MOTHER INDIA: Trafikkaos i Mumbai

Mother Geraldine i St Bridget´s Convent hade bestämt att vi skulle göra en utflykt i Mumbai med bil. Det skulle bara bli en kort utflykt så därför hade hon inte bokat taxin för mer än fem timmar. Vi använde alltid samma taxi med en chaufför som vi kände väl och som alltid fanns där för att köra systrarna och deras gäster vilken tid på dygnet det än var.

Kl tio stod vår chaufför utanför med sin gula och svarta taxi och det bar iväg ut i det stora kaoset som trafiken i Mumbai är. Förutom Mother Geraldine, chauffören och jag så fanns också systrarna Celestine och Prasanna med i bilen. Jag fick sitta fram så jag skulle se så bra som möjligt och systrarna trängde ihop sig i baksätet. Precis som alla andra bilresor med mina katolska vänner så började även denna med att systrarna bad för en säker och trygg färd. Sanningen är nog den att det behövs verkligen alla böner i den trafik vi skulle ge oss ut i.

Huvudregeln är att den som tutar högst och inte är rädd om lackeringen vinner och får köra först. Det är ett under att det inte sker olyckor i varje korsning precis hela tiden. I bästa fall har alla bestämt sig för att det är vänstertrafik i Indien, i annat fall så...ja, går det så går det! Första gången jag åkte bil i Mumbai förundrades jag över trafikljusen i flera korsningar. Det var rött ljus och alla bilar stod faktiskt stilla men trots att jag fortfarande såg röda ljus så gav sig samtliga fordon iväg. Fanns det en kod som sa: "Vi sticker tio sekunder innan det blir grönt ljus." Ja, det var helt klart en spännande inställning. Efter en tid i Mumbai hade jag lärt mig att det inte var något telepatiskt mellan förarna utan helt enkelt en skylt som räknade ner tills det skulle bli grönt, så det var nästan ofarligt att åka tio sekunder innan.

Det finns absolut ingen anledning att märka ut de olika filerna med vit färg på gatan. Det är nämligen ingen som bryr sig. Det är bättre att köra på linjen för då kan man välja höger eller vänster allt efter behag och dessutom kan ingen köra om. Då måste man förstås räkna bort skotrar och motorcyklar som tar sig fram som avancerade kobror och gärna i hastigheter som långt överskrider det lämpliga. Det kan mycket väl hända att en familj med mamma, pappa och fyra barn plus matkassar tar sig förbi på insidan mellan vår bil och trottoaren. Jag vet hur det är att sitta bak på ett sånt fordon när det går undan bland bilarna i stan eller på landsbygden mellan kossor och bufflar. Det är då man mår bäst av att tänka som de viktorianska mödrarna i England rådde sina döttrar på bröllopsnatten "Blunda och tänk på något annat."

Marina Drive

Mina vänner i baksätet hade nu övergått till att sjunga och när indiska Birgitta-systrar sjunger så gör man det med hela sitt hjärta och fullfjädrade stämband. Fönstren hade vi vevat ned för att få lite svalka och längs hela Marina Drive underhöll de medtrafikanterna med allsköns sånger. Det blev både applåder och många leenden. Vi tittar till India Gate, Victoria and Albert Museum och Hanging Garden innan vi äter vår medhavda lunch i form av chicken curry, vegtable curry, chapati, chutney, ris och till dessert färsk söt mango.