Kreativitet och inspiration.....
Trots idogt letande fann jag dem ingenstans.
Det var tyst, tomt, öde och svart i min hjärna. Någon jag känner skulle sagt min "krokiga" hjärna... Men vad visste han?!
Orden som oftast kom så omedelbart och enkelt hade trasslat in sig och visste inte var de hörde hemma eller vilken betydelse de hade.
Skulle vi skriva fakta eller fiktion, glädje eller sorg?
Vilket var enklast? Jag menar så vi får det gjort någon gång.
För länge sedan hade jag skrivit om att jaga extra billig fryst lax på Coop Forum.
Ganska okej....kanske. Ytligt men vi behöver ju skratta också.
En mörk vinternatt med månsken och -22C hade jag varit mycket "djup" och trampat lite till vänster om den livsstig som inte var min livsstig, men det var där jag hade funnit "det".
Jag hade svurit över de sociala skillnaderna i vårt trygga, fantastiska och vackra fosterland Sverige som vi alla var så stolta över....
Ett försök till.....Jag hade svurit över de sociala skillnaderna i Sverige.
Jo, bättre!
Jag hade berättat om Getbanken i Premagiri som så många skrattade åt innan vi startat men som visade sig bli en vinnare på lång sikt.
Så många härliga minnen, inte alltid glada, men alltid minnen som skulle finnas kvar.
Jag hade hunnit fylla år massor av gånger och slutat räkna och ändå kände jag just nu total avsaknad av något att skriva om.
Det fanns inget värt att berätta!
Vem ville veta om mitt liv och mina upplevelser och planer.....
om vad jag tänkte, kände och stod för....
om vad jag lärt av livet och kunde föra vidare....
om killarna i Premagiri och
om Maya i Pune och
om amöbor i magen...
OCH om sherpan från Nepal som tyst berättade sin historia för mig under en nattflygning till Mumbai.
Det kunde jag berätta om!
En god vän sa till mig en gång:
"Vad du än gör, Lena så sluta aldrig skriva, lova det"
Det lovar jag dig Birgit!
___________________________________________
Creativity and inspiration .....
Despite diligent searching, I found it nowhere.
It was quiet, empty, desolate and black in my brain. Someone I know would say my 'crooked' brain ... But what did he know,,,?!?
The words that usually came so instantly and easily had caught and did not know where they belonged or what impact they had.
Would we write fact or fiction, joy or sorrow?
What was the easiest? I mean, so we get it done sometime.
A long time ago I had written about chasing extra cheap frozen salmon at Coop Forum.
Quite okay .... maybe. Superficially, but we need the laugh too.
A dark winter night with moonlight and-22C once I have been very "deep" and stepped a little to the left of the life path which was not my life's path, but it was where I had found "it".
I had sworn of the social differences in our safe, amazing and beautiful motherland Sweden as we were all so proud ....
One more try... I had sworn of the social differences in Sweden.
Well, better!
I had told about Getbanken in Premagiri that so many laughed at before we started but that turned out to be a winner in the long term.
So many great memories, not always happy, but always memories that would remain.
Time had counted several birthdays and I had stopped noticing them and yet I felt right now of total absence of anything to write about.
There was nothing worth telling!
Who wanted to know about my life and my experiences and plans .....
what I thought, felt and accounted for ....
what I learned from life and was able to pass on ....
about the guys in Premagiri and Maya in Pune
and the amoebae in the stomach...
AND about the Sherpa from Nepal who quietly told his story to me during a night flight to Mumbai.
That I could tell about!
A good friend told me once: "Whatever you do, Lena, so never stop writing"
I promise you Birgit.
Jag håller med din vän, du får INTE sluta skriva.
SvaraRaderaDet är en del av dig Lena, att sätta pränt på tankarna, vare sig det är dåtid, nutid eller tankar om framtid.
Jag tycker om att läsa det du skriver, även om jag inte alltid lämnar en kommentar efter mig.
Kram på dig!
Ethel, gulle dig!
RaderaTack och stor KRAM