De leende ögonen som varit så vackra....
English translation below
...log inte längre. De var svarta och kalla och hon kände en rysning längs ryggraden. Han rörde sig inte och ingen sade något. Hettan tillsammans med tystnaden gjorde henne illamående och hon ville gå därifrån, springa bort från allt och få börja om igen.
Nej, tiden gick inte att dra tillbaka, inte heller orden som kommit alltför snabbt och obetänkt. Orden som sårat dem båda.... Men nu var det försent. Det som blivit sagt skulle alltid finnas där och göra sig påmind om den här dagen, när allt blev så fel.
När de vackra orden byttes i något smutsigt och främmande. Orden som knivskarpt skar genom luften och sårade på djupet hos mottagaren. Det ena onda gav det andra.... Varför?
Ville de försvara sig och ge ett ännu hårdare ord tillbaka?
Det skulle aldrig ta slut...
Var fanns omtanken, vänskapen och skrattet?
Hon sprang utan att vända sig och hon var oerhört rädd!
___________________________________________________
The smiling eyes that were so beautiful ....
did not smile anymore. They were black and cold, and she felt a shiver down her spine. He did not move, and no one said anything. The heat along with the silence made her nauseous and she wanted to leave, run away from everything and start again.
No, the time could not withdraw, nor the words that came too quickly and rashly. The words that hurt them both .... But now it was too late. What had been said would always be there to make itself reminded about this day, when everything went so wrong.
When the beautiful words were exchanged into something dirty and strange. The words as sharp as a knife cut through the air and wounded on the depth of the receiver. One bad thing led to another .... Why?
Did they want to defend themselves and give an even harsher words back?
It would never end ...
Where was their concern, friendship and laughter?
She ran without looking back, and she was extremely scared!
Listed at. 1 minute ago by Lena
English translation below
...log inte längre. De var svarta och kalla och hon kände en rysning längs ryggraden. Han rörde sig inte och ingen sade något. Hettan tillsammans med tystnaden gjorde henne illamående och hon ville gå därifrån, springa bort från allt och få börja om igen.
Nej, tiden gick inte att dra tillbaka, inte heller orden som kommit alltför snabbt och obetänkt. Orden som sårat dem båda.... Men nu var det försent. Det som blivit sagt skulle alltid finnas där och göra sig påmind om den här dagen, när allt blev så fel.
När de vackra orden byttes i något smutsigt och främmande. Orden som knivskarpt skar genom luften och sårade på djupet hos mottagaren. Det ena onda gav det andra.... Varför?
Ville de försvara sig och ge ett ännu hårdare ord tillbaka?
Det skulle aldrig ta slut...
Var fanns omtanken, vänskapen och skrattet?
Hon sprang utan att vända sig och hon var oerhört rädd!
___________________________________________________
The smiling eyes that were so beautiful ....
did not smile anymore. They were black and cold, and she felt a shiver down her spine. He did not move, and no one said anything. The heat along with the silence made her nauseous and she wanted to leave, run away from everything and start again.
No, the time could not withdraw, nor the words that came too quickly and rashly. The words that hurt them both .... But now it was too late. What had been said would always be there to make itself reminded about this day, when everything went so wrong.
When the beautiful words were exchanged into something dirty and strange. The words as sharp as a knife cut through the air and wounded on the depth of the receiver. One bad thing led to another .... Why?
Did they want to defend themselves and give an even harsher words back?
It would never end ...
Where was their concern, friendship and laughter?
She ran without looking back, and she was extremely scared!
Listed at. 1 minute ago by Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar