LÖRDAG 30 AUGUSTI 2014
SKAM / SHAME
Att leva med skam...
Att aldrig någonsin vara tillräckligt bra....
inte nå upp till de andras nivå och
aldrig se på sig själv med kärlek till den hon verkligen var.
Så såg det ut och kanske ser det ut fortfarande så?
Den där lilla taggen som gjorde ont i själen och aldrig ville lämna henne.
Hon kunde minnas från början när hon bara var ett litet barn hur skammen följde henne.
Hon var aldrig tillräcklig...
Hon försökte uppfylla det som hon trodde hennes omgivning önskade sig.
Hon log och såg efter om det var det rätta att göra.
Hon drog sig undan om hon anade att hon var till besvär.
Jag kan se henne stå vid hörnet av huset
på grusgången, bakom granhäcken och försöka försvinna...
Hon stod där med blonda flätor och blå ögon och hon var rädd...
Hon var jag och jag kan ännu känna vad hon kände.
Skräcken att inte passa in i mönstret och att inte bli älskad som hon var.
Ett litet barn skulle inte behöva känna det så...men det var så...
Skam som inte borde funnits där!
Sorg ...
________________________________
To live with shame...
To never ever be good enough ....
not reach the level of others and
never look at herself with love for who she really was.
So that´s what it looked like and maybe it still does?
That little tag that hurt her soul, and never wanted to leave her.
She could remember from early days when she was just a toddler, how shame followed her.
She was never enough ...
She tried to fulfill what she believed her surroundings wanted.
She smiled and looked if it was the right thing to do.
She pulled away if she sensed that she was a burden.
I can see her standing at the corner of the house
on the gravel path, behind the spruce hedge and try to disappear ...
She stood there with blonde braids and blue eyes and she was afraid ...
She was me and I can still feel what she felt.
The fear of not fitting into the pattern and not being loved as she was.
A small child would not have to feel that way ... but it was so ...
Shame that should not have been there!
Grief ...
Att aldrig någonsin vara tillräckligt bra....
inte nå upp till de andras nivå och
aldrig se på sig själv med kärlek till den hon verkligen var.
Så såg det ut och kanske ser det ut fortfarande så?
Den där lilla taggen som gjorde ont i själen och aldrig ville lämna henne.
Hon kunde minnas från början när hon bara var ett litet barn hur skammen följde henne.
Hon var aldrig tillräcklig...
Hon försökte uppfylla det som hon trodde hennes omgivning önskade sig.
Hon log och såg efter om det var det rätta att göra.
Hon drog sig undan om hon anade att hon var till besvär.
Jag kan se henne stå vid hörnet av huset
på grusgången, bakom granhäcken och försöka försvinna...
Hon stod där med blonda flätor och blå ögon och hon var rädd...
Hon var jag och jag kan ännu känna vad hon kände.
Skräcken att inte passa in i mönstret och att inte bli älskad som hon var.
Ett litet barn skulle inte behöva känna det så...men det var så...
Skam som inte borde funnits där!
Sorg ...
Jag tar upp den lilla flickan som var jag och torkar hennes tårar...
Det är bra nu...
________________________________
To live with shame...
To never ever be good enough ....
not reach the level of others and
never look at herself with love for who she really was.
So that´s what it looked like and maybe it still does?
That little tag that hurt her soul, and never wanted to leave her.
She could remember from early days when she was just a toddler, how shame followed her.
She was never enough ...
She tried to fulfill what she believed her surroundings wanted.
She smiled and looked if it was the right thing to do.
She pulled away if she sensed that she was a burden.
I can see her standing at the corner of the house
on the gravel path, behind the spruce hedge and try to disappear ...
She stood there with blonde braids and blue eyes and she was afraid ...
She was me and I can still feel what she felt.
The fear of not fitting into the pattern and not being loved as she was.
A small child would not have to feel that way ... but it was so ...
Shame that should not have been there!
Grief ...
I lift the little girl who was me and wipes her tears ...
It's OK now ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar