Nytt År

2012 går mot sitt slut...

...och jag försöker sammanfatta det som hänt...

Året 2012 var ett av de svåraste år jag upplevt...

Kan man säga det så här så alla kan se? Det låter så gnälligt.

Året 2012 blev jag sjuk på många sätt...Hela min kropp gjorde uppror och jag var tvungen att låta vissa tillstånd få vänta för det fanns inte kraft för att ta itu med allt på en gång.

Jag var tvungen att se verkligheten och inse att jag inte var odödlig. De veckor jag väntade på besked om jag hade en elakartad tumör som kanske var cancer... så rädd jag var...

En dag vaknade jag upp utanför mitt hus och förstod ingenting...jag hade blivit medvetslös och fallit. Vad hände?

Jag fick diabetes...smärta i leder och muskler...feber....min glädje tog slut....jag kunde inte äta....

...och till sist orkade jag inte mer.

Stressen tog helt över och jag fick en utmattningsdepression.

Inget arbete, en ekonomi som inte gick att leva på...

Nej, 2012 var inget bra år för mig.

Men jag hade något eller rättare sagt några som höll mitt huvud över vattnet. På väggen fanns bilder av de jag älskade mest, så långt borta men så nära i mitt hjärta. 

Nithin

Samuel

Nithin

Maya

De fanns där och gav mig den kraft jag saknade själv. När jag tänkte på hur de kämpat för sina liv så blev det inte mina sjukdomar som var i första prioritet. De hade lärt mig att våga leva utan att livet var perfekt. De hade lärt mig att älska och de var det viktigaste i mitt liv.

Det är bara några timmar kvar av 2012 ..... och det var inget bra år... men det var det år jag fick och jag tar det med mig in i 2013 och använder mina nya erfarenheter. Jag har fått flera "ärr" men kärleken till "mina barn" ger mig förmåga att inte ge sorgen så stor plats

Det finns ett hopp

Hennes namn var Nirbhaya...

Igår startade jag ett upprop på Facebook och redan idag har över 70 personer talat om att de vill vara med och tända ett ljus för Nirbhaya den 1 januari 2013.

Det finns ett hopp om vi bara går tillsammans. Vi vill ju göra något för att förändra och tillsammans kan vi göra det. Inte förändra världen på en dag men varje människa som säger sin mening är en framgång. 
Du kan också delta, gå in på 
lenamaria.holgersdotter.7@facebook.com

STORT TACK TILL ALLA!

GÄNG-VÅLDTÄKT

Gäng-våldtäkt i Delhi

Nirbhaya blev våldtagen på en buss i Delhi den 16 december 2012.

Fyra män våldtog och misshandlade henne brutalt.

Hennes liv gick inte att rädda.

Hon dog den 29 december 2012.

Tänd ett ljus för Nirbhaya och låt henne vara en ledstjärna för oss att kämpa mot våldtäkt av kvinnor, män, pojkar och flickor över vår värld.

Nirbhaya, jag ska aldrig glömma dig.

Welcome Iceland

Welcome to my blog Iceland

Velkomin á bloggið Ísland minn

There is a translation to the right

Julen 2012

Så var snart den här julen slut....

Jag har firat den ensam.....och det är helt OK för mig. Men det är många som har gjort detsamma utan fri vilja. 

Hur känns det att vara helt bortglömd vid årets största högtid. En helg som förbereds mer än någon annan, som gör att människor åker land och rike runt för att vara tillsammans med dem man tycker om eller "måste tycka om".

 

I år gjorde vi slut på 66 miljarder kr till julen. Vi köpte presenter som någon bestämt att någon absolut behövde, förväntade sig eller av ingen anledning alls utom att något måste vi ju ge och den här låg närmast till och kostade inte så lite så vi får skämmas inför släkten....

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte påverkas speciellt mycket av julen, då skulle jag nog gråta floder av sorg. Verkar jag bitter? ...... Ja, kanske är jag det?!? Men jag förstår fortfarande inte varför vi firar jul på det sätt vi gör? För vem? För barnen säger vi förnumstigt. Det blir en så fin tradition för dem. Vilken tradition? Jag satt en gång bredvid ett barn i tre-årsåldern som gick ifrån julklappsutdelningen medan det fortfarande fanns flera paket att öppna. Hans kommentar var: "Jag orkar inte mer nu"

VILKEN TRADITION?!

Jag firar, som sagt, inte så mycket jul men jag brukar skicka hälsningar om en GOD JUL till vänner och bekanta. Så också i år. Och jag fick kort tillbaka via posten, mejl eller FB..... Men vilka var det som svarade? Inte mina "nära och kära" som jag kanske förväntat mig.....Det gjorde faktiskt ont....

Ingen julhälsning, inget telefonsamtal, ingenting....Ja, det gjorde faktiskt ont....

Men jag fick glada hälsningar från människor jag aldrig mött i verkligheten, Charlotta, Rosi, Patrick, Bala och många många fler. Människor runt jorden som kunde ge lite av sin tid för att önska GOD JUL. Det gjorde mig glad!!!

Mina underbara vänner och min familj i Indien fanns förstås där både i julhälsningar och i hjärtat. Det är inte avståndet som avgör kärlekens styrka!!!! Jag har en underbar familj fast inte en droppe av vårt blod har någon form av släktskap.

Kärleken är villkorslös....

det är en GOD JUL!

WELCOME LATVIA

Welcome to my blog Latvia

Welcome uz manu blogu Latvijā

Translator gadget to the right.

WELCOME ÅLAND

Welcome to my blog Åland!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Jag önskar er alla en fridfull jul!

En jul där stressen fått ge vika för glädjen att vi kan fira ännu en jul tillsammans. 

En jul där alkohol inte gör julen till en högtid där rädsla och ångest finns.

En jul där pengar och presenter inte är det viktigaste.

En jul när vi kan stilla oss och inse att det är här och nu vi lever.

En jul när vi kan högt kan säga "Jag älskar dig" och mena det från djupet av hjärtat.

En jul för eftertanke och tacksamhet.

Från mig till er alla

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Räkna ned och börja förbereda lite

 Även en evighet har sitt slut ...

 

 och snart måste jag börja planera för min dröm.Flytta till Indien......och stanna kvar.

Vad tror ni om Munnar, en liten by i bergen med teplantager?

 Eller Cherai som är sagolikt vackert precis mellan Arabian Ocean och Backwaters

Kochin, en lite större stad med internationell flygplats.Där får jag nog nöja mig med en lägenhet

Thrissur ligger också upp mot bergenDen stora frågan om jag vill ha ett rosa eller ett turkos hus :-)

VÄLKOMMEN HEM TILL MIG

Skam

Skam...

När jag växte upp under 50- och 60-talet så var det inte helt ovanligt att barn skulle "skämmas". 

Om man spillde ut saften på kalaset så fick man höra att man "borde skämmas"..... De vuxna förklarade aldrig varför man "borde skämmas" och jag tror inte heller att det var någon unge som förstod vad det betydde. Att man skulle böja ned huvudet och bli alldeles varm och röd i ansiktet, det gick liksom av bara farten. Men vad betydde det och varför var det rätt att skämmas när man råkade tappa sitt glas och hälla ut saft när man var borta på kalas?

Jag frågade aldrig och det gjorde nog ingen annan unge heller för det var bara så det var. Man skulle vara hel och ren och uppföra sig annars skulle man skämmas.

Tänk om jag vetat då att skämmas eller känna skam i grunden betydde att det skulle vara något fel på mig som människa. Någon form av felkonstruktion...?!

Men det är ju fel. Det kunde ju inte vara så att varenda unge då och då skulle skämmas för att de var felkonstruerade allihop. 

Men på något sätt var man en bättre unge om man till och från skämdes lite, speciellt när andra vuxna var närvarande. Man var alltså bättre för att man godtog det faktum att det fanns skäl att skämmas, skäl att säga att man var felkonstruerad, 

SKÄL ATT FÖRMINSKA SIG SJÄLV

Men det är ju helt galet....

Ett barn som bara gör som alla barn, valpar, kalvar och kycklingar gör då och då, man gör lite annorlunda eftersom man inte hunnit öva lika länge som den vuxne.

Jag tror att många "vuxna ungar" idag går omkring och tror att de ska skämmas ibland för då är man duktig och då blir alla nöjda och man blir älskad. Men vad händer om inte hela ens omgivning har samma uppfattning om när man bör skämmas. Om man inte kan läsa, om man dricker för mycket sprit, om man inte klarar sin ekonomi eller om man helt enkelt häller ut saft på linneduken.

Då gäller det att snabbt kunna läsa av hur just de här människorna tänker. Ett strängt öga, en rynkad panna eller att man helt enkelt vänder sig bort. Man skäms så mycket man orkar och då är det bra och alla blir glada igen....

Men nästa grupp människor då? Vad ska man skämmas för där? Umgås man med tillräckligt många människor och har utgångspunkten att samtliga ska känna att just deras åsikt är den enda rätta, ja då får man inte göra mycket annat än att skämmas.

Vem vinner på att man förminskar dig själv? Ingen, allra helst inte man själv.

Tänk om vi istället för att lära oss att skämmas fått veta att om man är liten så kan det innebära att man tappar glaset och hallonsaften rinner ut över linneduken. Det gjorde ju inte duken renare för att en liten unge satt och skämdes.

Låt istället Nelson Mandelas tal bli ledstjärna

Nelson Mandelas tal

Det vi fruktar mest
är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla
är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss:
Skulle jag vara lysande, fantastisk,
begåvad och förbluffande?
Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.

Vi föddes för att förverkliga
Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss:
Den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria.

Jul utan julmat

En jul i Sverige utan julmat!?

Kan vi tänka oss en jul utan julmat och julklappar? Många skulle nog sätta ned foten och vägra.

Måste vi ha julmat och klappar till jul? Nej...

Har vi möjlighet att ha julmat och klappar?

Sanningen är den att många människor inte har en chans att skaffa allt det där som vi tar så för självklart till julaftonen.

Någonstans inom oss har vi en dröm om att alla har allt de kan önska i matväg. Man har frid och trygghet, nyfallen snö och månsken.

Ingen gråter eller är sjuk. Alla har vackra nya kläder och julsångerna smeker oss med sina välkända toner. Kalle Anka finns förstås som alla julaftnar sedan 50-talet och inget, absolut inget smolk finns i den glädjebägaren.

Nu ska vi vara glada och tycka så mycket om alla släktingar och bryllingar och ingen blir full utom tomten. Så ser en riktigt svensk jul ut och alla barnen tindrar med ögonen och granens kulor speglar lågorna från alla stearinljusen.

Jag är ledsen men den drömmen är just en DRÖM för många.

Det är inte bara de utstötta ur vårt samhälle som inte längre har någon dröm, narkomanerna, uteliggarna, alkoholisterna och många psykiskt sjuka.

Nu handlar det om oss, vanliga, precis lagom, människor med en vanligen fylld plånbok, med villa och där ingen misstänker något....

I Sverige behöver du inte "göra bort" dig för att få stå utanför "drömmen". Det räcker med att bli arbetslös eller sjuk. Jag vet inte var idén kommer ifrån att allt blir billigare när man är arbetslös eller sjuk. Men så måste det ju vara eftersom ersättningen blir så mycket mindre - vi ska inte leva på bidrag men vi måste ÖVERLEVA tills vi kan få till en förändring.

Min situation ser ut som följer....

Jag var arbetslös och försökte överleva och hitta ett nytt arbete men lyckades inte. Stressen av att inte räcka till i arbetslivet och inte få den återhämtning vi alla behöver gjorde att min kropp inte orkade längre, jag fick en utmattningsdepression. Jag lever en dag i taget med att försöka hålla näsan över vattnet. Jag kämpar oerhört varje dag...men jag får inget för det. 

Jag har fått gå från a-kassa till sjukpenning med en stor sorg i hjärtat men min kropp kunde inte mer....

Idag har vi den 10 december och jag har varit sjuk i två månader utan någon utbetalning från Försäkringskassan. Jag har också fått veta att jag inte kommer att få någon sjukpenning förrän tidigast 9 januari 2013. 

Jag har fått låna pengar till mat i november men i december kan jag inte köpa någon mat alls. I frysen finns ännu några bitar lax, ett par kycklingfiléer och grönsaker. Jag har ris och knäckebröd och om jag är oerhört försiktig kanske det räcker över julen och fram till nästa utbetalning.

Låter det ynkligt? Nej, tyvärr är det precis så det ser ut för många fler än jag. Men det är ju inget man är stolt över så man sätter på sig sitt "jul-mys-ansikte" när man går ut medan paniken och sorgen revolterar i bröstet.

"Sparka inte på den som ligger" får man lära sig tidigt i livet.

Varför gör vi det då? .... I Sverige ..... I jultid .....

Med tillönskan om en GOD JUL för alla er som ingen vill se.

Hundar

Hundar - vad vore livet utan hundar.

Till att börja med kan vi konstatera att livet utan hundar VORE MYCKET SÄMRE än livet med hundar alltså. 

Jag blir personligen alldeles svettig av lycka om någon goding vill hälsa på mig på stan och kryper mer än gärna omkring på alla fyra för att vi riktigt ska få umgås. En blöt puss från en mops eller en STOR kram av en boxer. MYSIGT!!!

Jag hade lyckan att få växa upp med en hund. Dvs den vackraste, klokaste, snällaste, men därmed inte sagt att han inte kunde säga ifrån. Denna förfinade varelse var av rasen BOSTONTERRIER, en amerikan med fin stamtavla. Egentligen var han nog finast i hela familjen för ingen av oss andra hade stamtavla. 

 

 Bambino hette underverket och var den underbaraste
vän jag någonsin haft.


Ha klarade en rask eller RASK språngmarsch genom skogen hemma om det vankades pannkakor när han kom hem. Pannkakor utan sylt skulle det vara. Vid ett tillfälle blev han sur på mammas syjunttanter som bara tjattrade med varandra och inte brydde sig om honom då stal han helt enkelt kakfatet, åt och fick ont i magen. Den älvlika lilla hunden.





Han var också oerhört bra på att sova i alla upptänkliga ställningar och han och pappa tävlade om vem som kunde snarka högst! Pappa vann får man nämna för Bambinos heder.

Nu finns inte Bambino mer och jag saknar honom!!!

Jag har hittat två härliga golden retriever och en häftig tax på Facebook - ja och så deras mattar förstås. Justa polare alla fem......men nu har den äldsta retrievern fått problem med ett knä och han har opererats flera gånger men......det funkar inte riktigt.

Det är inte de riktiga vovvarna, Louie, Laban och Negus på bilderna men man tager vad man haver!!

NÅ nu är det så här att vi uppmanar alla vovvar i hela Sverige... nej i hela VÄRLDEN ... att hålla tassarna och knyta ihop svansen så gott det går så att LOUIE kan vara lycklig och få ett så bra liv att han glömmer bort knät!!!!

Har alla lovat?? BRA då lägger vi av för ikväll. Finns det nåt hundgodis i närheten Laban?

Influensa

Jag vill bara meddela att jag lider...

...av influensa!

Vem har uppfunnit influensa? 

Vem vill oss så illa?

Jag har feber....nej, FEBER, oj oj oj. 

Jag har ont i huvudet. 

Jag har hosta.

Jag har snuva.

Jag har ont i halsen.

Som sagt.....Jag lider!                        

Ville bara säga det. ;-(

Stackars, stackars mig!!!!!

Men det är ju tur att jag är KVINNA.....annars hade det aldrig gått!

WELCOME DENMARK

Welcome to my blog Denmark!

Velkommen til min blog Danmark!

WELCOME ISRAEL

Welcome to my blog Israel
ברוכים באים לבלוג שלי ישראל

Translation gadget to the right.

Ha roligt...

Ha roligt.....

Ja, det var ju ett alldeles perfekt uttalande där hon satt i andra änden av telefonluren med tårar forsande nedför kinderna 

"Ha roligt" sa hon med en grimas över ansiktet som klart visade vad hon tyckte om den idén.

Var det så de andra gjorde, bara skrattade som om allt inombords låg väl tillrätta och ingenting i världen skulle hindra dem från att skratta och HA ROLIGT.

Hon ville skrika så hela världen kunde höra henne: MEN DET ÄR INTE ROLIGT, INTE EN ENDA JÄVLA DAG. Kunde hon säga jävla? Jo, just idag kunde hon det!!!! JÄVLAJÄVLAJÄVLA.......

Bekymren och sorgerna hade travats på varandra och nu försökte hon lösa dem ett efter ett.

Ibland var hon så oerhört nära att ge upp alltsammans och strunta i allt och försvinna spårlöst. Men hon var uppfostrad till att "göra rätt" för sig och inte smita.

Hon hade önskat att hennes pappa hade kunnat höra henne och lite lugnt pekat med sitt korta och tjocka pekfinger....."Det är ditåt du ska gå vännen, då går du rätt!"

Hon satte sig på en mossig stubbe som var både kall och fuktig i november-kylan, men hon kände den inte. Hon var lika kall som stubben..... Vart? Hur? Vem?

Då såg hon handen som hon kände och visste skulle visa henne rätt!

Hon tänkte på sin vän igen "Ha roligt" hade han sagt. Knäppt!....eller inte? Kanske menade han på ett annat sätt. 

"Ha roligt"

"Gör roliga saker för dig"

"Gör saker som du mår bra av"

"Gör saker som säger att du är bra"

"Gör saker som får dig att le"

"Gör saker som får någon annan att le"

Gör saker som gör dig lycklig, då blir du glad och hittar den väg som är din alldeles egen.Det var värt ett försök....