DAGS ATT ÅKA / TIME TO LEAVE

English translation below

Det är dags att åka, dags att lämna Sverige.

Ett nytt hemland och en ny morgondag 
Undvika den typ av människor som bara ser till sitt eget bästa
och som jag tyvärr mött alldeles för många de senaste åren.

Det är verklig fattigdom att inte kunna se bortom sitt eget välmående och blunda för alla de människor som inte är lika lyckligt lottade som vi i Sverige.

TACK

alla mina indiska vänner för att ni lärt mig att bli "människa" och få en ytterligare dimension i mitt liv

___________________________________
It's time to go, time to leave Sweden. 

A new homeland and a new tomorrow 
Avoiding the kind of people who only look out their own good
and unfortunately I've met far too many in recent years. 

That´s real poverty being unable to see beyond their own well-being and ignore all the people who are not as fortunate as we are in Sweden. 

THANKS 

to all my Indian friends that you taught me to be "human" and get an additional dimension to my life

RETREAT

English translation below.

Retreat...

Jag har råkat mycket illa ut inom svensk sjukvård och i mina ögon har den helt slutat fungera. Det finns inte längre någon hjälp att få trots att alla betalat för den .... Vi har ju redan betalat för vården genom vår inkomstskatt...

MEN var finns den idag, den vård vi en gång kunde vara så stolta över?  Den finns till namnet men inte mer.

Jag har råkat mycket illa ut inom svensk sjukvård och det har skadat inte bara min kropp men också min själ. 

Det är hög tid att lämna Sverige och flytta "hem" till Indien om en månad.....

Gode Gud låt inget hända under den tiden...

Gode Gud ..... 

Jag ska åka på en retreat i en stad jag inte känner, där jag aldrig varit förr och försöka bearbeta det onda som hänt, låta det förtvina och dö.

Gud var med mig...

__________________________________________

Retreat...

I have experienced a lot trouble in Swedish healthcare and in my eyes it has completely stopped working. There is no longer any help to get though all paid for it .... We've already paid for care through our income tax ... 

But where is it today, the care we once could be so proud of? It exists to the name but not more. 

I have experienced a lot of trouble in Swedish healthcare and it has damaged not only my body but also my soul. 

It is time to leave Sweden and move "home" to India in a month ..... 

Dear God, let nothing happen during that time ... 

Dear God ..... 

I'll take a retreat in a city I do not know. Where I have never been before, and I will try to process the evil that happened, letting it wither and die. 

God, please be with me ...

MOD ATT VARA SÅRBAR / THE COURAGE TO BE VULNERABLE

Mod att vara sårbar...

Jag har fått en ny bok med posten idag
"Mod att vara sårbar" av Brené Brown

Sårbar... det är inget att sträva efter, inget önskvärt...kanske till och med något som ska ändras på. Ingen går ut på gator och torg och meddelar stolt att "Jag är minsann SÅRBAR" och ser sig om efter beröm. 

Nej, inte i vår värld år 2014. Det är faktiskt lite suspekt om en människa blir ledsen och visar känslor eller... Den som är tuffast vinner och den som aldrig visar sin litenhet eller rädsla höjs till skyarna.
"DET ÄR EN DUKTIG MÄNNISKA"
Omvärlden tycker att man är bra när man inte rörs till tårar, inte ens på en begravning; "Hon var så stark på sin mans begravning och grät inte alls"

MEN.... stark, bra, utan känslor, fint, inget trams, bara gå på, känn inte om det gör ont...Är det så vi verkligen vill ha det??
Att gå in bakom stängda dörrar och inte visa tårarna hur ont det än gör...
Är det den världen vi vill ha?
Där den som inget känner, varken sorg eller empati, och i förlängningen inte heller glädje... Är det så vi vill ha det?

Jag tänker läsa boken och öva mig i att vara modig... tillräckligt modig för att våga vara sårbar.   

Jag tror jag behöver det och jag tror att resten av världen behöver det.

_______________________________________________________________________________

The courage to be vulnerable ... 

I got a new book in the mail today 
"The courage to be vulnerable" by Brené Brown 

Vulnerable ... there is nothing to strive for, nothing desirable ... maybe even something that shall be amended. No one goes out on the streets and proudly announces that "I am indeed vulnerable" and is looking for praise. 

No, not in our world in 2014, it is actually a little suspicious if someone is sad and shows emotions or ... Whoever is the toughest to win and the one that never shows its smallness or fear is being praised. 
"IT'S A GOOD PERSON" 
The outside world thinks that it is good when you are not moved to tears, not even at a funeral; "She was so strong on her husband's funeral and did not cry at all" 

BUT .... strong, good, without feelings, fine, no nonsense, just go on, don´t mind if it hurts ... 
Is that what we really want it ?? 
To go behind closed doors and not show the tears and the pain no matter what... 
Is this the world we want? 
Where we doesn´t feel anythin, neither sorrow nor empathy, and ultimately neither joy ... Is that we want? 

I am going to read the book and practicing me to be brave ... brave enough to dare to be vulnerable.     

I think I need it and I think the rest of the world needs it.

LÄMNA LULEÅ / LEAVING LULEÅ

Lämna Luleå...

Det blir inte så svårt att lämna Luleå och jag vet att det är strängt "förbjudet" att ha den uppfattningen. I många mindre städer och samhällen i Sverige frodas "Jantelagen" som säger att du ska inte tro att du är "någon". I Luleå är det här enligt min uppfattning, tyvärr mycket utbrett.

Det är som sagt inte populärt att tänka eller säga det och anses nog betydligt värre än att "svära i kyrkan". Det är så synd för Luleå har många vackra omgivningar. Men det man möter som inflyttad till Luleå är att "vi behöver inga fler människor". Det går inte att komma in i de kotterier som finns i Luleå. Jag har bott på ett antal ställen i Sverige och mött det på mindre orter men aldrig så uttalat som i Luleå.
Det är tragiskt...

Jag kommer att återvända till Luleå för att träffa en god vän som funnits där både i glädje och sorg men i övrigt lämnar jag Luleå utan saknad.

_____________________________________
Leaving Luleå ... 

It will not be so hard to leave Luleå and I know it's strictly "forbidden" to have that opinion. In many smaller cities and towns in Sweden thrive "Jante law" that says you should not believe that you are "someone". In Luleå, this, in my opinion, unfortunately widespread. 

Again, it is not popular to think or say it enough and is considered far worse than that "swearing in church". It's such a shame for Luleå has many beautiful surroundings. But it encountered as moved in to Luleå is that "we do not need more people." You can not get into the cliques found in Luleå. I've stayed at a number of places in Sweden and met with the smaller towns but never so pronounced as in Luleå. 
It's tragic ... 

I will be returning to Luleå to meet with a good friend who has been there in both joy and sorrow, but otherwise I leave Luleå without regrets.

INGA GARANTIER / NO GUARANTEE

INGA GARANTIER / NO GUARANTEE

English translation below

Avresan närmar sig...

Jag börjar få lite "fjärilar i magen" och till och från så fladdrar deras vingar ganska så mycket. 
VAD ÄR DET JAG GÖR?

Lämnar i princip allt jag äger och tar två resväskor med mig för att leva i Indien!
Ja, just det!! Varför skulle jag inte det? 

Det är klart det blir lite nervöst när avresedagen närmar sig men det finns inget alternativ... Jo det är klart att det finns ett alternativ; jag kan stanna i Sverige och slippa "fjärilarna" men istället kommer jag nog att få "sorgsna fladdermöss i magen"...så INDIEN, HÄR KOMMER JAG! 

Lägenheten är såld.
Visumansökan är klar och ska bara skickas in.
Flighten bokar jag när visumet är klart.
Posten går till syrran.
Skickar en kartong kära saker med DHL till Fort Kochi.
Har blivit medlem i föreningen "Svenskar i världen".

Ja, sen är det väl så här att  vad som än händer så kan jag inte lösa alla frågor i förväg utan jag tar dem allteftersom de kommer. Livet har inga garantier så det är ingen idé att fundera och grubbla över det som kanske händer om ett år eller om tio år.

Jag vet att de närmaste sex månaderna är lugna. Jag får visum för den tiden sen åker jag till Sverige och ansöker om ett nytt. Det finns ingen anledning att inte ge mig visum också i fortsättningen så jag struntar i att fundera över vad jag ska göra då.

Antingen åker jag tillbaka till Sverige och bosätter mig så långt söderut som möjligt med närhet till kontinenten eller så kanske jag skulle flytta till något annat land.....Malta och systerön Gozo är enormt vackert.

Så länge jag finns i livet så finns alternativ. Jag hoppas att jag får stanna i Indien tills mitt liv är slut...om det kommer snart eller långt senare.

INDIEN

Maya

Samuel

Nithin 

Rajkumar

och alla vänner

Jag får den tid som är utmätt till mig...

Maya

Samuel

Nithin

Rajkumar

______________________________________

Departure approaching...

I'm starting to get a some "butterflies in my stomach" and to and from so flutter their wings quite so much. 
WHAT AM I DOING? 

Leaving basically everything I own and take two suitcases with me to live in India! 
Yeah, right !! Why wouldn´t I? 

Of course it gets a little nervous when the departure date is approaching but there is no alternative ... Well ofcourse there is an alternative; I can stay in Sweden and avoid having "butterflies" but instead I will probably get "sad bats in my belly" ... so INDIA, HERE I COME! 

The apartment is sold. 
The visa application is complete and should only be submitted. 
I book the flight when the visa is ready. 
The paper mail goes to my sister. 
I am sending a box "dear things" with DHL to Fort Kochi. 
I am now a member of the Association "Swedes in the world." 

Well, then it's that whatever happens, I can not solve all the questions in advance, but I deal with them as they come. Life has no guarantees so it is no use to think and ponder over what might happen in a year or in ten years. 

I know that the next six months are calm. I get a visa for that time and then I will go back to Sweden to apply for a new one. There is no reason not to give me visa also in the future so I don´t bother to think about what to do then. 

Either I go back to Sweden and settles as far south as possible, near the continent. Maybe I move to another country ..... Malta and the sister island of Gozo is tremendously beautiful. 

So long as I am in life, there are alternatives. I hope I get to stay in India until my life is ended ... if it comes soon or much later. 

INDIA 

Maya

Samuel 

Nithin 

Rajkumar 

and all friends 

I get the time that is measured out to me ...

Maya

Samuel

Nithin

Rajkumar

SKAM / SHAME

LÖRDAG 30 AUGUSTI 2014

SKAM / SHAME

Att leva med skam...

Att aldrig någonsin vara tillräckligt bra....
inte nå upp till de andras nivå och 
aldrig se på sig själv med kärlek till den hon verkligen var.
Så såg det ut och kanske ser det ut fortfarande så?

Den där lilla taggen som gjorde ont i själen och aldrig ville lämna henne.
Hon kunde minnas från början när hon bara var ett litet barn hur skammen följde henne.
Hon var aldrig tillräcklig...

Hon försökte uppfylla det som hon trodde hennes omgivning önskade sig.
Hon log och såg efter om det var det rätta att göra.
Hon drog sig undan om hon anade att hon var till besvär.

Jag kan se henne stå vid hörnet av huset
på grusgången, bakom granhäcken och försöka försvinna...
Hon stod där med blonda flätor och blå ögon och hon var rädd...

Hon var jag och jag kan ännu känna vad hon kände.
Skräcken att inte passa in i mönstret och att inte bli älskad som hon var.
Ett litet barn skulle inte behöva känna det så...men det var så...

Skam som inte borde funnits där!
Sorg ...

Jag tar upp den lilla flickan som var jag och torkar hennes tårar...

Det är bra nu...

________________________________
To live with shame...

To never ever be good enough .... 
not reach the level of others and 
never look at herself with love for who she really was. 
So that´s what it looked like and maybe it still does? 

That little tag that hurt her soul, and never wanted to leave her. 
She could remember from early days when she was just a toddler, how shame followed her. 
She was never enough ... 

She tried to fulfill what she believed her surroundings wanted. 
She smiled and looked if it was the right thing to do. 
She pulled away if she sensed that she was a burden. 

I can see her standing at the corner of the house 
on the gravel path, behind the spruce hedge and try to disappear ... 
She stood there with blonde braids and blue eyes and she was afraid ... 

She was me and I can still feel what she felt. 
The fear of not fitting into the pattern and not being loved as she was. 
A small child would not have to feel that way ... but it was so ... 

Shame that should not have been there! 
Grief ...

I lift the little girl who was me and wipes her tears ... 

It's OK now ...

LIVET ÄR NU / LIFE IS NOW

LÖRDAG 30 AUGUSTI 2014

LIVET ÄR NU / LIFE IS NOW

Jag var vid hans grav idag...

min kära morbror som skulle blivit 92 år i förrgår.
Han var min mammas tvillingbror och han stod mig mycket nära.
Vi var de båda"ungkarlarna" i släkten.
Visst kunde han snäsa av ibland men han menade inget illa och vi två hade många fina stunder tillsammans, bara vi två i den lilla byn Kåbdalis, långt upp i Lappland.

Solen sken och det var varmt och jag hällde vatten på de stenar jag lagt på graven istället för blommor som ju ingen skulle sköta om när jag lämnat Sverige. Det var vackert och de svarta och vita stenarna glittrade i solen...

Jag satte mig ner i gräset och grät...
Jag saknade honom
Jag saknade min mamma
Jag saknade min pappa

Det stod så klart för mig att jag tagit ett bra beslut,
jag skulle inte vänta med att följa det som mitt hjärta sagt mig så länge!
Att lämna allt detta, alla saker som binder och börja om på en ny fas i livet i Indien var så rätt!

Livet är nu...

och jag vill leva det med alla mina sinnen och hela min kärlek

___________________________________________
I was by his grave today ... 

my dear uncle who would become 92 years the day before yesterday. 
He was my mother's twin brother, and he was very close to me. 
We were the both "bachelors" in the family. 
Sure, he could snub of times but he meant no harm, and we two had many nice moments together, just the two of us in the small village Kåbdalis, far up in Lapland, in the north of Sweden.

The sun was shining and it was warm and the water poured on the stones I had put on the grave instead of flowers which of course no one would take care of when I left Sweden. 
It was beautiful and the black and white stones glittered in the sun...

I sat down in the grass and cried ... 
I missed him 
I missed my mom 
I missed my dad 

It was so clear to me that I made ​​a good decision, 
I could not wait to follow what my heart told me so long! 
Leaving all this, all the things that bind and start a new phase of my life in India was so right! 

Life is now ... 

and I want to live it with all my senses and all my love

KERALA, INDIA VS NORRBOTTEN, SWEDEN

KERALA, INDIA VS NORRBOTTEN, SWEDEN

English translation below!

Sälja en lägenhet... 
då måste man se till att den ser inbjudande ut....så jag dammar och plockar bort och på måndag är första visningen och en till på onsdag. Mäklaren tror det ska bli ett bra pris, marknaden för bostadsrätter är het just nu.

Det känns egentligen lite obehagligt att människor ska gå in i mitt hem och inspektera. De flesta möbler finns fortfarande kvar och mina kläder hänger i garderoberna. Men nu är det ju inte mina möbler och kläder folk är intresserade av utan lägenheten. Det har varit ett bra hem de senaste 4,5 åren och jag hade gärna tagit med mig lägenheten till Indien om det varit möjligt. Jag dammar några tavlor till och bestämmer mig för att det får vara allt för idag.

För tio år sedan började en tanke växa hos mig att ..."Tänk om jag skulle flytta till Indien när jag blir äldre?" Först skrattade jag bort den "så galet, flytta till Indien" Men tanken kom tillbaka gång efter gång och till sist hade den slagit rot hos mig. 

Det var ju möjligt att bo någon annanstans också, man behövde ju inte bo i Sverige. Kanske var det rent av det bästa i mitt fall. Jag hade ju varit så mycket i Indien och jag älskade landet. Hela min omgivning skrattade åt mig och innerst inne kanske jag gjorde det själv också.

Jag kommer nog på andra tankar, tänkte jag och försökte gömma och glömma min längtan till Indien. Det gick några dagar men så var den där igen - TANKEN - och den ville inte försvinna ur mitt huvud utan blev istället starkare för varje dag. Jag började drömma om var i Indien jag skulle bo. Jag tittade lite sporadiskt på lägenheter som var lediga att hyra. Det fanns vackra och fullständigt hemska varianter på boende men till och från tittade jag på de här sidorna på webben.

När jag berättade för mina vänner i Indien så fick jag kraft och lust att kanske trots allt - GÖRA DET - flytta till Indien!!! 

Mitt hjärta hade av någon anledning fastnat i Kerala längst ned i sydvästra delen av landet. Jag hade varit där och det var otroligt vackert .... Kerala var så strålande med Arabian Sea, back waters, vackra hus och trädgårdar! Jag ville bo där! När jag såg vidare på alla bilder från mina besök så var jag helt säker; jag skulle flytta till Kerala.

Egentligen vet jag inte hur det har gått till men nu sitter jag här med en lägenhet som ska säljas i Luleå, Sverige och i Fort Kochi, Kerala, Indien har jag en stor fin våning som väntar på mig. 

Det känns bra...

Det känns rätt...

Det var meningen...

Jag har gjort ett bra val...

___________________________________________

Sell an ​​apartment ... 
then you have to make sure it looks inviting .... so I dust and pick away things and on Monday is first exhibition and another on Wednesday. The real estate agent believes it will be a good price, the market for condominiums are hot right now. 

It really feels a bit uncomfortable that people will walk into my home and inspect. Most of the furniture is still there and my clothes hanging in closets. But ofcourse it's not my furniture and clothes people are interested in, but the apartment. It has been a good home for the past 4.5 years, and I would gladly have taken it with me to India if it was possible. I dust a few paintings and I decide that it may be all for today. 

Ten years ago, a thought began to grow in me ... "What if I were to move to India when I get older?" At first I laughed it off "so crazy, move to India" But the thought came back time after time and finally it had taken root in me. 

It was possible to live elsewhere also, you did not need to stay in Sweden. Perhaps it was even the best choice in my case. I had been so much in India, and I loved the country. My entire neighborhood laughed at me and deep down maybe I did it myself too. 

I will probably change my mind, I thought, and tried to hide and forget my longing to India. It took a few days but then it was there again - THE THOUGHT - and it did not disappear from my head, but instead growed stronger every day. I started dreaming about were in India, I would stay. I looked a little sporadic at apartments that were available for rent. There were beautiful and completely appalling variants of accommodation but on and off, I looked at these pages on the Web.

When I told my friends in India, I got power and lust that perhaps after all - DO IT - move to India !!!

My heart was by some reason stuck in Kerala, in the southwestern part of the country. I had been there and it was incredibly beautiful .... Kerala was so "shiny"  with the Arabian Sea, the backwaters, beautiful houses and gardens! I wanted to live there! When I looked again at all the pictures from my visits, I was completely sure; I should move to Kerala.

Actually I do not know how it happened but now I sit here with an apartment to be sold in Lulea, Sweden, and in Fort Kochi, Kerala, India, I have a nice big aparment waiting for me.

It feels good ... 

It feels right ... 

That was the meaning ... 

I have made ​​a good choice ...