Mamma till min mamma
English translation further down
I början kunde jag bli så irriterad på henne och så intill döden trött på hennes tjatande. Någon gång då och då under det första året hade jag nog sagt åt henne att skärpa sig när hon för tionde gången den dagen frågade mig samma sak. När hon ibland kunde avgöra hur lång en timme var och när hon från en dag till en annan inte hittade hem till min lägenhet.
Det började bli kusligt och jag visste inte om jag skulle be henne åka till en läkare, men hur skulle jag kunna säga en sådan sak utan att såra henne djupt.
"Mamma, du bör nog boka en tid på vårdcentralen för en undersökning för jag börjar fundera om du håller på att bli dement, galen, psykiskt sjuk på nåt sätt" Nej, det kunde jag bara inte säga, utan jag försökte hjälpa henne så mycket jag kunde men ibland var det svårt. Som när jag kom och hälsade på och hon hade tagit på sig långbyxor, kjol, linne, t-shirt och blus, alla plagg över varandra.
Hon lade sin "småtvätt" i blöt som hon alltid gjort....men hon hade satt in baljan i kylen.
Smöret hittade jag ganska ofta i badrummet eller i någon garderob. När jag frågade mamma varför hon hade gjort så, så tittade hon upp med sina bruna ögon och förstod inte vad jag menade. Det var ju så hon alltid hade gjort, sa hon. Varför skulle jag komma dit och ställa till med oreda i hennes liv?
Ja, varför skulle jag det? Så länge hennes liv fungerade ganska bra, i alla fall nästan varje dag, så varför skulle jag tjata.
Jag försökte ofta förklara för mamma när hon gjorde fel ....
Men blev det bättre så för henne; att alltid höra att hon hade fel, inte förstod eller hade glömt. Hon började se ledsen ut ..... Förstod hon att hon var sjuk?
Till sist kunde hon inte längre bo hemma - pappa bodde redan på ett boende efter att han haft tre stroke. Nu var det mammas tur att flytta in i samma hus men på en avdelning för människor med Alzheimer....
Hon ville inte vara där och gick därifrån så ofta hon kunde. Vid ett flertal tillfällen var polis med hundpatrull inkallade för att söka efter mamma. Hon hittade inte, hon visste inte vem hon var eller vart hon skulle. Min mamma hade blivit "en annan".....Jag kände igen hennes kropp men i den kroppen fanns en annan kvinna som jag inte kände och som var min mammas raka motsats. Jag saknade henne så oerhört!
Åren gick och min pappa dog, då tog mammas liv helt slut. Hon pratade aldrig mer och hennes ögon miste all glans. Trots hennes svåra sjukdom så visste hon att han som hon levt med över 50 år var borta. Jag försökte nå henne men hon reagerade inte på någonting. Hon hade brutit ett ben och kunde efter det inte lära sig gå igen utan hon satt alltid i sin rullstol och tittade ut över den vackra omgivningen med sjön alldeles intill.
Jag skulle resa till Indien och åkte till mamma några dagar innan.
Det var i slutet av april och våren hade kommit på allvar så jag tog mammas rullstol och drog ut den i det vackra solskenet. Jag gick längs sjön och drog en filt tätare intill mamma för att hon inte skulle frysa. Hon sa ingenting och jag sa ingenting men när jag såg på hennes ansikte märkte jag att hon log en aning. Vi kom närmare sjön och där fanns en bänk och jag satte hennes stol intill bänken och slog mig ner bredvid henne. En svag bris kom från sjön och hennes hår rörde sig stilla. Hon blundade och log och somnade gott. Jag vände tillbaka och mamma sov hela tiden...
Mother to my Mother
In the beginning I could become so annoyed with her and so unto death tired of her nagging . Every once in a while in the first year , I probably told her to tighten her when she for the tenth time that day asked me the same thing. When she could realize how long an hour was and when she from one day to another is not found the way to my apartment .
It was getting weird and I did not know if I should ask her to go to a doctor , but how could I say such a thing without hurting her deeply.
- "Mom, you should probably make an appointment at the health center for an examination , I start thinking about you becoming demented, insane , mentally ill in some way " No, I just could not say , but I tried to help her as much as I could but sometimes it was hard .. Like when I came to visit and she had put on pants, a skirt, two different tops, t-shirt and a blouse....
She put her " small laundry items " in the wet as she always did .... but she sat in the tub in the fridge.
The butter I found quite often in the bathroom. When I asked my mother why she had done so, she looked up with her brown eyes and did not understand what I meant. That was how she had always done , she said. Why would I get there and put her life in disarray .
I tried to explain to her how it would be when she did wrong ....
But did it got better for her, to always hear that she was wrong, did not know or had forgotten . She began to look sad ..... She realized that she was sick ?
At last she could no longer live at home - father lived at an accommodation after he had three strokes. Now it was mom's turn to move into the same house but in a ward for people with Alzheimer's ....
She did not want to be there and walked away as often as she could. On numerous occasions where police with dogs patrol called in to search for mom. She did not find the way , she did not know who she was or where she was going . My mother had become "someone else"..... I recognized her body but inside the body there was another woman I did not know her and "she" was my mother's opposite. I missed her terribly !
Years passed and my father died , that ended mother's life completely. She never spoke , and her eyes lost all shine. Despite her serious illness, she knew that he man with whom she had lived with for over 50 years was gone. I tried to reach her but she did not react to anything. She had broken a leg and after that she couldn´t learn to walk again ,so she always sat in her wheelchair , looking out over the beautiful surroundings of the lake.
I was going to travel to India and went to mother a few days before.
It was the end of April and spring was seriously coming so I took my mother's wheelchair and pulled it out in the beautiful sunshine. I walked along the lake and put a blanket tighter so she wouldn´t get cold. She said nothing and I said nothing, but when I looked at her face, I saw that she was smiling slightly. We got closer to the lake and there was a bench and I put her chair next to the bench and sat down beside her. A faint breeze came from the lake, and her hair was moving still. She closed her eyes and smiled and fell asleep. I turned back and mom slept all the time ...
.jpg)
English translation further down
I början kunde jag bli så irriterad på henne och så intill döden trött på hennes tjatande. Någon gång då och då under det första året hade jag nog sagt åt henne att skärpa sig när hon för tionde gången den dagen frågade mig samma sak. När hon ibland kunde avgöra hur lång en timme var och när hon från en dag till en annan inte hittade hem till min lägenhet.
Det började bli kusligt och jag visste inte om jag skulle be henne åka till en läkare, men hur skulle jag kunna säga en sådan sak utan att såra henne djupt.
"Mamma, du bör nog boka en tid på vårdcentralen för en undersökning för jag börjar fundera om du håller på att bli dement, galen, psykiskt sjuk på nåt sätt" Nej, det kunde jag bara inte säga, utan jag försökte hjälpa henne så mycket jag kunde men ibland var det svårt. Som när jag kom och hälsade på och hon hade tagit på sig långbyxor, kjol, linne, t-shirt och blus, alla plagg över varandra.
Hon lade sin "småtvätt" i blöt som hon alltid gjort....men hon hade satt in baljan i kylen.
Smöret hittade jag ganska ofta i badrummet eller i någon garderob. När jag frågade mamma varför hon hade gjort så, så tittade hon upp med sina bruna ögon och förstod inte vad jag menade. Det var ju så hon alltid hade gjort, sa hon. Varför skulle jag komma dit och ställa till med oreda i hennes liv?
Ja, varför skulle jag det? Så länge hennes liv fungerade ganska bra, i alla fall nästan varje dag, så varför skulle jag tjata.
Jag försökte ofta förklara för mamma när hon gjorde fel ....
Men blev det bättre så för henne; att alltid höra att hon hade fel, inte förstod eller hade glömt. Hon började se ledsen ut ..... Förstod hon att hon var sjuk?
Till sist kunde hon inte längre bo hemma - pappa bodde redan på ett boende efter att han haft tre stroke. Nu var det mammas tur att flytta in i samma hus men på en avdelning för människor med Alzheimer....
Hon ville inte vara där och gick därifrån så ofta hon kunde. Vid ett flertal tillfällen var polis med hundpatrull inkallade för att söka efter mamma. Hon hittade inte, hon visste inte vem hon var eller vart hon skulle. Min mamma hade blivit "en annan".....Jag kände igen hennes kropp men i den kroppen fanns en annan kvinna som jag inte kände och som var min mammas raka motsats. Jag saknade henne så oerhört!
Åren gick och min pappa dog, då tog mammas liv helt slut. Hon pratade aldrig mer och hennes ögon miste all glans. Trots hennes svåra sjukdom så visste hon att han som hon levt med över 50 år var borta. Jag försökte nå henne men hon reagerade inte på någonting. Hon hade brutit ett ben och kunde efter det inte lära sig gå igen utan hon satt alltid i sin rullstol och tittade ut över den vackra omgivningen med sjön alldeles intill.
Jag skulle resa till Indien och åkte till mamma några dagar innan.
Det var i slutet av april och våren hade kommit på allvar så jag tog mammas rullstol och drog ut den i det vackra solskenet. Jag gick längs sjön och drog en filt tätare intill mamma för att hon inte skulle frysa. Hon sa ingenting och jag sa ingenting men när jag såg på hennes ansikte märkte jag att hon log en aning. Vi kom närmare sjön och där fanns en bänk och jag satte hennes stol intill bänken och slog mig ner bredvid henne. En svag bris kom från sjön och hennes hår rörde sig stilla. Hon blundade och log och somnade gott. Jag vände tillbaka och mamma sov hela tiden...
Det var sista gången jag såg mamma i livet.
Jag åkte till Indien och två veckor senare
dog min kära mamma i sömnen.
Mother to my Mother
In the beginning I could become so annoyed with her and so unto death tired of her nagging . Every once in a while in the first year , I probably told her to tighten her when she for the tenth time that day asked me the same thing. When she could realize how long an hour was and when she from one day to another is not found the way to my apartment .
It was getting weird and I did not know if I should ask her to go to a doctor , but how could I say such a thing without hurting her deeply.
- "Mom, you should probably make an appointment at the health center for an examination , I start thinking about you becoming demented, insane , mentally ill in some way " No, I just could not say , but I tried to help her as much as I could but sometimes it was hard .. Like when I came to visit and she had put on pants, a skirt, two different tops, t-shirt and a blouse....
She put her " small laundry items " in the wet as she always did .... but she sat in the tub in the fridge.
The butter I found quite often in the bathroom. When I asked my mother why she had done so, she looked up with her brown eyes and did not understand what I meant. That was how she had always done , she said. Why would I get there and put her life in disarray .
I tried to explain to her how it would be when she did wrong ....
But did it got better for her, to always hear that she was wrong, did not know or had forgotten . She began to look sad ..... She realized that she was sick ?
At last she could no longer live at home - father lived at an accommodation after he had three strokes. Now it was mom's turn to move into the same house but in a ward for people with Alzheimer's ....
She did not want to be there and walked away as often as she could. On numerous occasions where police with dogs patrol called in to search for mom. She did not find the way , she did not know who she was or where she was going . My mother had become "someone else"..... I recognized her body but inside the body there was another woman I did not know her and "she" was my mother's opposite. I missed her terribly !
Years passed and my father died , that ended mother's life completely. She never spoke , and her eyes lost all shine. Despite her serious illness, she knew that he man with whom she had lived with for over 50 years was gone. I tried to reach her but she did not react to anything. She had broken a leg and after that she couldn´t learn to walk again ,so she always sat in her wheelchair , looking out over the beautiful surroundings of the lake.
I was going to travel to India and went to mother a few days before.
It was the end of April and spring was seriously coming so I took my mother's wheelchair and pulled it out in the beautiful sunshine. I walked along the lake and put a blanket tighter so she wouldn´t get cold. She said nothing and I said nothing, but when I looked at her face, I saw that she was smiling slightly. We got closer to the lake and there was a bench and I put her chair next to the bench and sat down beside her. A faint breeze came from the lake, and her hair was moving still. She closed her eyes and smiled and fell asleep. I turned back and mom slept all the time ...
That was the last time I saw mom in life.
I went to India, and two weeks later
my dear mother died in her sleep.
Mitt i allt det sorgliga så fick du ett mycket vackert minne av din stund med din mamma.
SvaraRaderaJag tror att du gjorde henne väldigt glad någonstans där inne i hennes egna värld, den där dagen ni tog er promenad vid sjön.
Du brydde dig om henne och hon fick ha dig nära, tillsammans i tystnaden med naturen.
Det kan ofta vara de små fina stunderna som betyder mycket.
Det är ett vackert sista minne att bära nära ditt hjärta.
Kram till dig Lena
Tack Ethel!
SvaraRaderaJa, det sista minnet blev mycket vackert och just den bilden finns ofta framför mig.
KRAM!!