Mitt födelseland Sverige

Jag behöver skriva rakt ur hjärtat och kanske skrika också...

Jag har rest en hel del i mitt liv och jag har alltid varit stolt när jag har berättat om mitt födelseland, Sverige. Det är jag inte längre för vi har tappat förmågan att se människan i allt det materiella. Det går inte att vara den person man fötts till utan man måste passa in i formen som är uppsatt. Vem sa att den formen är för alla? Nej, formen är inte för alla och mitt land Sverige är inte heller för alla människor. 


Försök inte tro att du ska få leva ett värdigt liv trots att du blivit arbetslös, sjuk etc. Det finns ingen människa som väljer att bli arbetslös! Ingen väljer att bli sjuk! Men i Sverige har dessa grupper och flera med dem inte rätt att överleva. Inte ens sociala myndigheter bryr sig längre. Hur ska vi överleva? Vad är formeln?


Det är fel och fult att sparka på någon som ligger ner...
Vi ligger ner sedan länge och mitt land sparkar på mig och mina medmänniskor.


Nästa gång jag åker till Indien måste jag berätta att det fina land jag en gång bodde i tyvärr har monterats ned och ger numera bara plats för dem som redan hade det bra. Vi har ett samhälle där 2/3 har det så bra att de inte är intresserade av att göra några ekonomiska reformer så att även den resterande tredjedelen ska få ett värdigt liv. 


Jag måste lära mig att säga att i Sverige har vi inte någon trygghet, det spelar ingen roll hur mycket du har arbetat under ditt liv och inte legat någon till last, när du blir sjuk, arbetslös och gammal finns det ingen plats för dig.

Tack och lov att det går att emigrera!!!