HÄR ÄR MINA HÄNDER...!

Här är mina händer och min vilja
Bygg ett golv i mig 
och jag ska resa oss ett tak
Orden är inte mina, de kommer från min vän, Sam Carlquist.

Jag såg orden, de var vackra, och jag gick vidare. 
Men jag kunde inte släppa dem...
Jag kände det som om de var riktade till mig...

Här är mina händer och min vilja.
Bygg ett golv i mig
och jag ska resa oss ett tak.

Så många dagar hade förflutit där det bara funnits tårar och dit ingen sol kunde nå. Jag hade förbannat världen, Gud och regeringen. Varför? Varför skulle jag vara utan arbete, utan pengar, utan ett riktigt hem, utan en tro...

Här är mina händer och min vilja
Jag ville ju så mycket!
- Fortsätta mitt arbete med handikappade barn i Indien. 
- Arbeta med Tiger Protection Group.
- Stå upp för daliterna, dvs de som hade det sämst i Indien.
- Jag ville så gärna bada och skrubba elefanterna i  floden.

Ja, det var min vilja men kunde mina händer...?
Jag var inte längre ung, inte eftertraktad på arbetsmarknaden, inte förmögen. Men kanske ändå, kanske fanns det ännu tid och möjlighet att resa mig upp och säga: "Jodå, jag har både händer och vilja" 

Bygg i mig ett golv
Jag minns när min pappa byggde vårt nya hus i början av 1960-talet. Det var noga att mäta rätt och inte slarva; "det skulle inte löna sig i längden", sa pappa. Han koncentrerade sig och tog fram vattenpasset för att kontrollera att "det var i våg" som han sa. Jag följde noga hans arbete och var mycket stolt över att min pappa kunde göra så mycket. Han kunde lägga golv, han!! Först var det reglar...tror jag det hette, sen kutterspån som isolering och efter det spikade han fast det grövre plankor som skulle finnas under det vackra golvet i parkett. Det var vackert, men inte bara det, det var också ordentligt gjort så det höll för en kull ostyriga ungar att leka på. Det var ett riktigt golv! 

och jag ska resa oss ett tak.
Pappa finns inte längre och jag saknar honom ganska ofta men jag ler när jag tänker på honom. Han kunde ju bygga golv som ingen annan. Är det min tur nu pappa att resa oss ett tak där dina kunskaper kan gå vidare i mig för det jag är ämnad till. Min uppgift är att ta vara på det jag kan, släppa på  det som tynger ner mig och säga att... 
"Det räcker nu!" 
Jag har gråtit färdigt!
Min kunskap behövs!
Min kärlek behövs!
Mitt språk och mina tankar behövs!

och jag ska bygga oss ett tak.

TACK FÖR DINA ORD, SAM!