KERALA

Med magen i Kerala!

Av någon konstig anledning så är inte min mage lika förtjust i Indien som jag är. Här satt jag nu i paradiset i Kerala och njöt av livet. Då tyckte min mage att så enormt skönt var det nog i alla fall inte och rörde sig lite mystiskt.

Som tur var fanns läkare i närheten och jag rådfrågade honom om det fanns något som skulle göra min mage gladare och lugnare. Han ordinerade "ginger water" som bland annat bestod av pressad ingefära - mycket ingefära och honung. Det serverades som en liten "shot" av en trevlig man från ayurveda-avdelningen. Han kom var tredje timme och log och sträckte fram det lilla glaset. Det smakade inte illa men....Det var starkt och brände hela vägen från munnen till magen och sved minst en timme efteråt. Det gick inte att fuska heller för den trevliga mannen stod kvar och log mot mig tills jag druckit ur ordentligt. Men det var nog så att magen behövde precis den här blandningen.

Jag sträckte ut mig på terrassen och efter en stund lugnade den, uppretade magen, ner sig och jag kunde njuta av livet i Kerala.

Men efter någon timme ...... ja, ni förstår!!!

Jag fick mer "ginger water" och drack snällt upp varje droppe. Ingen mat på hela dagen och jag började känna mig lite darrig. Det var dags för middag men vad skulle jag kunna äta?

Hela personalen var nu informerad om min mage och jag fick flera förslag på bra mat när man var i mitt "tillstånd". Allt ifrån kokta grönsaker till svart te och toast och någon tyckte att det ändå var bäst med en rejält kryddad curry. Till sist fick chefen på hotellet bestämma och det blev kokt ris utan salt men med mycket vatten. 

OK....ärligt! Det var inte gott!!! Jag petade runt i riset en stund men övergick till te och toast utan smör.

Efter tre dagar var jag fortfarande inte frisk och den fantastiske hotell-chefen tyckte att jag skulle uppsöka hans läkare i stan. Han ringde och jag kunde komma till sjukhuset omgående. En auto-rickshaw körde fram och vi åkte iväg till sjukhuset. När vi stannat tog jag fram plånboken för att betala för resan men min chaufför sa att han gärna väntade på mig för jag skulle ju tillbaka också. Han parkerade och tog mig försiktigt i armen och förde mig till den lilla entrén. Det var mycket folk och han visade mig till en stol där jag kunde sätta mig, sedan gick han fram till receptionen och förklarade vem jag var och hur det var ställt med mig. En sköterska log rart emot mig och följde mig in till läkaren. Jag fick recept på medicin och betalade för besöket.

I väntrummet satt min chaufför kvar och väntade och såg lite bekymrad ut, men sköterskan förklarade för honom att nu skulle jag bara hämta ut medicinen och sen skulle jag bli så bra. Han log och så lättad ut när vi följdes åt till apoteket.

På vägen tillbaka kunde jag bara konstatera att så här hade jag inte blivit behandlad i Sverige. Tänk dig den taxi-chaufför som hade lagt ner flera timmar på att hjälpa en mag-sjuk kvinna från ett annat land.

Det är bland annat för de vänliga och omtänksamma människorna i Kerala som jag har bestämt mig för att flytta dit och förhoppningsvis lära mig "bli människa" med dem som lärare.