FATTIGA BARN

I Sverige pratar vi just nu mycket om barnfattigdom...

...men vad är barnfattigdom?
Att det handlar om barn förstår jag men vad är egentligen fattigdom?
Att inte ha mat, hem och kläder är fattigdom. 

Är jag fattig? Ja, om jag jämför mig med flertalet svenskar så är jag nog fattig. Men om jag jämför mig med mina indiska vänner är jag inte fattig.....eller??

Var sätter vi gränsen för att vara fattig? När man ser på svensk TV kan man tro att man är fattig om man inte har två bilar, kan åka till Thailand samt köpa kläder av fina märken.
OCH då mina vänner är jag fattig!

Att barn ska vara fattiga kan de flesta av oss inte tolerera. Det ska vara som i Bullerbyn med hembakade kanelbullar.

En dröm som spruckit för länge sedan....Det är dags att ta fattigdomen på allvar och se var den finns och hur den yttrar sig.
Vi lämnar Bullerbyn, den finns inte.

Är det kanske så att fattigdomen hos barn i Svergie inte syns om vi jämför fattigdom i Indien - som jag känner till ganska bra. Barnen i Indien går utan skor....de gör nästan alla på landsbygden. Är man fattig då? I svenska ögon, ja! Men i indiska ögon....? 
Fattig i förhållande till vad? Om man bortser från det allra nödvändigaste för att klara sitt liv så är fattigdom ett relativt begrepp.

Men kan fattigdom definieras på något annat sätt än brist materiella tillgångar. Utanförskap är fattigdom! 
Att inte kunna vara med på det som anordnas av skola eller bland kamrater. Att skylla på att man inte är hungrig när alla kompisar bestämmer sig för att äta pizza.

Återigen bortser jag från de som behövs för att överleva....
Vilket känns tyngst; att inte ha alla saker som är skapade behov (exempelvis den nyaste mobilen) eller att inte ha någon att vara tillsammans med, ingen att anförtro sig åt. Jag är inte säker på att den materiella fattigdomen är värst. Min erfarenhet är att den högt efterlängtade mobilen kanske inte är så kul när nästa generation mobiler kommer ut på marknaden. Är man fattig för att man inte kan köpa en ny då?

Vi säger ofta; "Jag behöver ett par nya jeans" när det egentligen inte handlar om behov utan lust. "Jag vill ha ett par nya jeans".
Att köpa ett par nya jeans när man redan har tre par som är lite "off"....är det att vara fattig?

Jag har aldrig haft mycket pengar, varken när jag var liten eller som vuxen men har inte sett mig som fattig förrän nu. När jag blev arbetslös och sjuk och ingen hjälp fanns att få i vårt rika land. Att inte vara viktig för någon utan hänvisas till att kanske vi kan ta ett samtal om en månad. "Ja, men jag har inte pengar till mat" och få svaret "Så synd. Men så är reglerna"
Har vårt land fullständigt spårat ur eller ser vi inte verkligheten...

Nej, jag tror faktiskt inte att våra förtroendevalda har sett verkligheten i Sverige. Vill de inte se?

Det är nog ganska lätt att sätta upp regelsystem för gamla och unga om man redan fått sin lunch och vet att lönen är mycket bra och pensionen kommer.

Mitt val blir att flytta till ett land som anses fattigt och som materiellt är det. Men där den fattigdom vi har i Sverige - utanförskapet - inte finns i lika hög grad. 

Att få gå bakom en hjord vattenbufflar på en dammig landsväg och svänga av till min by - och mötas av alla barn som samtliga är utan skor - som kramar och pratar och skrattar, det är rikedom för mig. Jag väljer mer än gärna bort en ny bil eller en villa mot att få den gemenskap som kanske byggs av just det faktum att vi inte är rika utan måste ställa upp för varandra.

Inget barn ska behöva vara fattigt varken materiellt eller känslomässigt. Men då måste vi bestämma oss för vad som är fattigdom och hjälpas åt. Kanske göra avkall på våra egna krav att alltid få ha det bäst!