Man ska leva i nuet...
Det som varit fanns inte längre och det som skulle komma visste vi inget om. Det enda möjliga var att leva i NUet! Så var det! Det hade hon alltid sagt!
Men om det nu var så att det inte fanns något NU!
Jo, visst fanns det, men det hade inget värde för henne, hon kände inte glädje, inte sorg ... NU var tomthet.
Allt det hon älskade fanns långt borta både i tid och rum. Det gjorde ont rent kroppsligt och hennes tankar i NUet var .... ingenting. Det fanns knappt några tårar kvar som kunde ge lindring.
Hon hade velat berätta för någon men det fanns ingen som ville höra, eller var det så att hon inte vågade berätta vad hon verkligen kände? Kunde människor ana vad som fanns där bakom den glada välpolerade masken?
Hon var rädd att bli avslöjad, rädd att någon skulle ana att hennes liv inte var så lugnt, vackert och glatt som hon ville visa. Hon ville inte ha det här livet, inte här...
Ensamheten...Hon var ensam bland de andra människorna. Hon kände inget samband med dem, de bara fanns där och levde sina liv. Det hade hon aldrig tidigare känt och det var en isande kall känsla, som hon försökte dra sig undan och gömma sig för.
När det enda man sa till varandra var:
"God dag! Det regnar i dag. Men det är varmare än i går, och i morgon ska det bli snö."
Jodå, hon var social och log och svarade att "det var allt lite tidigt att snön kom redan nu, det blir en lång vinter".
Hon log igen och de gick åt varsitt håll.
Leendet försvann och hennes mask fick vila, den där masken hon bar för att ingen skulle se hennes sorg och längtan.
Vid något tillfälle hade hon pratat med någon om vad som fanns innanför masken, om det som saknades och gav henne sorg. Men personen hade inte förstått eller inte velat förstå.
"Det är bra här. Det är nog den bästa biten av planeten Jorden och vi har det bra, pengar och hus och bil...bilar. Nej, vi har ingen anledning att klaga. Resten av världen har det inte lika bra men det är inget att bry sig om. Vi har nog med oss själva"
Ja, det var just det! De hade nog av sig själva och hon behövdes inte heller i deras värld. Visserligen var hon "fin", "fantastisk" och "vacker"... "men försök inte tränga dig in och umgås"
Det hade nog av sig själva!
Så det där med att leva i NUet?
Hon skulle förtorka och försvinna om hon skulle leva enbart i NUet. Det som fick henne att vakna varje dag och gå vidare var att hon kunde ta till sig den kärlek hon fått genom åren och allt hon varit med om, alla människor hon mött som satt vackra spår hos henne.
Det fanns förhoppningsvis också en framtid, om bara en liten tid var hon fri och kunde styra sitt eget liv. Där fanns också människor som gav kärlek och som delade hennes visioner och tankar. Där fanns ingen materiell rikedom men hon skulle bli rikare än någonsin tidigare av omtanke, kärlek, välvilja och gemenskap.
NUet var inte alltid det viktigaste...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar