TILL MUMBAI VIA MOSKVA

Utan transitvisum i Moskva...

Det var första gången jag skulle åka den här rutten och var och varannan människa hade varnat mig; de har urdåliga flygplan och fulla piloter och jag vet inte vad. Nåja, nu är jag ju inte så lättskrämd och jag antar att ett så uruselt plan med en berusad pilot inte har det så lätt att få landningstillsånd på internationella flygplatser. Jag var kanske naiv tänkte jag medan jag drack ett glas vin i baren på Arlanda. Men gjort är gjort! Jag svalde det sista vita vinet och gick mot gaten som nu öppnat för boarding. Inte så mycket folk och jag hamnade bredvid en trevlig mamma med sin lilla dotter som ännu mest sov, sög på sin napp och såg allmänt godmogdig ut. Att resa till Moskva från Stockholm tar inte så lång stund så jag roade mig med, förutom en smörgås och te också en stor flaska mineralvatten och lite nötter.

Vi landade i Moskva precis så bra som vilken annan pilot skulle gjort och jag skulle försöka hitta till transit-området. Jag hade bokat ett hotell eftersom det var nio timmars väntetid och jag ville gärna stäcka ut mig en stund och vila. Hade t.o.m. funderat på rysk kaviar och rosa champagne, nu är jag ändå var i Moskva. När vi anlände till hotellet visade det sig att transit-området var våning nio - inte tio eller elva eller någon anna våning alls - ENBART NIO. OK!OK!

Mitt rum var.....ja, vad säger man - lite kalt kanske och definitivt lite KALLT. Fönstret gick inte att stänga och det var i november så jag kom fram till; BAD. Ett varm och skönt bad! Inga problem här inte. Jag låg kvar och fyllde på med mer varmvatten tills huden blivit alldeles skrynklig som ett russin och ansiktet var högrött och svettigt! Nagellack både på tår och fingrar och ett klädbyte för att se lite fräsch ut när jag skulle gå ned i restaurangen och äta en god middag.

Jag gick mot utgången där en militär i kamoflagekläder och en skjutklar kalashnikov väntade på mig. Han pekade på mig och visade att jag skulle gå mot dörren. Detta var alltså min trevlige eskort till restaurangen. Lite ovanlig kavaljer, jag har aldrig glidit in på krogen med en kalashnikov bakom örat. Men det var uppenbarligen rutin för här satt fler passagerare som jag och strax bakom dem satt ännu fler militärer med vapen i händerna. Så chict!

Det serverades kokta "hotdogs". That´s it! Kokta hotdogs. Ja, lite potatis och saltgurka också förstås. Servitören såg frågande på mig med en flaska vodka i handen men jag skakade  på huvudet och log. Inte verka oartig men att förbli totalt nykter var helt klart en god idé så jag inte skulle komma på någon galen idé om att ifrågasätta min vakt bakom ryggen. Den kulinariska rätten var uppäten, bordsvattnet urdrucket så jag beställde en kopp te och lutade mig tillbaka för att läsa några sidor i min medhavda bok. MEN se det gick inte!!!

Min eskort reste sig utan så mycket som en tillstymmelse till leende och viftade med sin kalashnikov. Jag fattade gesten, lydde honom omedelbart och blev allt lite svettig i pannan.

Åter tillbaka på våning nio satt en underbar liten indisk man i loungen tillsammans med ett paraply. Hon log och frågade om han kunde bjuda mig på te. Jag hade ju inte hunnit dricka något i restaurangen så jag tackade mer än gärna ja. Det var också skönt att tala med en engelsktalande person och vi hade en mycket givande konversation om det mesta i livet. Vi var mycket pratsjuka båda två. Till sist kunde jag inte låta bli att fråga honom om hans paraply. Hans svar var förtjusande särskilt med en accent av bengali: Where ever I go, my umbrella follows" Han log över hela sitt glada ansikte och bjöd mig på ännu en kaka. Han var på hemväg till Kolkata frå New York där han numera hodde..

Man kunde knappast tro det men äntligen var de nio långa väntetimmarna slut och vi skulle forslas tillbaka till flygplatsen i den lilla minibussen som vi kommit i. Det fanns sex platser förutom chauffören och åtta passagerare. Knepig situation! På den tiden var jag smal och det är inte kul hela tiden. Jag fick snällt sätta mig i knät på iransk man. Han var inte motbjudande på något sätt ...... och det kanske det som var lite jobbigt......gropiga vägar....

Nåväl, tillbaka Sheremetyevo Internationella Airport i Moskva. Vi kunde gå genom passkontrollen och var ute på internationellt luftrum så att säga. Då slog min vän från Kolkata upp sitt paraply och dansade fram på golvet sjungandes "Free at last, free at last"! Vi skildes åt och gick till våra respektive gater med ett löfte att inte återkomma till Moskva, i alla fall inte utan visum av något slag.

Jag hittade min plats på planet till Mumbai och satte upp väskan. Här var det inte mycket folk! Jag var ensam vid två stolar och vad jag kunde se var planet inte ens halvfullt. Skönt, då kunde man vräka ut sig lite. Aeroflot har kallats chickenflot beroende på att de alltid serverar kyckling och så även denna gång. Men den smakade bra så det var inget att klaga på. Jag gjorde mig i ordning med kudde och filt för att sträcka ut mig på mina två stolar när flygvärdinnan kom förbi. Hon bad mig följa med henne och förde mig till mittensektionen i planet där hon bäddat över alla fyra stolarna med kuddar, filtar, ett stort glas juice och vatten. När jag lagt mig stoppade hon om mig ordentligt och sa att jag skulle försöka sova gott.

Bye Bye Moscow!