LÖRDAG 30 AUGUSTI 2014
LIVET ÄR NU / LIFE IS NOW
Jag var vid hans grav idag...
min kära morbror som skulle blivit 92 år i förrgår.
Han var min mammas tvillingbror och han stod mig mycket nära.
Vi var de båda"ungkarlarna" i släkten.
Visst kunde han snäsa av ibland men han menade inget illa och vi två hade många fina stunder tillsammans, bara vi två i den lilla byn Kåbdalis, långt upp i Lappland.
Solen sken och det var varmt och jag hällde vatten på de stenar jag lagt på graven istället för blommor som ju ingen skulle sköta om när jag lämnat Sverige. Det var vackert och de svarta och vita stenarna glittrade i solen...
Jag satte mig ner i gräset och grät...
Jag saknade honom
Jag saknade min mamma
Jag saknade min pappa
Det stod så klart för mig att jag tagit ett bra beslut,
jag skulle inte vänta med att följa det som mitt hjärta sagt mig så länge!
Att lämna allt detta, alla saker som binder och börja om på en ny fas i livet i Indien var så rätt!
___________________________________________
I was by his grave today ...
my dear uncle who would become 92 years the day before yesterday.
He was my mother's twin brother, and he was very close to me.
We were the both "bachelors" in the family.
Sure, he could snub of times but he meant no harm, and we two had many nice moments together, just the two of us in the small village Kåbdalis, far up in Lapland, in the north of Sweden.
The sun was shining and it was warm and the water poured on the stones I had put on the grave instead of flowers which of course no one would take care of when I left Sweden.
It was beautiful and the black and white stones glittered in the sun...
I sat down in the grass and cried ...
I missed him
I missed my mom
I missed my dad
It was so clear to me that I made a good decision,
I could not wait to follow what my heart told me so long!
Leaving all this, all the things that bind and start a new phase of my life in India was so right!
min kära morbror som skulle blivit 92 år i förrgår.
Han var min mammas tvillingbror och han stod mig mycket nära.
Vi var de båda"ungkarlarna" i släkten.
Visst kunde han snäsa av ibland men han menade inget illa och vi två hade många fina stunder tillsammans, bara vi två i den lilla byn Kåbdalis, långt upp i Lappland.
Solen sken och det var varmt och jag hällde vatten på de stenar jag lagt på graven istället för blommor som ju ingen skulle sköta om när jag lämnat Sverige. Det var vackert och de svarta och vita stenarna glittrade i solen...
Jag satte mig ner i gräset och grät...
Jag saknade honom
Jag saknade min mamma
Jag saknade min pappa
Det stod så klart för mig att jag tagit ett bra beslut,
jag skulle inte vänta med att följa det som mitt hjärta sagt mig så länge!
Att lämna allt detta, alla saker som binder och börja om på en ny fas i livet i Indien var så rätt!
Livet är nu...
och jag vill leva det med alla mina sinnen och hela min kärlek
I was by his grave today ...
my dear uncle who would become 92 years the day before yesterday.
He was my mother's twin brother, and he was very close to me.
We were the both "bachelors" in the family.
Sure, he could snub of times but he meant no harm, and we two had many nice moments together, just the two of us in the small village Kåbdalis, far up in Lapland, in the north of Sweden.
The sun was shining and it was warm and the water poured on the stones I had put on the grave instead of flowers which of course no one would take care of when I left Sweden.
It was beautiful and the black and white stones glittered in the sun...
I sat down in the grass and cried ...
I missed him
I missed my mom
I missed my dad
It was so clear to me that I made a good decision,
I could not wait to follow what my heart told me so long!
Leaving all this, all the things that bind and start a new phase of my life in India was so right!
Life is now ...
and I want to live it with all my senses and all my love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar