig.
Den bästa gåvan jag kan ge är telefonnumret till...

AA Anonyma Alkoholister

Kära vän sök hjälp hos dem och rädda ditt liv.

______________________________________________________________
Once you were so dear to me ... 

Today, alcohol has become your best friend 
and written with blunt pencil in your face. 
The joy and laughter that used to be there 
has been replaced with sadness and grief. 
You go there in your house with the bottle as friend 
a friend that slowly kills you. 
Your anger, your bitterness and your unforgiveness 
where did they all come from? 
You can not handle your own hygiene or may not want to clear it, 
your house even less 

It is so incredibly sad and I wish I could help you. 
The best gift I can give is the phone number for...

AA Alcoholics Anonymous 

Dear friend get help from them, save your life.

EN SKAM ATT BLI GAMMAL / A DISGRACE TO GROW OLD

Engish translation below.

 

 

I Sverige - mitt hemland - är det inte bra att bli gammal.
Det är skamligt...
En gammal människa ska gömmas och glömmas.
Är det ett dumt skämt?
Det MÅSTE ju vara ett dumt och osmakligt skämt...
Det kan väl inte finnas ett land som behandlar sina gamla så...?
Det FÅR inte finnas ett land som behandlar sina gamla så...?

 

I Sverige är det fullt möjligt att skilja på par - som levt 50 år eller mer tillsammans - när den ene inte kan klara livet hemma. Den partner som är något friskare får bo kvar i hemmet medan den andra flyttas, i många fall 40-50 km bort.

Att skiljas åt när man som mest behöver sin livskamrat och  kanske för första gången behöva somna ensam är ett vidrigt sätt att behandla människor i slutet av livet.
Att vara gammal men inte tillräckligt sjuk för att få adekvat hjälp.
Mitt hjärta blöder när jag ser den gamla kvinnan som ligger under sängen och prata med två fiktiva män som skrämmer henne.....
Men i Sverige är hon inte i tillräckligt stort behov av ett annat boende.
Hur sjuk måste hon bli innan hon får ett värdigt liv?
Hur sjuk måste hon bli innan vårt "trygga" samhälle och anhöriga tar hennes sorg och smärta på allvar.
Varför finns det inte en säng och en varm famn för henne hos hennes barn....
VARFÖR???

 

Jag vill inte bli gammal i Sverige

 

 

___________________________________

In Sweden - my home country - it is not good to be old.
It is shameful ...
An old person should be hidden and forgotten.
Is it a stupid joke?
It MUST surely be a foolish and distasteful joke ...
It CAN´T BE any country that treats its old people in that way...!

In Sweden it is quite possible to separate the couples - who have lived 50 years or more together - when one of them can not cope with life at home. The partner who is slightly healthier must remain at home while the other moves, in many cases 40-50 km away.

To separate when you most need the companion of your life and perhaps for the first time, having to sleep alone is a disgusting way to treat people at the end of life.

Being old and unwell but not enough ill to get adequate help.
My heart is bleeding when I see the old woman lying under her bed and talking to two fictional men that scares her .....

But in Sweden, she is not enough in need of another accommodation.

How sick must she get before she gets a dignified life?
How sick must she be before our "safe" society and relatives take her sorrow and pain seriously.

Why isn´t there  a bed and a home for her with her children ....??
WHY??

I do not want to get old in Sweden ...

 

 

WELCOME VIETNAM

Welcome to my blog Vietnam
Chào mừng bạn đến blog của tôi Việt Nam

MEDAN TIDEN GICK / WHILE TIME PASSED

English translation below

De hade inte setts på mycket länge och saknaden hade varit stor. Åren gick fort förbi men minnena förblev som om dagarna stått helt stilla. Hon hade längtat så många gånger att få ta hans hand igen, höra hans röst och beröras av hans kärlek.

Avskedet hade varit så hastigt, de hade inte hunnit ta ett verkligt farväl och hon önskade att hon kunnat säga allt det som nu bara fanns i hennes huvud. 
Visste han kanske ändå?
Visste han kanske hur mycket hon älskade honom?
Ord som inte längre gick att uttala men som kunde finna sin väg genom universums energier. 
Kanske var det så?
Kunde hennes kärlek färdas genom en rymd som hon inte förstod men som hon trodde och litade på. 
Han fanns ju därute någonstans, det visste hon alldeles säkert.

En blöt tår på kinden och ännu en....och ytterligare en.
Gråten vällde fram utan att ta hänsyn till att hon försökte hålla den tillbaka, försökte snörvla bort den, men den gick inte att hindra. Hon satte sig ner och lutade huvudet i sina händer och grät...

Hon skakade av gråten som inte ville släppa taget om henne...
Hon skrek ut sin ångest och sin sorg...
Ingen hörde henne och hon försökte inte längre hindra det som tvingade henne att ge efter...

Så kände hon hans hand som svagt rörde hennes axel och hon reste sig upp och gick vidare.

_________________________________________

They had not seen for a very long time and missing had been great. The years passed quickly by, but the memories remained that day stood completely still. She had longed so many times to get take his hand again, hear his voice and be touched by His love.

The farewell had been so hastily, they had not had time to take a real good-bye and she wished she could have said all that now only existed in her head.
Did he perhaps know anyway?!
Did he perhaps know how much she loved him?
Words no longer possible to speak but could they find their way through the universe energies.
Maybe it was so?
Could her love travels through a space that she did not understand, but which she believed and trusted.
He was of course out there somewhere, she knew quite safely.

A wet tear on the cheek and another .... and another.
The tears welled up without taking into consideration that she was trying to hold it back, tried to sniffle away, but it did not stop. She sat down and leaned her head in her hands and wept ...

She shook off the tears that would not let her go ... 
She screamed out her anguish and grief ... 
No one heard her, and she tried no longer to prevent what compelled her to give in...

Then she felt his hand gently touched her shoulder and she stood up and walked on

TIGRAR / TIGERS

English translation below
Tiger Protection Group 
http://tpgindia.in/

Jag har en vän på Facebook som är alldeles speciell; Upamanyu Raju.
Han har startat och driver Tiger Protection Group (TPG) i Indien. Se länken ovan.

Efter att ha läst allt vad gruppen gör och sett alla bilder så kände jag en helt oemotståndlig längtan efter att få vara en del av det här arbetet och få se dessa fantastiska djur i deras "eget hem" och på deras egna villkor samt att kanske kunna göra något för att minska utrotningshotet mot Indiens tigrar.
Drömmen växte och till sist vågade jag ställa frågan till Upamanyu,
"Skulle det vara möjligt för mig att få arbeta som volontär hos TPG"?
Jag fick svaret; "Välkommen ombord"!
Så otroligt glad jag blev. 
Det här var mer än jag kunnat drömma om!

Så, jag ser med spänning fram emot att inte bara att flytta till Indien men att få förmånen att följa med Upamanyu och hans kollegor hem till.....TIGRARNA!

Det här är Noor i Ranthambore Nationalpark
Foto: Apumanyu Raju

____________________________________________________________________________

Tiger Protection Group 
http://tpgindia.in/

I have a friend on Facebook who is very special; Upamanyu Raju. 
He has started and run Tiger Protection Group (TPG) in India. See the link above. 

After reading all what the group does and seen all the pictures, I felt an irresistible longing to be a part of this work and get to see these amazing animals in their "own home" and on their own terms, and that might be do something to reduce the extinction threat to India's tigers. 
The dream grew and at last I dared to ask the question to Upamanyu, 
"Would it be possible for me to volunteer at TPG"? 
I got the answer; "Welcome aboard!" 
So incredibly happy I was. 
This was more than I could dream of! 

So, I eagerly look forward to not only move to India but to get the privilege to accompany Upamanyu and his colleagues home to.....THE TIGERS

This is Noor in Ranthambore Nationalpark
Photo: Apumanyu Raju