English translation below
Solnedgången vid älven var mycket vacker, alldeles orange när den försvann bakom talltopparna. En fin plats att avsluta dagen på, vinden är ljum och det är en underbar sommar i Norrbotten i norra Sverige.
Jag var här mycket när jag var barn och hälsade på släkten och jag formligen älskade allt som hade med den här landsänden att göra. Jag var glad och stolt över att ha rötter här.
Nu har jag bott här i mer än fyra år och jag kan sammanfatta tiden i Norrbotten.
Blev det som jag trodde och önskade?
Kände jag mig som en del av livet här?
Hörde jag hit?
Kom jag "hem" till Norrbotten?
På alla de frågorna kan jag svara nej. Nej, inget blev som jag hoppats.
Jag tror inte jag är ett offer för människors elakheter och småsinthet, men sanningen är att jag aldrig förstod "koderna" här.
Jag tycker inte om att generalisera men jag ska göra det här och nu.
Människor sa något men menade något annat ibland kanske rent av motsatsen. När jag kom hit var jag inte van vid det och blev om och om igen besviken på människor jag mötte. Det gick inte att komma nära utan det var mest yta. Uttryck som "fina underbara du" och puss puss i luften.
Jag fick ofta en obehaglig känsla av att man egentligen inte alls lyssnade på varandra därför att man hade alldeles tillräckligt med sig själv. Folk gled upp- och nedför Storgatan på lördagen, shoppade och gick till innestället och drack italienskt kaffe eller ett glas vin. Alla skrattade och sa : "fina du" hela tiden och alla spelade upp sin egen teater......
Det var så jag uppfattade det
teater
Man hade hängt på sig de finaste kläder man hade, sminkat sig perfekt och låtit frisören färga håret ännu en gång. Sen satt man alltså och lät sig beskådas av omgivningen.....
Eller...??
Var det här de "jämställda" kvinnorna som tyckte sig gå i spetsen för alla oss andra. Men hade de inte missförstått något?
Med en god självkänsla behöver man inte förställa sig och "pussa i luften".
Med verklig erfarenhet av livet behöver man inte citera författaren eller journalisten på modet. Då kan man bestämma sina åsikter själv helt utan rädsla för att ha "fel åsikt".
Man applåderade förnedring och förtal om andra människor därför att så hade någon "viktig" person tyckt eller sagt.
I, me and myself...
Istället för att sitta på innestället med "vännerna"...varför gav man sig inte ut i livet och fick egna erfarenheter.
Men tänk om man "tyckte fel" och inte blev älskad och "pussad på i luften".
Tänk om man inte fick vara tillsammans med de människorna som räknades.... ?
Tänk om...
Det var nog här jag missade "koderna".
Jag hade mina egna åsikter och var inte intresserad av att finnas i "rätt gruppering".
En ganska stor ensamhet blev priset jag fick betala men vad hade jag för val?
Vem skulle jag vara trogen mot; mig själv eller "det vackra fina folket"?
Jag har träffat underbara människor här och jag ska minnas dem genom livet.....
men med tanke på att staden är ganska liten så tar det "vackra folket" en orimligt stor plats. Man hörs, man syns, man sprider sitt budskap och "pussar i luften" men hur mår man längst därinne när man har lagt sig och låtit ännu en dag gå utan att man tog ställning.
__________________________________________
Sunset at the river was very beautiful, quite orange when it disappeared behind the treetops. A nice place to end the day, the wind is warm and it is a wonderful summer in Norrbotten in northern Sweden.
I was here often when I was a child and visited relatives and I literally Loved everything about this end of the country.
I was happy and proud to have roots here.
Now I've lived here for more than four years and I can summarize the time in Norrbotten.
Was it what I thought and wanted?
Did I feel like a part of life here?
Did I belong here?
Did I came "home" to Norrbotten?
On all these questions, I can answer no.
No, nothing was as I hoped.
I do not think I am a victim of human viciousness and pettiness, but the truth is I never understood the "codes" here.
I do not like to generalize but I'll do it here and now.
People said something but meant something else sometimes perhaps even the opposite. When I came here, I was not used to that, and was repeatedly disappointed by people I met. Not possible to get close and most surface. Expressions like "fine wonderful you" and "kiss kiss in the air".
I often had an uneasy feeling that they were not really listening to each other because they had quite enough with themself. People glided up and down Storgatan on Saturday, shopped and went to "the place in fashion" and drank Italian coffee or a glass of wine. Everyone laughed and said, "fine beautiful you" all the time and everyone played up her own theater ......
That was how I perceived it - theater. They had put on the finest clothes they had, putting on makeup perfect and let the hairdresser dye the hair once more. Then they sat there and let themself be seen by the environment .....
Or ... ??
Was this the "equal" women who found themselves at the forefront of all of us other women. But had they not misunderstood something?
With a good self esteem there is no need to dissemble and "kiss in the air."
With real experience of life, you don´t cite the author or journalist fashionable. Then you can decide for yourself your opinions without fear of being "wrong opinion".
They applauded the humiliation and slander about other people because so had an "important" person thought or said
I, me and myself ...
Instead of sitting at the bar with "friends" ... why didn´t you get out into real life and got own experiences.
But what if you "did wrong" and was not loved and "kissed in the air."
What if you could not be with the people that mattered ....?
What if ...
It was probably here that I missed the "codes".
I had my own opinions and was not interested in being in the "right group".
A pretty great loneliness was the price I had to pay, but what choice did I have?
Who would I be faithful to; myself or "the beautiful delicate people"?
I have met wonderful people here and I will remember them through my life .....
but given that the town is pretty small so "beautiful people" takes a disproportionate place. You heard, man appears, spreading their message and "kisses in the air"but how are you feeling inside when you have gone to bed and let one more day go by without you took a stand.
Solnedgången vid älven var mycket vacker, alldeles orange när den försvann bakom talltopparna. En fin plats att avsluta dagen på, vinden är ljum och det är en underbar sommar i Norrbotten i norra Sverige.
Jag var här mycket när jag var barn och hälsade på släkten och jag formligen älskade allt som hade med den här landsänden att göra. Jag var glad och stolt över att ha rötter här.
Nu har jag bott här i mer än fyra år och jag kan sammanfatta tiden i Norrbotten.
Blev det som jag trodde och önskade?
Kände jag mig som en del av livet här?
Hörde jag hit?
Kom jag "hem" till Norrbotten?
På alla de frågorna kan jag svara nej. Nej, inget blev som jag hoppats.
Jag tror inte jag är ett offer för människors elakheter och småsinthet, men sanningen är att jag aldrig förstod "koderna" här.
Jag tycker inte om att generalisera men jag ska göra det här och nu.
Människor sa något men menade något annat ibland kanske rent av motsatsen. När jag kom hit var jag inte van vid det och blev om och om igen besviken på människor jag mötte. Det gick inte att komma nära utan det var mest yta. Uttryck som "fina underbara du" och puss puss i luften.
Jag fick ofta en obehaglig känsla av att man egentligen inte alls lyssnade på varandra därför att man hade alldeles tillräckligt med sig själv. Folk gled upp- och nedför Storgatan på lördagen, shoppade och gick till innestället och drack italienskt kaffe eller ett glas vin. Alla skrattade och sa : "fina du" hela tiden och alla spelade upp sin egen teater......
Det var så jag uppfattade det
teater
Man hade hängt på sig de finaste kläder man hade, sminkat sig perfekt och låtit frisören färga håret ännu en gång. Sen satt man alltså och lät sig beskådas av omgivningen.....
Eller...??
Var det här de "jämställda" kvinnorna som tyckte sig gå i spetsen för alla oss andra. Men hade de inte missförstått något?
Med en god självkänsla behöver man inte förställa sig och "pussa i luften".
Med verklig erfarenhet av livet behöver man inte citera författaren eller journalisten på modet. Då kan man bestämma sina åsikter själv helt utan rädsla för att ha "fel åsikt".
Man applåderade förnedring och förtal om andra människor därför att så hade någon "viktig" person tyckt eller sagt.
I, me and myself...
Istället för att sitta på innestället med "vännerna"...varför gav man sig inte ut i livet och fick egna erfarenheter.
Men tänk om man "tyckte fel" och inte blev älskad och "pussad på i luften".
Tänk om man inte fick vara tillsammans med de människorna som räknades.... ?
Tänk om...
Det var nog här jag missade "koderna".
Jag hade mina egna åsikter och var inte intresserad av att finnas i "rätt gruppering".
En ganska stor ensamhet blev priset jag fick betala men vad hade jag för val?
Vem skulle jag vara trogen mot; mig själv eller "det vackra fina folket"?
Jag har träffat underbara människor här och jag ska minnas dem genom livet.....
men med tanke på att staden är ganska liten så tar det "vackra folket" en orimligt stor plats. Man hörs, man syns, man sprider sitt budskap och "pussar i luften" men hur mår man längst därinne när man har lagt sig och låtit ännu en dag gå utan att man tog ställning.
Sången med Peter Sarstedt är gammal men den har sin plats även idag.
Lyssna!
Sunset at the river was very beautiful, quite orange when it disappeared behind the treetops. A nice place to end the day, the wind is warm and it is a wonderful summer in Norrbotten in northern Sweden.
I was here often when I was a child and visited relatives and I literally Loved everything about this end of the country.
I was happy and proud to have roots here.
Now I've lived here for more than four years and I can summarize the time in Norrbotten.
Was it what I thought and wanted?
Did I feel like a part of life here?
Did I belong here?
Did I came "home" to Norrbotten?
On all these questions, I can answer no.
No, nothing was as I hoped.
I do not think I am a victim of human viciousness and pettiness, but the truth is I never understood the "codes" here.
I do not like to generalize but I'll do it here and now.
People said something but meant something else sometimes perhaps even the opposite. When I came here, I was not used to that, and was repeatedly disappointed by people I met. Not possible to get close and most surface. Expressions like "fine wonderful you" and "kiss kiss in the air".
I often had an uneasy feeling that they were not really listening to each other because they had quite enough with themself. People glided up and down Storgatan on Saturday, shopped and went to "the place in fashion" and drank Italian coffee or a glass of wine. Everyone laughed and said, "fine beautiful you" all the time and everyone played up her own theater ......
That was how I perceived it - theater. They had put on the finest clothes they had, putting on makeup perfect and let the hairdresser dye the hair once more. Then they sat there and let themself be seen by the environment .....
Or ... ??
Was this the "equal" women who found themselves at the forefront of all of us other women. But had they not misunderstood something?
With a good self esteem there is no need to dissemble and "kiss in the air."
With real experience of life, you don´t cite the author or journalist fashionable. Then you can decide for yourself your opinions without fear of being "wrong opinion".
They applauded the humiliation and slander about other people because so had an "important" person thought or said
I, me and myself ...
Instead of sitting at the bar with "friends" ... why didn´t you get out into real life and got own experiences.
But what if you "did wrong" and was not loved and "kissed in the air."
What if you could not be with the people that mattered ....?
What if ...
It was probably here that I missed the "codes".
I had my own opinions and was not interested in being in the "right group".
A pretty great loneliness was the price I had to pay, but what choice did I have?
Who would I be faithful to; myself or "the beautiful delicate people"?
I have met wonderful people here and I will remember them through my life .....
but given that the town is pretty small so "beautiful people" takes a disproportionate place. You heard, man appears, spreading their message and "kisses in the air"but how are you feeling inside when you have gone to bed and let one more day go by without you took a stand.
This song with Peter Sarstedt is old but still has a place
Listen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar