Jag väljer MIN väg

Samuel gav mig möjligheten till ett helt och fullt liv.
Jag väljer kärleken mellan oss och väljer bort det
som tar kraft från mitt liv med honom och "mina andra barn"

Nu har jag bestämt mig, jag tänker göra slut! Nej, det är inget kärleksförhållande utan en vänskap. Jag trodde i alla fall att det var en vänskap. Ska man alltid förstå och vara trevlig, diplomatisk och inte säga emot? Är det moget och bra eller är det kanske fegt och orättvist? Vem ger en människa rätt att trycka ned någon annan? Än värre en "vän" som känner till de ömmaste punkterna, som vet var såren finns och som utnyttjar det för att i bästa fall må bättre själv eller i sämsta fall bara för att visa sin makt. "Jag vet din stora sorg och jag tänker göra den ännu större" Ja, vem ger en människa den rätten? Det gör mottagaren, i det här fallet jag. Utan mitt tysta samtycke kan ingen skada mig. 


Jag tänker göra slut med dig min "vän". Det är många år som vi delat och kanske har du tyckt att du "lyckats bättre" än jag sedan vi blev vuxna. Visst hade du alltid mer pengar och status än jag, flotta bilar och stora hus. Du talade ofta och mycket om vad du åstadkommit och jag stod bakom dig och gratulerade dig till din framgång. Jag unnade dig din lycka, om det nu var lycka du kände. När du behövde någon att anförtro dig åt så fanns jag där och lyssnade och jag gjorde det för att du var min vän.


Jag valde en annan väg än du. Jag studerade för att jag ville lära mig och inte för att i ett senare skede kunna bli förmögen på min kunskap. Jag reste och lärde mig mer om världen och människorna och jag kände mig lycklig i mina val. Men jag har aldrig haft är materiell trygghet. Visst har det varit tungt att bära många gånger men jag ville inte byta bort mitt liv. Jag minns när jag kom hem från Indien senast och var sjuk, då sa du: "Men nu ska du väl inte åka tillbaka dit igen?" Du hade trots alla år och allt jag berättat för dig ändå inte förstått att Indien var mitt hem och mitt liv. Du kände mig inte eller hade du inte velat lära känna den kvinna som vuxit ur tonårstidens lek och valt ett annat alternativ. 


Jag är arbetslös nu och då sa du att "vi fått frihet att själva ta ansvar i våra liv" och att du "började bli riktigt irriterad". På vad? Vi har så olika människosyn och jag är tacksam att det var jag som gick genom den lilla byn Premagiri och träffade Samuel. Hade det varit du är jag rädd att du skyndat dig därifrån för att slippa stanken av fattigdom och smutsen från bufflarna som kunde förstöra skinnet i dina dyra designade skor. Jag är glad att det var jag som fick möjligheten att stanna upp utanför Samuels hus och ändra riktning i mitt liv. 


Det är dags att sätta punkt nu, XX och jag önskar dig lycka i ditt liv även om du inte tror det och inte önskar mig detsamma. Jag ger dig inte mitt tysta samtycke längre. Jag tar ifrån dig rätten att skada mig. Nu lämnar jag en relation som inte längre ger något positivt till mitt liv utan enbart är tärande.