English translation below
De hade inte setts på mycket länge och saknaden hade varit stor. Åren gick fort förbi men minnena förblev som om dagarna stått helt stilla. Hon hade längtat så många gånger att få ta hans hand igen, höra hans röst och beröras av hans kärlek.
Avskedet hade varit så hastigt, de hade inte hunnit ta ett verkligt farväl och hon önskade att hon kunnat säga allt det som nu bara fanns i hennes huvud.
Visste han kanske ändå?
Visste han kanske hur mycket hon älskade honom?
Ord som inte längre gick att uttala men som kunde finna sin väg genom universums energier.
Kanske var det så?
Kunde hennes kärlek färdas genom en rymd som hon inte förstod men som hon trodde och litade på.
Han fanns ju därute någonstans, det visste hon alldeles säkert.
En blöt tår på kinden och ännu en....och ytterligare en.
Gråten vällde fram utan att ta hänsyn till att hon försökte hålla den tillbaka, försökte snörvla bort den, men den gick inte att hindra. Hon satte sig ner och lutade huvudet i sina händer och grät...
Hon skakade av gråten som inte ville släppa taget om henne...
Hon skrek ut sin ångest och sin sorg...
Ingen hörde henne och hon försökte inte längre hindra det som tvingade henne att ge efter...
_________________________________________
They had not seen for a very long time and missing had been great. The years passed quickly by, but the memories remained that day stood completely still. She had longed so many times to get take his hand again, hear his voice and be touched by His love.
The farewell had been so hastily, they had not had time to take a real good-bye and she wished she could have said all that now only existed in her head.
Did he perhaps know anyway?!
Did he perhaps know how much she loved him?
Words no longer possible to speak but could they find their way through the universe energies.
Maybe it was so?
Could her love travels through a space that she did not understand, but which she believed and trusted.
He was of course out there somewhere, she knew quite safely.
A wet tear on the cheek and another .... and another.
The tears welled up without taking into consideration that she was trying to hold it back, tried to sniffle away, but it did not stop. She sat down and leaned her head in her hands and wept ...
She shook off the tears that would not let her go ...
She screamed out her anguish and grief ...
No one heard her, and she tried no longer to prevent what compelled her to give in...
De hade inte setts på mycket länge och saknaden hade varit stor. Åren gick fort förbi men minnena förblev som om dagarna stått helt stilla. Hon hade längtat så många gånger att få ta hans hand igen, höra hans röst och beröras av hans kärlek.
Avskedet hade varit så hastigt, de hade inte hunnit ta ett verkligt farväl och hon önskade att hon kunnat säga allt det som nu bara fanns i hennes huvud.
Visste han kanske ändå?
Visste han kanske hur mycket hon älskade honom?
Ord som inte längre gick att uttala men som kunde finna sin väg genom universums energier.
Kanske var det så?
Kunde hennes kärlek färdas genom en rymd som hon inte förstod men som hon trodde och litade på.
Han fanns ju därute någonstans, det visste hon alldeles säkert.
En blöt tår på kinden och ännu en....och ytterligare en.
Gråten vällde fram utan att ta hänsyn till att hon försökte hålla den tillbaka, försökte snörvla bort den, men den gick inte att hindra. Hon satte sig ner och lutade huvudet i sina händer och grät...
Hon skakade av gråten som inte ville släppa taget om henne...
Hon skrek ut sin ångest och sin sorg...
Ingen hörde henne och hon försökte inte längre hindra det som tvingade henne att ge efter...
Så kände hon hans hand som svagt rörde hennes axel och hon reste sig upp och gick vidare.
They had not seen for a very long time and missing had been great. The years passed quickly by, but the memories remained that day stood completely still. She had longed so many times to get take his hand again, hear his voice and be touched by His love.
The farewell had been so hastily, they had not had time to take a real good-bye and she wished she could have said all that now only existed in her head.
Did he perhaps know anyway?!
Did he perhaps know how much she loved him?
Words no longer possible to speak but could they find their way through the universe energies.
Maybe it was so?
Could her love travels through a space that she did not understand, but which she believed and trusted.
He was of course out there somewhere, she knew quite safely.
A wet tear on the cheek and another .... and another.
The tears welled up without taking into consideration that she was trying to hold it back, tried to sniffle away, but it did not stop. She sat down and leaned her head in her hands and wept ...
She shook off the tears that would not let her go ...
She screamed out her anguish and grief ...
No one heard her, and she tried no longer to prevent what compelled her to give in...
Then she felt his hand gently touched her shoulder and she stood up and walked on
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar