Ensamhet

Tystnaden var tryckande och hon såg sig omkring...

...det fanns ingen där och det var många dagar sedan det kändes naturligt att lyfta telefonen och ringa. Hur hade det blivit så här?

En gång hade hon varit en bland många vänner. Idag var det tyst...

Det kändes kallt och hon drog jackan tätare omkring sig där hon gick utefter älven. Det hade snöat några dagar och varit alldeles vitt i början av november. Hon var inte van vid de långa vintrarna men snön var vacker och lyste upp. Det kändes som att gå i potatismjöl när det knarrade under hennes kängor. Det var inte hennes hem, inte hennes älv, inte hennes land... Hon försökte se det fina som faktiskt fanns där men kärleken som hon en gång känt var död. Det var tomt och kallt.

Ibland kunde hon känna hur ensamheten tog ett stryptag runt hennes hals och hennes liv. Hur kom det sig? Hade hon agerat fel vid något tillfälle? Var hon ansvarig? Hade hon inte räckt till?
Verkligheten var att de som en gång funnits där och varit hennes vänner inte längre fanns kvar. De hade sagt när hon flyttade att avståndet spelar ingen roll. Men det gjorde ju det....spelade roll.

Här hade hon försökt skaffa nya bekantskaper men det låg i de flesta fall inget allvar bakom orden: "Så jättekul, fina du! Vi måste ses och fika eller nåt" Hon hade slutat tro på det nu och sörjde inte längre. Men ensamheten var inte hennes vän, hon ville något annat...

Hon stannade och såg ut över älven vars vatten var alldeles svart liksom himlen där endast stjärnorna glimmade lite svagt. Hon hörde tåget komma, köra förbi och försvinna. Tåget; som redan från barndomen betydde frihet för henne. Hon hade åkt till Norrland med sin familj och det var sommar och hon var lycklig.

Men det var då. Hon närmade sig det hus där hon bodde, som inte var hennes hem....utan bara ett hus där hon bodde. Hon öppnade dörren och stängde den tyst efter sig. Gick in i köket och satte på te-vatten och vände tillbaka för att slå på sin dator. Hon läste sina mejl och värmen kom tillbaka. Där fanns flera - på bättre eller sämre engelska. De fanns där i all sin enkelhet, ibland bara några ord, men de bevisade för henne att hon hade människor som fanns kvar och som brydde sig om att hon fanns. Hon fick ny kraft och teet smakade bättre än någonsin. De fanns ju där hennes familj och hennes vänner, långt långt borta rent fysiskt men alldeles nära i hennes själ.

De fanns ju där och var nära...