Ha roligt...

Ha roligt.....

Ja, det var ju ett alldeles perfekt uttalande där hon satt i andra änden av telefonluren med tårar forsande nedför kinderna 

"Ha roligt" sa hon med en grimas över ansiktet som klart visade vad hon tyckte om den idén.

Var det så de andra gjorde, bara skrattade som om allt inombords låg väl tillrätta och ingenting i världen skulle hindra dem från att skratta och HA ROLIGT.

Hon ville skrika så hela världen kunde höra henne: MEN DET ÄR INTE ROLIGT, INTE EN ENDA JÄVLA DAG. Kunde hon säga jävla? Jo, just idag kunde hon det!!!! JÄVLAJÄVLAJÄVLA.......

Bekymren och sorgerna hade travats på varandra och nu försökte hon lösa dem ett efter ett.

Ibland var hon så oerhört nära att ge upp alltsammans och strunta i allt och försvinna spårlöst. Men hon var uppfostrad till att "göra rätt" för sig och inte smita.

Hon hade önskat att hennes pappa hade kunnat höra henne och lite lugnt pekat med sitt korta och tjocka pekfinger....."Det är ditåt du ska gå vännen, då går du rätt!"

Hon satte sig på en mossig stubbe som var både kall och fuktig i november-kylan, men hon kände den inte. Hon var lika kall som stubben..... Vart? Hur? Vem?

Då såg hon handen som hon kände och visste skulle visa henne rätt!

Hon tänkte på sin vän igen "Ha roligt" hade han sagt. Knäppt!....eller inte? Kanske menade han på ett annat sätt. 

"Ha roligt"

"Gör roliga saker för dig"

"Gör saker som du mår bra av"

"Gör saker som säger att du är bra"

"Gör saker som får dig att le"

"Gör saker som får någon annan att le"

Gör saker som gör dig lycklig, då blir du glad och hittar den väg som är din alldeles egen.Det var värt ett försök....