Människor - Möten - Mod - Kärlek - Samvaro - Empati - Sociala skillnader - Personlig utveckling - Meditation - Delande - Gemenskap - Vänskap - Andlighet - Mognad People - Meetings - Courage - Love - Togetherness - Empathy - Social differences - Personal Development - Meditation - Sharing - Community - Friendship - Spirituality - Maturation
29 maj 2013
26 maj 2013
24 maj 2013
23 maj 2013
21 maj 2013
INDIEN - det hemska landet
There is a translation gadget to the right!
Så var det dags igen...
...dags för människors okunnighet och rent av elakhet.
Det var tvättdag och jag bar ned två stora kassar med tvätt till tvättstugan i bottenplanet. Jag var på gott humör och för en gångs skull var jag full av energi.
I tvättstugan möter jag ett par grannar, herr och fru X, vi hälsar och tar reda på att vi alla mår bra och det är skönt att sommaren äntligen kommit.
Mannen i familjen frågar om jag ska åka till Indien och jag svarar glatt att "Ja, nu är det bara en månad kvar. Sen blir jag borta fem veckor". Jag hade nog kunnat gissa vad repliken skulle bli från fru X, men jag var på gott humör och tänkte mig inte för.
Hon utbrister; "INDIEN!!! Det där hemska landet!" Jag tittar länge på henne utan att svara och då kommer fortsättningen; "Ja, de våldtar ju småbarn" Here we go again....
"Ja, det är vidrigt" säger jag och tillägger att "jag avskyr både pedofiler och allt annat som vuxna gör för att skada barn. Det finns hemska människor överallt, även i Indien"
Hon fortsätter då med att lite snusförnuftigt tala om kast-systemet som ett svar på varför indiska människor våldtar barn. Jag måste nypa mig själv i armen för att inte skrika högt och drar efter andan för att förklara vad min övertygelse är, nämligen det jag alldeles nyligen sa; "DET FINNS HEMSKA MÄNNISKOR ÖVERALLT, ÄVEN I INDIEN"
Men nu är det ju så att Indien har en befolkning på ca 1,2 miljarder så att kalla Indien "det där hemska landet" utifrån vad som hänt är kanske att ta i lite för mycket. Jag har sagt många gånger men det tål att upprepas...
- Om en svensk man våldtar ett litet barn - vilket har hänt - gör det alla svenska män till pedofiler?
- Om en rödhårig mamma slår sitt barn - gör det alla rödhåriga mammor till barnmisshandlare?
- Om en busschaufför är otrevlig mot sin fru - gör det att alla busschaufförer är otrevliga mot sina fruar?
- Om en butik i Luleå säljer gammal mat - gör det att alla butiker i Luleå säljer gammal mat?
Jag behöver inte svara för vi vet alla att det inte är så, vi kan inte dra några slutsatser efter vad en liten grupp människor gör. Ändå agerar många efter just det mönstret. Varför har vi så bråttom att döma... och framför allt varför har vi så bråttom att - som man säger inom statistiken - extrapolera resultatet - d.v.s. man drar slutsatser långt utanför det material man har att studera.
Hur var det med skottar och smålännigar...?
Jo, just det, de är ju snåla.
Norrlänningar; är bara intresserade av jakt och fiske.
Stockholmare; stöddiga.
Skåningar; kan inte prata och är tjocka.
Om det kommer en dag där människor kan skilja på en persons agerande och ett lands agerande eller en folkgrupps agerande, då lovar jag att jag ska jubla!!!
Så var det dags igen...
...dags för människors okunnighet och rent av elakhet.
Det var tvättdag och jag bar ned två stora kassar med tvätt till tvättstugan i bottenplanet. Jag var på gott humör och för en gångs skull var jag full av energi.
I tvättstugan möter jag ett par grannar, herr och fru X, vi hälsar och tar reda på att vi alla mår bra och det är skönt att sommaren äntligen kommit.
Mannen i familjen frågar om jag ska åka till Indien och jag svarar glatt att "Ja, nu är det bara en månad kvar. Sen blir jag borta fem veckor". Jag hade nog kunnat gissa vad repliken skulle bli från fru X, men jag var på gott humör och tänkte mig inte för.
Hon utbrister; "INDIEN!!! Det där hemska landet!" Jag tittar länge på henne utan att svara och då kommer fortsättningen; "Ja, de våldtar ju småbarn" Here we go again....
"Ja, det är vidrigt" säger jag och tillägger att "jag avskyr både pedofiler och allt annat som vuxna gör för att skada barn. Det finns hemska människor överallt, även i Indien"
Hon fortsätter då med att lite snusförnuftigt tala om kast-systemet som ett svar på varför indiska människor våldtar barn. Jag måste nypa mig själv i armen för att inte skrika högt och drar efter andan för att förklara vad min övertygelse är, nämligen det jag alldeles nyligen sa; "DET FINNS HEMSKA MÄNNISKOR ÖVERALLT, ÄVEN I INDIEN"
Men nu är det ju så att Indien har en befolkning på ca 1,2 miljarder så att kalla Indien "det där hemska landet" utifrån vad som hänt är kanske att ta i lite för mycket. Jag har sagt många gånger men det tål att upprepas...
- Om en svensk man våldtar ett litet barn - vilket har hänt - gör det alla svenska män till pedofiler?
- Om en rödhårig mamma slår sitt barn - gör det alla rödhåriga mammor till barnmisshandlare?
- Om en busschaufför är otrevlig mot sin fru - gör det att alla busschaufförer är otrevliga mot sina fruar?
- Om en butik i Luleå säljer gammal mat - gör det att alla butiker i Luleå säljer gammal mat?
Jag behöver inte svara för vi vet alla att det inte är så, vi kan inte dra några slutsatser efter vad en liten grupp människor gör. Ändå agerar många efter just det mönstret. Varför har vi så bråttom att döma... och framför allt varför har vi så bråttom att - som man säger inom statistiken - extrapolera resultatet - d.v.s. man drar slutsatser långt utanför det material man har att studera.
Hur var det med skottar och smålännigar...?
Jo, just det, de är ju snåla.
Norrlänningar; är bara intresserade av jakt och fiske.
Stockholmare; stöddiga.
Skåningar; kan inte prata och är tjocka.
Om det kommer en dag där människor kan skilja på en persons agerande och ett lands agerande eller en folkgrupps agerande, då lovar jag att jag ska jubla!!!
Vi är världen!
6 maj 2013
HÄR ÄR MINA HÄNDER...!
Här är mina händer och min vilja
Bygg ett golv i mig
och jag ska resa oss ett tak
Orden är inte mina, de kommer från min vän, Sam Carlquist.
Jag såg orden, de var vackra, och jag gick vidare.
Men jag kunde inte släppa dem...
Jag kände det som om de var riktade till mig...
Här är mina händer och min vilja.
Bygg ett golv i mig
och jag ska resa oss ett tak.
Så många dagar hade förflutit där det bara funnits tårar och dit ingen sol kunde nå. Jag hade förbannat världen, Gud och regeringen. Varför? Varför skulle jag vara utan arbete, utan pengar, utan ett riktigt hem, utan en tro...
Här är mina händer och min vilja
Jag ville ju så mycket!
- Fortsätta mitt arbete med handikappade barn i Indien.
- Arbeta med Tiger Protection Group.
- Stå upp för daliterna, dvs de som hade det sämst i Indien.
- Jag ville så gärna bada och skrubba elefanterna i floden.
Ja, det var min vilja men kunde mina händer...?
Jag var inte längre ung, inte eftertraktad på arbetsmarknaden, inte förmögen. Men kanske ändå, kanske fanns det ännu tid och möjlighet att resa mig upp och säga: "Jodå, jag har både händer och vilja"
Bygg i mig ett golv
Jag minns när min pappa byggde vårt nya hus i början av 1960-talet. Det var noga att mäta rätt och inte slarva; "det skulle inte löna sig i längden", sa pappa. Han koncentrerade sig och tog fram vattenpasset för att kontrollera att "det var i våg" som han sa. Jag följde noga hans arbete och var mycket stolt över att min pappa kunde göra så mycket. Han kunde lägga golv, han!! Först var det reglar...tror jag det hette, sen kutterspån som isolering och efter det spikade han fast det grövre plankor som skulle finnas under det vackra golvet i parkett. Det var vackert, men inte bara det, det var också ordentligt gjort så det höll för en kull ostyriga ungar att leka på. Det var ett riktigt golv!
och jag ska resa oss ett tak.
Pappa finns inte längre och jag saknar honom ganska ofta men jag ler när jag tänker på honom. Han kunde ju bygga golv som ingen annan. Är det min tur nu pappa att resa oss ett tak där dina kunskaper kan gå vidare i mig för det jag är ämnad till. Min uppgift är att ta vara på det jag kan, släppa på det som tynger ner mig och säga att...
"Det räcker nu!"
Jag har gråtit färdigt!
Min kunskap behövs!
Min kärlek behövs!
Mitt språk och mina tankar behövs!
och jag ska bygga oss ett tak.

Bygg ett golv i mig
och jag ska resa oss ett tak
Orden är inte mina, de kommer från min vän, Sam Carlquist.
Jag såg orden, de var vackra, och jag gick vidare.
Men jag kunde inte släppa dem...
Jag kände det som om de var riktade till mig...
Här är mina händer och min vilja.
Bygg ett golv i mig
och jag ska resa oss ett tak.
Så många dagar hade förflutit där det bara funnits tårar och dit ingen sol kunde nå. Jag hade förbannat världen, Gud och regeringen. Varför? Varför skulle jag vara utan arbete, utan pengar, utan ett riktigt hem, utan en tro...
Här är mina händer och min vilja
Jag ville ju så mycket!
- Fortsätta mitt arbete med handikappade barn i Indien.
- Arbeta med Tiger Protection Group.
- Stå upp för daliterna, dvs de som hade det sämst i Indien.
- Jag ville så gärna bada och skrubba elefanterna i floden.
Ja, det var min vilja men kunde mina händer...?
Jag var inte längre ung, inte eftertraktad på arbetsmarknaden, inte förmögen. Men kanske ändå, kanske fanns det ännu tid och möjlighet att resa mig upp och säga: "Jodå, jag har både händer och vilja"
Bygg i mig ett golv
Jag minns när min pappa byggde vårt nya hus i början av 1960-talet. Det var noga att mäta rätt och inte slarva; "det skulle inte löna sig i längden", sa pappa. Han koncentrerade sig och tog fram vattenpasset för att kontrollera att "det var i våg" som han sa. Jag följde noga hans arbete och var mycket stolt över att min pappa kunde göra så mycket. Han kunde lägga golv, han!! Först var det reglar...tror jag det hette, sen kutterspån som isolering och efter det spikade han fast det grövre plankor som skulle finnas under det vackra golvet i parkett. Det var vackert, men inte bara det, det var också ordentligt gjort så det höll för en kull ostyriga ungar att leka på. Det var ett riktigt golv!
och jag ska resa oss ett tak.
Pappa finns inte längre och jag saknar honom ganska ofta men jag ler när jag tänker på honom. Han kunde ju bygga golv som ingen annan. Är det min tur nu pappa att resa oss ett tak där dina kunskaper kan gå vidare i mig för det jag är ämnad till. Min uppgift är att ta vara på det jag kan, släppa på det som tynger ner mig och säga att...
"Det räcker nu!"
Jag har gråtit färdigt!
Min kunskap behövs!
Min kärlek behövs!
Mitt språk och mina tankar behövs!
TACK FÖR DINA ORD, SAM!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)