58 fyllda

Fyllde 58 häromdan och det blev en enorm skillnad...

Nej, det är väl märkligt, ju äldre man blir desto längre bort kommer gränsen för gammal. Och det är ju helt underbart! I vår kultur är det inte fint att bli gammal. Man ska vara ung och framgångsrik och som kvinna ska man aldrig komma i klimakteriet. Jag kan meddela alla mina medsystrar att det är inget farligt alls, det här med klimakteriet. Man är fullständigt mänsklig efteråt också.

Men vad är det att bli gammal, att vara gammal? Ska man vara på något särskilt sätt? Ska man börja bära storblommiga klänningar och hatt med flor? Ska man gå på symöte och skvallra om grannen? Ska man lämna all nyfikenhet och bara göra det man alltid gjort? 

Ja, då har jag missförstått alltihop!

Livet är vad man gör det till. Man får umgås med 23 år yngre vänner eller för den delen även med 23 år äldre vänner. Det är inte åren som gör mig till den människa jag är. Jag är nyfiken och kan fortfarande undra vad jag ska bli när jag blir stor. När jag var liten brukade de vuxna fråga "Och vad ska du bli när du blir stor?" Jag svarade alltid "Djurvän!" Då småskrattade alltid de vuxna mellan sig och tyckte att den lilla lintotten var alldeles förtjusande söt och rar. Jag förstod aldrig varför de log. Att bli djurvän var något mycket bra enligt min mening. Idag som vuxen kan jag förstå deras leende men samtidigt tycker jag fortfarande att det var ett gott val; att bli djurvän! Det var ju ett val av livsuppgift, det andra; att bli sjuksköterska eller butiksbiträde, det var bara ett sätt att försörja sig på.

Idag befinner jag mig i den tredje åldern dvs mellan 50 och 70 år och ska bli pensionär inom tre-fyra år. Då ska jag inte bara vara djurvän utan jag ska bli djurskötare, närmare bestämt elefantskötare. Här har jag gått och längtat efter att ta hand om djur hela mitt liv och äntligen kan jag helt och fullt få göra det. Det är ett val som jag gör alldeles på egen hand. Flytta till Kerala i Indien och bli elefantskötare. Kanske inte den vanligaste pensionärssysslan men som min älskade systerson, Fredrik brukar säga: "Du har ju aldrig följt några mönster förut så det är väl dumt att börja nu." Det har han så rätt i!

Livet är vad vi gör det till. Vi kan inte bestämma över vad som ska inträffa i livet men vi kan bestämma över hur vi förhåller oss till det som inträffar.