English translation below.
När jag var barn lärde jag mig tidigt att "läsa av människor" för att veta vad jag skulle säga och hur jag skulle uppträda. Jag skulle vara just den där perfekta ungen som aldrig var till besvär eller sa fel saker. Jag såg ut som en liten ängel med mitt blonda långa hår och de vuxna förväntade sig att jag skulle uppföra mig på det sättet också.
.jpg)
Ibland gjorde jag fel och jag förstod det inte, men jag kunde se på ögonen som blev kalla och på munnen som blev smal, men inga ord, bara en suck.
Då visste jag att jag gjort fel och bad genast om förlåtelse. Jag visste inte varför jag skulle göra det men jag visste att jag måste göra det.
Ibland blev jag så förtvivlad när jag inte kunde räkna ut hur jag skulle göra utan fick stå ut med min skam. Vad var fel? Vad kunde jag göra istället? När skulle jag vara tillräckligt duktig och bra för att slippa de kalla ögonen och den smala munnen? Skulle jag någonsin komma dit? Varför räckte det inte med att vara bara den jag var med den livsglädje och som fanns hos mig?
Tiden har gått och jag är ingen liten flicka längre. Kom den där dagen när jag förstod? Nej, den gjorde ju aldrig det.Jag vet fortfarande inte varför jag inte var tillräcklig när jag var barn och försökte så oerhört mycket att vara den som var värd att älska och som aldrig var till besvär.
Nej, den dagen kom aldrig och kanske var det just det som var min stora vinstlott. Jag kunde inte förstå utan var tvungen att lära mig att lita på det som var rätt i mitt hjärta. Allt jag gjorde kunde inte vara fel. Det tog många år innan jag kunde ta det på allvar och låta mig vara precis den person som är jag med både skratt och tårar.
Det var i Indien jag fann den personen, det var inte den lilla flickan utan den vuxna kvinnan jag blivit med åren. En kvinna som kunde ta ansvar, vara en tillgång för andra medmänniskor och känna verklig innerlig kärlek.
En dag under monsunen i Kerala omfamnade jag den här kvinnan och sa:
"Du är välkommen. Jag har väntat länge på att få träffa dig"
Nu ska jag, som den här kvinnan, flytta mitt liv till den bit av världen där jag känner mig mer hemma och där jag kan resa mig upp med alla mina 158 cm och säga:
______________________________________________________________________
When I was a child I learned early on to "read people " to know what to say and how I should behave . I would be just that perfect kid who was never to trouble or said the wrong things. I looked like a little angel with my blonde long hair and the adults expected that I would conduct myself that way too .
Sometimes I did wrong and I did not understand that someone corrected me but I could see in the eyes that were cold and the mouth was narrow, but no words , just a sigh.
Then I knew that I had done wrong and immediately asked for forgiveness. I did not know why I would do it but I knew I had to do it.
Sometimes I was so heartbroken when I could not figure out how I would do , but had to put up with my shame. What was wrong? What could I do instead? When would I be good enough and good to escape those cold eyes and the narrow mouth ? Would I ever get there? Why was it not enough to be just the person I was with the joy of life and curiosity that was within me?
Time has passed and I'm not a little girl anymore. Did that day come when I understood? No, it never did.I still do not know why I was not enough when I was a child and tried so very much to be the one that was worthy of love and that was never a bother.
No, that day never came, and maybe it was just that that was my big winning ticket. I could not understand but had to learn to trust that which was right in my heart. Everything I did could not be wrong. It took many years before I could take it seriously and let me be just the person I am with both laughter and tears.
It was in India I found this person, it was not the little girl but it was the adult woman I have become over the years. A woman who could take responsibility, to be a resource for fellow human beings and feel real heartfelt love.
One day during the monsoon in Kerala I embraced this woman and said:
"You're welcome., I have waited a long time to meet you"
Now I am, like this woman, moving my life to the piece of the world where I feel more at home and where I can get up with all my 158 cm and say:
När jag var barn lärde jag mig tidigt att "läsa av människor" för att veta vad jag skulle säga och hur jag skulle uppträda. Jag skulle vara just den där perfekta ungen som aldrig var till besvär eller sa fel saker. Jag såg ut som en liten ängel med mitt blonda långa hår och de vuxna förväntade sig att jag skulle uppföra mig på det sättet också.
Ibland gjorde jag fel och jag förstod det inte, men jag kunde se på ögonen som blev kalla och på munnen som blev smal, men inga ord, bara en suck.
Då visste jag att jag gjort fel och bad genast om förlåtelse. Jag visste inte varför jag skulle göra det men jag visste att jag måste göra det.
Ibland blev jag så förtvivlad när jag inte kunde räkna ut hur jag skulle göra utan fick stå ut med min skam. Vad var fel? Vad kunde jag göra istället? När skulle jag vara tillräckligt duktig och bra för att slippa de kalla ögonen och den smala munnen? Skulle jag någonsin komma dit? Varför räckte det inte med att vara bara den jag var med den livsglädje och som fanns hos mig?
Tiden har gått och jag är ingen liten flicka längre. Kom den där dagen när jag förstod? Nej, den gjorde ju aldrig det.Jag vet fortfarande inte varför jag inte var tillräcklig när jag var barn och försökte så oerhört mycket att vara den som var värd att älska och som aldrig var till besvär.
Nej, den dagen kom aldrig och kanske var det just det som var min stora vinstlott. Jag kunde inte förstå utan var tvungen att lära mig att lita på det som var rätt i mitt hjärta. Allt jag gjorde kunde inte vara fel. Det tog många år innan jag kunde ta det på allvar och låta mig vara precis den person som är jag med både skratt och tårar.
Det var i Indien jag fann den personen, det var inte den lilla flickan utan den vuxna kvinnan jag blivit med åren. En kvinna som kunde ta ansvar, vara en tillgång för andra medmänniskor och känna verklig innerlig kärlek.
En dag under monsunen i Kerala omfamnade jag den här kvinnan och sa:
"Du är välkommen. Jag har väntat länge på att få träffa dig"
Nu ska jag, som den här kvinnan, flytta mitt liv till den bit av världen där jag känner mig mer hemma och där jag kan resa mig upp med alla mina 158 cm och säga:
"Det här är jag och jag är tillräcklig precis som jag är"
______________________________________________________________________
When I was a child I learned early on to "read people " to know what to say and how I should behave . I would be just that perfect kid who was never to trouble or said the wrong things. I looked like a little angel with my blonde long hair and the adults expected that I would conduct myself that way too .
Sometimes I did wrong and I did not understand that someone corrected me but I could see in the eyes that were cold and the mouth was narrow, but no words , just a sigh.
Then I knew that I had done wrong and immediately asked for forgiveness. I did not know why I would do it but I knew I had to do it.
Sometimes I was so heartbroken when I could not figure out how I would do , but had to put up with my shame. What was wrong? What could I do instead? When would I be good enough and good to escape those cold eyes and the narrow mouth ? Would I ever get there? Why was it not enough to be just the person I was with the joy of life and curiosity that was within me?
Time has passed and I'm not a little girl anymore. Did that day come when I understood? No, it never did.I still do not know why I was not enough when I was a child and tried so very much to be the one that was worthy of love and that was never a bother.
No, that day never came, and maybe it was just that that was my big winning ticket. I could not understand but had to learn to trust that which was right in my heart. Everything I did could not be wrong. It took many years before I could take it seriously and let me be just the person I am with both laughter and tears.
It was in India I found this person, it was not the little girl but it was the adult woman I have become over the years. A woman who could take responsibility, to be a resource for fellow human beings and feel real heartfelt love.
One day during the monsoon in Kerala I embraced this woman and said:
"You're welcome., I have waited a long time to meet you"
Now I am, like this woman, moving my life to the piece of the world where I feel more at home and where I can get up with all my 158 cm and say:
"This is me and I am enough just as I am"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar